Horrespondens-artikel. Berlin den 22 Juni 1850. I mitt förra omtalade jag på förhand vår nya tryckfribetslag, som sedan har utkommit och väckt icke ringa harm och bestörtning. Preussen han från äldre tid, genom sitt svänggungsystem och den i hela Tyskland bekanta preussiska fifigheten (preussischer Pfiff), alltid förstått att underhålla ett liberalt sken, trots alla egenmäktiga och våldsamma steg. Hela verlden vet hvar den har Ryssland och Österrike; men Preussen ställer sig alltid så. att det Ismnar rum för tvifvel, eller åt förhoppningen att det, i trots af alla missgrepp, icke skall förfela sitt kall i verldsbistorien, utan allt framgent förblifva i spetsen för Tysklands civilisation och framsteg. ; med efter kontrarevolutionen i No:8 fanns det en hop fromt folk, som visserligen beklagade statsstrecken, men ändå fast trodde att Preussen menade uppriktigt med den konstitutionella fribeten, och endast önskade afskära sådana demokratiska utvexter, som det ansåg vådliga för konungadömet. Men i stället bar det steg för steg nalkats den fullbildade ;konstitutionalismen, hvilken endast kan uppräitbållas genom ett i lika hög grad fulländadt poiisoch embetsmannagodtycke. Pressförordningen af den 5 Juni bildar i denna byggnad en värdig slutsten, efter hvars uppenbarelse ingen mera tviflar, att grundlagen af den 31 Januari är alldeles icke någon konstitionell borgen för folkets rättigheter; till och med då dessa äro genom formliga löften så betryggade, som tryckfriheten. Med tillbjelp af 65 artikeln, som i trängande fall och till afbjelpande af stor landsnöd eller till statens säkerhets tillåter ministrarne att stifta Jag utan kamrarnes rådförande, kan man göra hvad man vill. Visserligen bör ingenting grundlagsvidrigt förordnas; men granskningen häraf beror på kamrarne, och innan dessa blifvit sammankallade och förklarat sig, befalla ministrarne ensamme. Hemtades likväl ministeren bland kamrarnes majoritet, så låge häri ändå en borgen, som nu fattas oss alldeles. Våra ministrar härstamma lika litet från majoriteten, som de fästa afseende på den. De representera kontrarevolutionen af den 9 November; det är de, som utfört alla dess präddande dåd; döras ryggstöd är den väpnade makten, embetsmennaväldet och i förening med detta konungens godtfinnande, hvilkets bud de verksfälla och som är deras högsta lag. Det nyaste bland de räddande dåden — det mot tryckfriheten, har satt alla partier 1 harnesk. Det var länge förberedt; men en passande föresändning saknades; denna erhölls genom Sefeloges vansinniga tilltag. Att den olycksbringande mannen varit förryckt i många år, är väl nu mera ovederläggligen bevisadt, och hans vansinnighet vid missgerningens utöfvande kunde genast inses; men ändå begagnades hans handling till utförande af kontramordet på tryckfriteien, under hvars tillvaro man onekligen icke kunde i längden regera på det sättet som wan gör. Sålunda hafva vi då kautioner, inställelse af tryckta skrifters spridning ;sktryckare, bokhandlare och postverket, sås värn mot den förstörande demokratiska pressens, gilt — utvägar af vida värre beskaffenhet, än den rent af stadgade censuren någonsin kunnat vara. Men häri ligger just den preussiska fiffigheten, att censuren icke återställes, ty sådant är med klara ord förbjudet i grundlagen. Reaktionen föregifver ock, att intet angrepp har genom den nya pressförordningen skett emot den af grundlagen utlofvade friheten för tankeyttringar; och rentvår sig högtidligt från dylikt förtal. Men; heter det, det är statens rätt och pligt att beskydda sig och samhället emot den förderfvade demoraliserande tryckpressens gift; den kan icke medgifva sjelfva postverkets biträde till detta gifts spridande: icke tillåta boktryckare och bokhandlare fortsättningen af ett missbruk, en verksamhet, som undergräfver hela statsbyggnaden,. Med detta slags argumentation afvisas alla inkast, all klagan öfver grundlagens kränkning. Hvar polismästare och hvar ordförande i en provinsstyrelse är nu mera bemyndigad, att förbjuda afsändandet med posten af hvilken tidning bin tycker, hvilket vill säga detsamma, som att afdagataga den, och likaså att nedlägga yrket för hvar boktryckare och bokhandlare — hvilket kommer på ett ut med godtyckligt ingrepp i enskildas näringsrätt och egendom. Tryckpressen är härigenom helt och hållet i polisens hand och i förvaltningens, hvilka uteslutande besitta den tryckfrihet, som nu mera hos oss är att tala om; men för dem är den oinskränkt. Aila partier begripa detta; till och med -junkerpartiet, som till organ har Die neue preussisehe Zeitung, vände mot regeringen de ursinnigaste beskyllningar, ehuru visst icke af annan orsak, än att detta parti — ptrohetens, som det kallar sig sjelf — kan träffas lika omotståndligt af den byråkratiska styrelsens godtycke, som demokratien och de konstitutionelie. ? Jag tror emellertid icke att regeringen förmår fullborda sitt dåd; den kan hvarken hos preussiska kamrarne eller unionsparlamentet vänta Hhifall dantti 0 Tan kar darföra nack Ya