vv oe An RR os auktori:eiornas allmänt antagna både ton och! stil? För öfrigt begripa vi hvarken huru 1686 års kyrko! san af D. C. kallas beståenden, då denna kyrkolag, som upptager knappt 60: sidor i liten gyart, numera behöfver 790 sidor i stor qvari, utan att ändå alla kyrkolagen ändrande ingar in extenso deri fått rum, icke heller hurn det för presterskap och kyrka; kan, såsom D. C förmenar, blifva svårare att: försätta i den nya ordningen d. v. s: i den nya, 0 kapitel fördelta, 100 sidor i liten! qvart upptagande och på ett klart och bestämdt s; skrifna kyrkolagen, än att vara ra olideliga mörja af kongl. bref, och förordningar, hvarmed den lagens 28 kapitel blifvit utspädda. r K. F:s skilnad emellan kyrkorkostadgar, så har kommitteen, som af blef anbefalld att en dylik gränslinea uppdraga, ansett sig böra till kyrkolag hänföra alla stadganden, som äro af den vigt att de böra 2? konung och ständer gemensamt afgöras, men till kyrkostadga sådane, i afseende på en del kyrkliga ordningsoch ekonomieärender gilne eller för framtiden erforderlige särskildte stadganden, som icke lämpligen finna sin plats i kyrkolagen, eller ega samma vigt som de förre. Att denna skillnad är mycket sväfvande har kommitteen erkänt och derföre förutsett anmärkningar häremot; men vi betvifla: högligen att den förutsett sådane som D. C. i detta afseende haft att göra. Så vidt vi kunna fatta D. C:s mening, vill det bestämma skillnaden mellan kyrkolag och kyrkolagstadga sålunda, att då den förra upptager de kyrkliga ämne-: na Mtill sina grunddrag) böra i de sednare ingå! skrifterna såsom blott. reglementariska eller, såsom D. C. med exempel upplyser, i . kall bestämmas de allmänna grund-: enstämma, prestval, biskopsval! inka ns ålieganden m. m.; men mängden af de reskrifter rörande samma ämnen : skola förs till kyrkostadgans gebit, d. v. s.! kyrkolagen skall bestämma hvad som skall vara, försalt i de Kongl. M kyrkostadgon huru det skall ske, eller med andra ord: om biskopsval skall kyrkolagen säga, at biskopar skola väljas, men när och hur och! af hvem, derom skall en särskild kyrkostadga lemna up ning!! Hafva vi rätt uppfattat D.! C:s menin hygglig mö å kan hvar och en se, hvilken a af kyrkostadgar vi skulle få och huru derercot sjelfva kyrkolagen skulle kunna rymmas på ot ark. Hafva vi missförstått D. C. bedja vi om ursäkt. Men vi komma nu till ett af de svåraste gravamina, som hvila på K. F. nemligen utesslutandet derur 1:0 af äktenskapsmål, 2:o af skolfrågor: as. Hvad det första angår, yrkar D. GC. nödvändigheten af giftermåls:akernas uppta-; gande äfven i kyrkolagen på den grund, att i motsatt fall familjen, som genom äktenskap grundas, skulle anses såsom icke hörande till. kyrkan utan blott till det borgerliga samhälF, stadgar kap. 2 8 14 mom. 7:; on till äktenskap Jlysas, innan. han eger christendomskunskap a heliga Nattvarden, och följande : ehion sammanvigas, och vises, att ni giftermålsbalken för ty fall stad-. i est vigsel förrättas. Det kyrkliga i äktenskapet är vigsel. De kyrkliga vilkoren för !ysving äro bestämdt utsatta, liksom hvad föregå skall innan vigseln tillåtes. Att kommiticen bärvid tänkt på presterskapets be!! klagliga lige att oupphörligt äfventyra sitt embete är govska troligt. Då den derföre förvi-l, sar alla I ktenskap stadgade icke kyrkliga, vilkor ur kyrkolagen till den borgerliga ochi således låter dennas verkställare afgöra, huru-i vida de äro uppfyllda, så har den dervid gjort S presterskapet en ganska väsendtlig tjenst och ! lemnat di sa, hvad dess är. Att härige-, nom dörren är öppnad för äktenskapets vanhel-, gands är fu komligen ogrundadt, sålänge den; borgerliga lagen stipulerar lysning och vigsells såsom vilkor för ett lagligt äktenskap. Skuilel! åter den borgerliga lagstiftningen häruti förän-!! dras, så frågas, hvad vore dermed hulpet om !! alla möjliga vilkor för äktenskap voro upptagne N i kyrkola; då alldeles samma statsmakter!r hafva rät! förändra den sednare som denlt förra och vil otvifvelaktigt skulle begagna denlr na sin rätt, för alt bringa de båda lagarne i harmoni med hvarandra? Detta synes likvällc D. C. icke iro, då det förmenar, ,att genoml sjelfva den plats, som åt äktenskapslagarne! hänvises nligen i kyrkolagen), den möj-l, lighet hå fjerran;y att den borgerliga lagen för s ändamål skulle kunna finna för a föreskrifterna rörande äktenska-! pet i uppenbar strid med Christi Evangeliump. ! Sådant kan icke, såsom ofvanför visades, förekommas gevom Jag på annat sätt, än att äktenskapsvilkoren upptagas i — presterskapets If privilegier. Skulle emedlertid en dylik förän-l! dring inträffa, så blir det den enskilte prestens S sak att i dylika fall ihågkomma det apostoli-, ska ordet: Man måste mer lyda Gud än menir niskor. 1) — Något som D. C. synes icke hel-lc 6 S 1) Till D. C:s begrundande och så många andras, li hvilka fasa för civiläktenskapet, lemna vi här Lu-1 thers ord (Werke X, 892—894): Ingen kan juls neka att äktenskapet är en utvärtes verldslig sak, i likasom kläder och föda, hus och gård, underka-; stadt, den veridsliga öfverheten. Så finner jag icke li heller i det Nya Testamentet något exempel der-lpå, att Christus eller apostlarne åtagit sig sådane ting utom hvarest de berörde samvetena t. ex. 4 Cor. 7: 42 fl. Mellan kristna eller troende är lätt att handia i sådane och i alla ting; men med de okristne, af hvilka verlden är full, kan man hvarken fram eller tillbaka, om ej det verldsliga svärdet brukar sin udd. Hvad hjelper det också, att vi kristne vilja uppsätta många lagar och domar, då likväl verlden icke är oss underdånig och vi ingen makt hafva öfver den. Derföre vill jag vara alldeles oinvecklad i sådane ting... Ja fasar också för påfvens exempel, hvilken först blandade sig i denna lek. Sålunda fruktar jag äfven här, att hunden kan lära af skinnlappen att bita kött; jag fruktar att vi med vår goda afsigt mm Cr godt att s