Om transporten öfver Kalmar sund. Hvar och en som gjort sig något litet bekant med ställningar och förhållanden i vårt kära fådernesland har ej kunnat undgå att finna hurusom en myckenhet gamla privilegier ännu ligga i vägen för både jordbrukets och industriens utveckliog. Att detta sträcker sig äfven till kommunikationerna, kan ses af några dokumenter ur hvilka vi här meddela ett kort utdrag, och bvaraf våra läsare torde kunna tillräckligt inhemta sakens beskaffenhet för att derefter på egen hand fälla ett omdöme. Men vet att Öland är skildt ifrån Småland genom Kalmar sund, hvaröfver menniskor och effekter transporteras ifrån vissa ställen på större båtar som kallas färja. Dessa fårjställen äro ännu, såsom fordom, blott tre, för södra delen af Öland, hvarest dock, såsom annorstädes i vårt kära fädernesland, folkmängden och varuproduktionen väsendtligen ökats på sednare tider. Men färjställena Rödhälla, Fröbygårda och Färjestadens egare hafva dock allt:emt vetat försvara sina urgamla privilegier att ensamme få transportera folk och varor mellan Oland och Kalmar, med undantag allenast för de tillfällen då ett så stort tvångsmål inträffade, att detsamma ej af de privilegierade fårjplatsegarne kunde afbjelpas. Blott då är det detrafikerande tillåtet att se sig om efter andra legobåtar, än de privilegierade. Men det var naturligt att de nyssbemälta färjplatsegarne skulle i mån af behofvet öka sina färjors storlek och antal, för att såmedelst kunna bibehålla hela trafiken i sina händer och utestänga all täflan. Likväl hafva de icke velat åtaga sig någon derefter lämpad förhöjning i skatterna till staten. Flere försök ha blifvit gjorde att anlägga och få obehindrad begagna en ny färjplats. Men privilegiiegerne hafva intill denna stund förstått att konservera sina exklusiva förmåner ej blott hvad sjelfva transporten beträffade, utan ock rättigheten att till biträde vid öfverfärjningen få kalla de kringliggande byarnes innevånare. Nu bar dock nämndemannen och hemmansegaren Anders Nilsson i Carlevi sökt att vid stranden af sitt för öfverfärjninog beqvämt liggande hemman, få anlägga en ny färjplats och har han dervid underkastat sig all den laga kontroll som gäller för de gamla färjplatserne, men icke begärt mnågot sådant privilegium som de besitta. Med Anders Nilsson hade mer än 420 hemmansinnehafvare på Öland förenat sig och tilllänsstyrelsen ingått med ansökan i ämnet, hvilken ansökan remitterades till undersöknings hållande vid häradsrätten i orten, der saken förekom den 7 Maj 4849. Fjorton socknars ombud blefvo då hörde, och somlige instämde med sökanden, andre åter voro likgiliige, och hade förmodligen blifvit öfvertalade. Färjplatsegarne ingåfvo en skrift hvari de bestridde ansökningen, äfven på den grund, att deras innehbafvande lägenheter äro från urminnes tider anslagne till färjplatsen och pblefvo under drottning Christinas regering, såsom sådane donerade till dåvarande innehafvarne, hvarjemte sades, att Rödhälla och Färjestaden hafva, vunder sednare tiden, af kronoallmänningen erhållit så mycken jord sig anslagen, att dessa lägenheter ppu utgöra hvardera ett halft mantal emot skyldighet att betjena resande. Protestanterne erbjödo sig, naturligtvis, att efter behofvet öka antalet af färjorna, blott derigenom kunde förebyggas allt ingrepp) i deras rättigheter, dem de hoppades skola heligt försvaras och skyddas af embetsmyndigheterna. Häradsrätten afslog Anders Nilssons ansökning , och i resolution a den 26 Mars innev. år bar äfven länsstyrelsen sagt, att enär transporten af menpniskor, kreatur och varor från Öland till Kalmar stad och tillbaka är för nämnde ös talrika befolkpning af den vigt och betydenhet, att rättigheten dertill icke utan våda och olägenhet kan göras till föremål för en fri och obegränsad (dock behörigen kontrollerad) täflan (?) så fann konungens befallDingshafvande sig icke böra den gjorda ansökningen bifalla. Nu har sökanden dragit saken under kongl. kammarkollegil pröfning och har han dels med behörigt utdrag af skattskrifningslängden, för Ölands Södra Mot, visat, hurusom folkmängden; blott för södra delen af Öland, ökats ifrån år 1748 till 1848 med mer än 5,000 skattskrifna personer, dels hafva ock mer än 150 bofaste män på Öland, med sökanden förenat sig i att yrka färjningsrättighet för Carlevi. Derjemte hafva ock 32 af Kalmar stads väl ansedde trafikerande innevånare i en särskildt skrift förenat sig med sökanden och jemväl yrkat bifall till anläggande af den för allmänheten så högst vigtiga och väl belägna nya fårjplatsen vid Carlevi. EBES Re ue