i ett tid gräln, som redan är förbi, och
att man i fall äfven härvid lärer kunna
mer elier dre tillämpa ordspråket: det är
aldrig ens stuld att två trätas. Så till vida
vore sål: i hela den saken intet vidare
att nu y . Men det är temligen gifvet, att
den frågan, bvilketdera partiet visat mesta mo:
deration och sann liberalitet äfven emot olika
tänkande, i denna sak, kan blifva af något in-
flytande änkesätten om de olika fraktio-
nernas stillnving, äfven för framtiden; och af
dennz o:ssk skola vi taga oss friheten att söka
kompletie-s ofvannämnde skriftvexling med att
återföra i minnet ett och annat faktum ur de
sistförfl årens historik af resro:eptations-
frågans behandling.
Låtom o:s först vara öfverens, att erfaren-
heten än:u icke gifvit vid handen mer än elt
sätt att joma till sådana reformer, som för-
utsätia at en privilegierad minoritet skall ef
tergifva :cer eller miadre af sina försträdes-
och detta sätt består icke blott
ar och en runkar på hufvudet åt
we och säger till sin granne: det
: räcka länge; vi måste hafva en
;. v., utan deri, att man jemväl söker
viket slags förändring önskas af det
största anvtslet bland dem som kunna göra sig
något reda för frågans enklaste grunder cch
rättighet:
deri, att
hafva nicon vilja och hjerta för des: framgång.
Deita kan icke ske annorlunda, än ait när re
form-2vitsuonen skall bringas å bane, echvar
må ec i frihet att söka göra sina åsigter
gällande, : dess en öfverenskommelse är
träffad om bvad som skal utgöra den gemen-
samma opiniöasyttringer; men att deremot, se-
an öfvereoskommelse är träffsd,
låter sina åsigter falla för denna
erenskommelse och förenar sig
sen Ecdast härigenom kan opi-
brida sig till en sluten falang,
, men också endast på det sättet,
att intaga de privilegierade klass-
skansningar. -
pionens
som då
är I stån
väldenas iö
Det underordnande af det enskilda tycket
och viljan under majoritetens, som vi sålunda
beskrifvit, är just hvad man med andra ord
kan kal!z
tisk disciplin i detta ords vac-
kra bem P
ÅA and idan inses lika lätt, att de som
icke wvij: bolva reformen, framför allt skol:
söka ti ia biliandet af en kompakt ocr der-
igenom m 1-4 opinion i förenämnde syftning.
Detta skt soligen dels derigenom, att sjelfva
det försi.s. varom de fleste reformvännerne
förenat siv. afmålas såsom någonting overk-
stälibert, aationelt, ledande till upplösning,
dels att ; ifva de röster eller namn,som un-
derstödja -tsamma, förklaras vara erhållna ge-
nom kon ie medel, att mängden af dem som
biträda det, fråga litet derefter, och så vidare,
hvarvid re ormens motståndare naturligtvis
göra sig den största möjliga fördelaf den om-
ständigh: ie :t den egentliga stora massan
uti et ir, der den politiska bildningen ännu
icke upp: i den högre utvecklingsgrad som
först kan 5i.va resultatet af fria inrättningars
verkan un ocr en längre tids förlopp, omöjli
gen kan med full skarpsinnighet urskilja be
tydelsen till utseendet kanske obetydlig
skilnad :o5Har den ena eller andra föreskrif-
ten angicn!e valrätt och valbarhet, ehuru den
en ganska god instinkt, dels att
a allmänna hufvudbestämmelser,
enkelt framlagda, dels också
att inse tili hylika personer den kan sätta me-
merende:.
bedömma i
sta förtrosndet, i afseende på de rättsenliga
grundsats: bevakande.
Eter denos allmänna teckning, låtom oss nu
se huru det har förbållit sig vid representa-
tionsfrågens praktiska bebandltling härstädes,
När refosivixserna i hufvudstaden år 1848
först beg .ne na rådplägningar, så voro åsig-
terna och förslagerna till grunder både för val-
rätt, valbarhet, kammarbildning mm. m. så mång-
artade och osika, att om hvar och en hade en-
vist bålliv på hvad han ansåg vara det bästa,
så hade otvivelaktigt ingenting blifvit af alli-
sammans. Men sjelfva önskan att komma till
ett resuita ste leda till den preliminära
tysta öfver ommelsen, att de individuella
favoritide-rna skulle uppoffras för de beslut i
hwilka pluralicten stannade. Den som tilläf-
ventyrs kunde anse en eller annan hufvudbe-
stämmelse of renlig med sin öfvertygelse, hade
tillfälle a:: i tysthet draga sig undan, det vill
säga att ej ieckna sitt namn under petitionen,
men man ansåg likväl aktningen för det ge-
mensamma stora syftemålet bjuda att inskränka
sig bärtill, och ati åtminstone icke af rätthaf-
veri eller annat motif motarbeta reformvän-
nernas program. såvida man uppriktigt vile
bafva någon liberal reform.
På detia sätt fortgingo sammanträdena in.
om reformvännernas sällskap och rådplägnin-
garna öfver programmet, ända tills mot slutet.
Vi hemstäila, om pluraliteten dervid med hån,
bitierhet eller brist på humanitet bemötte den
minoritet, som hela tiden försvårade arbetet
genom sina invändningar emot allt som syfta-
de att gifva representationen en demokratisk
karakter. Men huru betedde sig denna mino-
ritet, å sin sida, först medelst söndringen genom
de bekanta reservanternes uppträdande och den
moralkaka varmed de dervid undfägnade plu-
raliteten, och sedan ytterligare genom den af
dem uppsaut och gratis utdelade tidningen
EL