dan beslutit att släppa efter något i den nya
presslagen, och låta domaremakten, i stället för
polisen, afgöra huruvida en tidnings försänd-
ning med posten bör inställas, eller boktryc-
karen förbjudas trycka den vidare, eller om
den helt och hållet skall förbjudas. Menm äf-
ven med denna kontroll kommer det konsti-
tutionella partiet sannolikt ej att godkänna det
ministeriella tilltaget emot grundlagen; så framt
ministeren icke, såsom så ofta förut, sätter
knifven på sjelfva representationsrättens strupe;
ty detta hot har vårt konstitutionella parti
ännu aldrig uthärdat, utan att gifva med sig
Men innan kamrarne sammankaliats, innan uni-
onsparlamentet återsynes i Erfurt - — sådant
kan; aldratidigast, ske först i Augusti — hin-
ner ministeren beqvämt med att utrota den
demokratiska pressen i Preussen, och. att så-
lunda vinna sitt syftemål. Redan hafva en
stor mängd smärre landsortstidningar beröfvats
postförsändningsrätten, och resten dignar för de
den öfvermäktiga borgensanspråken. Bland de
större bar inställelsen af postförsändningen re
dan i orterna träffat Königsberger Zeitung,
Ostsee-Zeitung, Westphälische Zeitung, Triersche
Zeitung och Rhein- und Mosel-Z iiung, saxat i
Berlin Abenpost och National-Zeitung; eburu
förbudet, beträffande den sistnämnda, det san-
sade demokratpartiets förnämsta organ, icke
ännu synes vara fullt bestämdt. Dess lugna
ton och dess vetenskapliga allvar, i förening
med dess obestridda sanningskärlek, tycktes
böra betrygga den emot förföljelser; men just
för dessa egenheter skull fruktas den af reak-
tionen mest ibland alla och: hatas af samma
skäl djupast. Landet är öfverallt i bestörtning
öfver dessa tryckfribetsförföljelser; ingen bland
alla de reaktionära åtgärderna har så skadat
regeringen inför allmänna omdömet. Till och
med de annars våldsammaste bland reaktionä-
rerna klandra detta våld, såsom åtminstone
oklokt eller klent motiveradt; och stegets ut-
tagande, just nu är ock i sanning oförklarligt,
ju mera verklighet söndringen med Österrike
och den af detta ihopabragta parlamentssvansen
i Frankfurt börjar antaga. Den ende bland
ministrarne, som afstyrkt tryckfribhetsförföljel-
sen, är hr von Manteuffel, eburu han slutat
med att gifva efter; dess förordare åter voro,
såsom alltid, kabinettsviljans läraktige mynd-
lingar: kultusministern hr von Ladenberg och
handelsministern hr von der Heidt. Den sist-
nämnde, på de fordna landtdagarne en häftig
oppositionsledamot, till sitt enskilda yrke ban-
kir i Eiberfeld, och penningearistokrat från
topp till tå, bar blifvit reaktionens förnämsta
stöd. Men hans inflytande blir just nu ett
förderf på annat vis, nämligen derigenom, att
han arbetar på ett nytt prohibitift tullsystem,
att sätta i stället för Tullföreningen, som grun-
dade sig på handelsfrihet, i trots af de många
inskränkande undantagen. Hr von der Heidi
bar i Berlin hållit en kongress af tillverkare
och köpmän, som skulle granska den af ho-
nom förändrade tulltariffen, hvilken sedan skulle
framläggas vid Tuliföreningens nästa lagtima
möte i Kassel. Pluraliteten bland de tillkal-
lade utgjordes af sådana producenter, som anse
probibitiftullar för deras enda hjelp; eleverna
öfvergingo sålunda snart mästaren sjelf. Icke
blott alla de ministeriella propositionerna god-
kändes, utan ännu ytterligare förböjningar for-
drades i tullen för aila slags ylle-, bomulls-,
linne- och sidenxaror. Minoriteten utgjordes
af deputerade från våra -nordligare provinser,
i synnerbet den med fabriker föga begåfvade
Östersjökusten, som bloit kunna berga sig un-
der handelsfrihet och hvilkas skeppsvarf och
sjöfart lida otroligt genom hög införseltull, i
synnerhet på jern. 1 dessa landsorter betrak-
tas handelsministerns förehafvanden med bitter
harm; Stettins, Danzigs och Königsbergs han-
delskamrar bafva ingifvit flerfaldiga erinringar
och besvärsskrifter, hv2ri den så kallade skydds-
tullen utan förbehåll framställes som medel för
fabrikanter och handtverkare, att rikta sig på
landets alla öfriga invånares bekostnad, men
utan minsta förmån deraf för den egentlige ar-
betaren. Man utsår, — säga de — en med
konst alstrad näringsafund, som ändå a!drig
hinner rotfästa sig, utan måste fortfaran ean-
sas och omhuldas medelst nya konstgrepp. Så-
dant kan så mycket mindre medföra någo
gagn, som ropet på skydd och prohibitifan-
stalter blef i alla tider mera högljudt,isamms
mån regeringarne voro inskränkta eller svags
nog att lyssna derpån. Det antydes tillika hurt
man på den sednaste tiden har i Preussen få-
fängt uppoffrat näringsfriheten åt ett nytt skrå
och köorporationsväsen, i den påtagligen änn
lika aflägsna förhoppningen, att derigenom vinn:
arbetsklasserna för de öfriga reaktionära stats
förändringarne.
Lika otillfredsställande som den industriell:
kongressen, blef en kongress för possessiona
ter, som skullg rådpläga om jordbruksintres
set och dess befrämjande. Häri var ministe
rens förslag likväl motsatsen emot det för fa
briker och handtverk: man ville upphäfva in
förselstullen på jordbruksalster. Men natur
ligtvis ville de stora possessionaterna icke hör:
någonting sådant, på samma gång en stegrat
;Iskyddstull föreslogs åt andra yrken. De for
Idrade tvärtom sjelfva skyddstull för jordbruks
-lindustriens alster, och ville på intet vi; se si
HEARNS SATT Te ad är är sne sö pr Ar