HELGEANDSHUSET I WISBY. AF A. ANDREE. Under Wisby stads mest lysande tidsskifte, i elfte och tolfte århundraderra, då Gottland ingick frivilliga och sjelfständiga förbund med Sveriges konungar, stod på samma plats, der Helgeandskyrkans ruin och det nya sjukhuset nu stå, en rik och ståtlig byggnad, kallad Helgeandshuset. Detta var en inrättning, i enlighet med tidens religiösa åsigter, till vård och understöd åt behöfvande och sjuka samt herberge åt långväga resande. En annan inrättning af dylik art var Sankt Görans hospital, beläget norr om staden, der dess ödelaggda bospitalskyrka ännu qvarstår, och på hvars vestra torngafvel en tornfalk årligen har sin bostad, utan tvifvel en vålnad efter den röfvarehöfding, som plundrade och brände templet. De and ige, hvilka då liksom nu skrefvo och talade latin, kallade dessa stiftelser hospitaler af latinska hospitium, ett ställe der man gästar fritt. På detta sätt har, efter förening af Helgeandshuset och Sankt Görans hospital, den närvarande benämningen Wisby hospital uppkommit. Den inskränkta bemärkelse, hvartill ordet hospital i våra dagar nedsjunkit, nemligen att uteslutande betyda en förvaringsanstalt för dårar och krymplingar, var således vid instiftelsen af Wisby hospital och i många århundraden derefter alldeles okänd. Dessa stiftelser voro helt och hållet ensk:lda, tillkomna och underhållna genom frikostiga gåfvor och t:stamenten af enskilda personer, så att staten eller den allmänna styrelsen aldrig till deras stiftelse och underhåll bidragit. Wisby var på denna tiden stort, rikt och mäktigt. Mången, som under en äfventyrlig lefnad på land och haf försökt lyckans skiften, bosatte sig slutligen bär och lyckades samla omätliga rikedomar. Från vidt skilda länder komino Menniskor, hvilkas föregående bana icke sällan var insvept i dunkel, men hvilka genom lycka och rikedom uppstego till ära och makt. Med kalenderåret afslutar krämaren alla sina an