Horrespondens-artikel.
Berlin den 22 Juni 1850.
I mitt förra omtalade jag på förhand vår
nya tryckfribetslag, som sedan har utkommit
och väckt icke ringa harm och bestörtning.
Preussen han från äldre tid, genom sitt sväng-
gungsystem och den i hela Tyskland bekanta
preussiska fifigheten (preussischer Pfiff), all-
tid förstått att underhålla ett liberalt sken,
trots alla egenmäktiga och våldsamma steg.
Hela verlden vet hvar den har Ryssland och
Österrike; men Preussen ställer sig alltid så.
att det Ismnar rum för tvifvel, eller åt för-
hoppningen att det, i trots af alla missgrepp,
icke skall förfela sitt kall i verldsbistorien,
utan allt framgent förblifva i spetsen för Tysk-
lands civilisation och framsteg.
; med efter kontrarevolutionen i No-
:8 fanns det en hop fromt folk, som
visserligen beklagade statsstrecken, men ändå
fast trodde att Preussen menade uppriktigt
med den konstitutionella fribeten, och endast
önskade afskära sådana demokratiska utvexter,
som det ansåg vådliga för konungadömet. Men
i stället bar det steg för steg nalkats den full-
bildade ;konstitutionalismen, hvilken endast
kan uppräitbållas genom ett i lika hög grad
fulländadt poiis- och embetsmannagodtycke.
Pressförordningen af den 5 Juni bildar i denna
byggnad en värdig slutsten, efter hvars up-
penbarelse ingen mera tviflar, att grundlagen af
den 31 Januari är alldeles icke någon konsti-
tionell borgen för folkets rättigheter; till och
med då dessa äro genom formliga löften så
betryggade, som tryckfriheten. Med tillbjelp
af 65 artikeln, som i trängande fall och till
afbjelpande af stor landsnöd eller till statens
säkerhets tillåter ministrarne att stifta Jag utan
kamrarnes rådförande, kan man göra hvad man
vill. Visserligen bör ingenting grundlags-
vidrigt förordnas; men granskningen häraf
beror på kamrarne, och innan dessa blifvit
sammankallade och förklarat sig, befalla mini-
strarne ensamme. Hemtades likväl ministeren
bland kamrarnes majoritet, så låge häri ändå
en borgen, som nu fattas oss alldeles. Våra
ministrar härstamma lika litet från majorite-
ten, som de fästa afseende på den. De repre-
sentera kontrarevolutionen af den 9 Novem-
ber; det är de, som utfört alla dess präddande
dåd; döras ryggstöd är den väpnade makten,
embetsmennaväldet och i förening med detta
konungens godtfinnande, hvilkets bud de verk-
sfälla och som är deras högsta lag.
Det nyaste bland de räddande dåden — det
mot tryckfriheten, har satt alla partier 1 har-
nesk. Det var länge förberedt; men en pas-
sande föresändning saknades; denna erhölls
genom Sefeloges vansinniga tilltag. Att den
olycksbringande mannen varit förryckt i många
år, är väl nu mera ovederläggligen bevisadt, och
hans vansinnighet vid missgerningens utöfvande
kunde genast inses; men ändå begagnades hans
handling till utförande af kontramordet på
tryckfriteien, under hvars tillvaro man onek-
ligen icke kunde i längden regera på det sät-
tet som wan gör. Sålunda hafva vi då kau-
tioner, inställelse af tryckta skrifters spridning
;sktryckare, bokhandlare och postver-
ket, sås värn mot den förstörande demo-
kratiska pressens, gilt — utvägar af vida värre
beskaffenhet, än den rent af stadgade censuren
någonsin kunnat vara. Men häri ligger just
den preussiska fiffigheten, att censuren icke
återställes, ty sådant är med klara ord förbju-
det i grundlagen. Reaktionen föregifver ock,
att intet angrepp har genom den nya press-
förordningen skett emot den af grundlagen ut-
lofvade friheten för tankeyttringar; och rentvår
sig högtidligt från dylikt förtal. Men; heter
det, det är statens rätt och pligt att beskydda
sig och samhället emot den förderfvade demo-
raliserande tryckpressens gift; den kan icke med-
gifva sjelfva postverkets biträde till detta gifts
spridande: icke tillåta boktryckare och bok-
handlare fortsättningen af ett missbruk, en
verksamhet, som undergräfver hela statsbygg-
naden,. Med detta slags argumentation afvisas
alla inkast, all klagan öfver grundlagens kränk-
ning. Hvar polismästare och hvar ordförande
i en provinsstyrelse är nu mera bemyndigad,
att förbjuda afsändandet med posten af hvilken
tidning bin tycker, hvilket vill säga detsamma,
som att afdagataga den, och likaså att nedlägga
yrket för hvar boktryckare och bokhandlare —
hvilket kommer på ett ut med godtyckligt
ingrepp i enskildas näringsrätt och egendom.
Tryckpressen är härigenom helt och hållet i
polisens hand och i förvaltningens, hvilka ute-
slutande besitta den tryckfrihet, som nu mera
hos oss är att tala om; men för dem är den
oinskränkt. Aila partier begripa detta; till
och med -junkerpartiet, som till organ har Die
neue preussisehe Zeitung, vände mot regerin-
gen de ursinnigaste beskyllningar, ehuru visst
icke af annan orsak, än att detta parti — ptro-
hetens, som det kallar sig sjelf — kan träffas
lika omotståndligt af den byråkratiska styrel-
sens godtycke, som demokratien och de kon-
stitutionelie. ?
Jag tror emellertid icke att regeringen för-
mår fullborda sitt dåd; den kan hvarken hos
preussiska kamrarne eller unionsparlamentet
vänta Hhifall dantti 0 Tan kar darföra nack Ya