HELGEANDSHUSET I WISBY.
AF
A. ANDREE.
Under Wisby stads mest lysande tidsskifte,
i elfte och tolfte århundraderra, då Gottland
ingick frivilliga och sjelfständiga förbund med
Sveriges konungar, stod på samma plats, der
Helgeandskyrkans ruin och det nya sjukhuset
nu stå, en rik och ståtlig byggnad, kallad Hel-
geandshuset. Detta var en inrättning, i enlig-
het med tidens religiösa åsigter, till vård och
understöd åt behöfvande och sjuka samt her-
berge åt långväga resande. En annan inrätt-
ning af dylik art var Sankt Görans hospital,
beläget norr om staden, der dess ödelaggda
bospitalskyrka ännu qvarstår, och på hvars
vestra torngafvel en tornfalk årligen har sin bo-
stad, utan tvifvel en vålnad efter den röfvare-
höfding, som plundrade och brände templet.
De and ige, hvilka då liksom nu skrefvo och
talade latin, kallade dessa stiftelser hospitaler
af latinska hospitium, ett ställe der man gästar
fritt. På detta sätt har, efter förening af Hel-
geandshuset och Sankt Görans hospital, den
närvarande benämningen Wisby hospital upp-
kommit. Den inskränkta bemärkelse, hvartill
ordet hospital i våra dagar nedsjunkit, nemli-
gen att uteslutande betyda en förvaringsanstalt
för dårar och krymplingar, var således vid in-
stiftelsen af Wisby hospital och i många år-
hundraden derefter alldeles okänd. Dessa stif-
telser voro helt och hållet ensk:lda, tillkomna
och underhållna genom frikostiga gåfvor och
t:stamenten af enskilda personer, så att staten
eller den allmänna styrelsen aldrig till deras
stiftelse och underhåll bidragit. Wisby var
på denna tiden stort, rikt och mäktigt. Mån-
gen, som under en äfventyrlig lefnad på land
och haf försökt lyckans skiften, bosatte sig
slutligen bär och lyckades samla omätliga ri-
kedomar. Från vidt skilda länder komino
Menniskor, hvilkas föregående bana icke sällan
var insvept i dunkel, men hvilka genom lycka
och rikedom uppstego till ära och makt. Med
kalenderåret afslutar krämaren alla sina an-