Article Image
tera under den styrelse som bär samma namn. Häraf ser man hvad eit namn betyder. 2:o År 1773 den 29 Mars uppdrog konung Gustaf III öfverstyrelsen af Wisby hospital åt 2:ne serafimerriddare och sedan dess har inrättningen förblifvit. under denna ordens styselse, som ännu uppbär inkomsterna. Att ett lylikt förordnande om en enskild donation är stridande mot både folkrätt och mensklighet behöfver icke vidare bevis. Den lumpna afsigten med detta förfarande lägges för öppen dager genom den snikenhet och bjertlöshet, bvarmed då till och med de årliga räntorna, a, till och med kollektmedlen till Stockholm infordrades, hvarpå flerfalldiga exempel anföras. Så förklarades särskild syssloman icke tillständig, utan borde både utvärtes och invärtes hushållning handhafvas af hospitalspresten, hvars lön nedsattes till 8 rdr 16 sk. En bristfällig kakelugn fick ej repareras, en mängd uslingar afvisades från intagning, kyrkorna anslogos till försäljning å offentlig auktion o. s. v. med ett ord allt gjordes för att inkassera penningar till Stockholm, under det att sjuklingarne i detta rikets rikaste hocpital fingo försmäkta i elände. Då emellertid medlen icke hastigt nog öfversändes, förklarade konungen den 23 Okt. 1777 Wisby hospitals egendom för en kronans tillhörighet, hvarigenom således kronan också sattes på penningsnikenheten; ty nu kunde inkomsterna obehindrat bortföras. Fu 3:o Redan år 1767 erkändes det oundvikliga behofvet af en nybyggnad för hospitalet och kort derefter godkändes ritning dertill, men kongl. ordensgillet kunde på femtio års tid icke förmås att låta sätta detta i verkställighet. 4:0 Hospitalsdirektionen slutar med dessa märkliga ord: — — — phär är icke fråga om större eller mindre bidrag dertill — af allmänna eller enskilda medel — utom eller inom provinsen, utan endast, att få oqvaldt och oförryckt för länets helsooch fattigvård behålla hvad af länets framfarne välsinnade innevånare blifvit dertill — och endast dertill — gifvet. Detta är i kungaförklaringar, privilegier och allmänna författningar från äldre tider lofvat;

2 juli 1850, sida 2

Thumbnail