Om transporten öfver Kalmar sund.
Hvar och en som gjort sig något litet bekant med
ställningar och förhållanden i vårt kära fådernesland
har ej kunnat undgå att finna hurusom en mycken-
het gamla privilegier ännu ligga i vägen för både
jordbrukets och industriens utveckliog. Att detta
sträcker sig äfven till kommunikationerna, kan ses
af några dokumenter ur hvilka vi här meddela ett
kort utdrag, och bvaraf våra läsare torde kunna till-
räckligt inhemta sakens beskaffenhet för att derefter
på egen hand fälla ett omdöme. Men vet att Öland
är skildt ifrån Småland genom Kalmar sund, hvaröf-
ver menniskor och effekter transporteras ifrån vissa
ställen på större båtar som kallas färja. Dessa fårj-
ställen äro ännu, såsom fordom, blott tre, för södra
delen af Öland, hvarest dock, såsom annorstädes i
vårt kära fädernesland, folkmängden och varupro-
duktionen väsendtligen ökats på sednare tider. Men
färjställena Rödhälla, Fröbygårda och Färjesta-
dens egare hafva dock allt:emt vetat försvara sina
urgamla privilegier att ensamme få transportera folk
och varor mellan Oland och Kalmar, med undantag
allenast för de tillfällen då ett så stort tvångsmål
inträffade, att detsamma ej af de privilegierade fårj-
platsegarne kunde afbjelpas. Blott då är det detra-
fikerande tillåtet att se sig om efter andra legobåtar,
än de privilegierade. Men det var naturligt att de
nyssbemälta färjplatsegarne skulle i mån af behof-
vet öka sina färjors storlek och antal, för att såme-
delst kunna bibehålla hela trafiken i sina händer och
utestänga all täflan. Likväl hafva de icke velat åtaga
sig någon derefter lämpad förhöjning i skatterna till
staten.
Flere försök ha blifvit gjorde att anlägga och få
obehindrad begagna en ny färjplats. Men privilegii-
egerne hafva intill denna stund förstått att konser-
vera sina exklusiva förmåner ej blott hvad sjelfva trans-
porten beträffade, utan ock rättigheten att till biträde
vid öfverfärjningen få kalla de kringliggande byarnes
innevånare. Nu bar dock nämndemannen och hem-
mansegaren Anders Nilsson i Carlevi sökt att vid
stranden af sitt för öfverfärjninog beqvämt liggande
hemman, få anlägga en ny färjplats och har han
dervid underkastat sig all den laga kontroll som gäl-
ler för de gamla färjplatserne, men icke begärt mnå-
got sådant privilegium som de besitta. Med An-
ders Nilsson hade mer än 420 hemmansinnehafvare
på Öland förenat sig och tilllänsstyrelsen ingått med
ansökan i ämnet, hvilken ansökan remitterades till
undersöknings hållande vid häradsrätten i orten, der
saken förekom den 7 Maj 4849. Fjorton socknars
ombud blefvo då hörde, och somlige instämde med
sökanden, andre åter voro likgiliige, och hade för-
modligen blifvit öfvertalade. Färjplatsegarne ingåfvo
en skrift hvari de bestridde ansökningen, äfven på
den grund, att deras innehbafvande lägenheter äro
från urminnes tider anslagne till färjplatsen och
pblefvo under drottning Christinas regering, såsom
sådane donerade till dåvarande innehafvarne, hvar-
jemte sades, att Rödhälla och Färjestaden hafva,
vunder sednare tiden, af kronoallmänningen erhållit
så mycken jord sig anslagen, att dessa lägenheter
ppu utgöra hvardera ett halft mantal emot skyldig-
het att betjena resande. Protestanterne erbjödo sig,
naturligtvis, att efter behofvet öka antalet af fär-
jorna, blott derigenom kunde förebyggas allt in-
grepp) i deras rättigheter, dem de hoppades skola
heligt försvaras och skyddas af embetsmyndighe-
terna.
Häradsrätten afslog Anders Nilssons ansökning ,
och i resolution a den 26 Mars innev. år bar äf-
ven länsstyrelsen sagt, att enär transporten af men-
pniskor, kreatur och varor från Öland till Kalmar
stad och tillbaka är för nämnde ös talrika befolk-
pning af den vigt och betydenhet, att rättigheten
dertill icke utan våda och olägenhet kan göras till
föremål för en fri och obegränsad (dock behörigen
kontrollerad) täflan (?) så fann konungens befall-
Dingshafvande sig icke böra den gjorda ansöknin-
gen bifalla.
Nu har sökanden dragit saken under kongl. kam-
markollegil pröfning och har han dels med behörigt
utdrag af skattskrifningslängden, för Ölands Södra
Mot, visat, hurusom folkmängden; blott för södra de-
len af Öland, ökats ifrån år 1748 till 1848 med mer
än 5,000 skattskrifna personer, dels hafva ock mer
än 150 bofaste män på Öland, med sökanden före-
nat sig i att yrka färjningsrättighet för Carlevi.
Derjemte hafva ock 32 af Kalmar stads väl ansedde
trafikerande innevånare i en särskildt skrift förenat
sig med sökanden och jemväl yrkat bifall till an-
läggande af den för allmänheten så högst vigtiga och
väl belägna nya fårjplatsen vid Carlevi.
EBES Re ue