MUSIK. De å kongl. teatern nyligen uppförda galarepresentationerna hafva, utom de angenäma minnen m:ll Linds herrliga sång och öfriga detaljer af dessa errangementer qvarlemnat; äfven riktat den inhemska tonlitteraturen med åtskilliga nya arbeten. I första rummet nämna vi hr Randels stora Jubelouvertyr, särskildt för tillfället författad och H. K. H. Kronprinsen tillegnad, samt uppförd vid första representationen såsom inledning till det hela. Introduktionen antyder, genom allusioner på svenska folksången, styckets betydelse; en derpå följande långsam sats innehåller den nederländska folksången. Nu inträder en allegrosats, som bildar verkets egentliga kärna: den är anlsgd på ett lifligt och effektfullt hufvudmotiv samt 2:ne melodiska bimotirer, alla fullständigt och med verkligt mästerskap utvecklade. Denna sats inunehåller äfven ett par lyckligt inflätade anspelningar på de båda folksångerna, och öfvergår slutligen till sista delen, som innefatter svenska folksången, utförd af blåsinstrumenter med ett rikt figureradt ackompagnement af violinerna. Det hela slutar med en briljant stretta. Författaren har, som man fianer, anlagt sitt verk på eget och fremmande. Det sednare, eller folksångerna, framträder dock ej såsom ett yttre, främmande element: det flätar sig genom det bela såsom en organisk beståndsdel deraf, utsn att minska arbetets sjelfständiga hållning, hvilken i den väl öfvertänkta planen äfvensom i den egna uppfinningen gör sig fullt gällande. Denna enhet uti det ursprungligen skilda anse? vi vara verkets bästa förtjenst. Instrumentationen utvecklar mycken rikedom, till och med lyx, utan att kunna kallas öfverlastad; harmoniseringen och de väl förda basarne tillkännagifva smak och grurdlig vetenskap i förening. Denna komposition har med mycken omsorg blifvit exeqverad; besynnerligt nog finner man den ej på programmerna till denna veckas publika representationer, som eljest upptaga en del af gala-aftnarnes repertoir. Äfven hr Foroni har, gehom en ouvertyr och en mn (tillhörande divertissementet) gifvit nya prof Då sin tonsättaretalang. Ouvertyren är håll:n i en liflig, lekande styl och bildar sålunda en: motsats till hr Randels mera gravitetiska, hvilket ock utesluter all jemförelse mellan båda. Den är ganska passande anlagd på melodien Jag helsar dig fredliga flaggar, som bildar ouvertyrens introduktion; allegrot består af qvicka figurerade satser och innehåller såsom mellanmotiver en vestgötapolska (satt i jemn takt) samt förstnämnde melodi, hvilken vid vissa momenter är behandlad med mycken talang. Eno briljant coda, som utgöres af samma motiv, slutar. det hela. Denna komposition bär onekligen spår af författarens lifliga fantasi, af hans behändiga savoir faire, men ock (synnerligast i planens anläggning) af den skyndsamhet, hvarmed den skrifvits. — Hymnen, som bildar divertissementets final, är spirituell och praktfull; dess något bjerta modulation öfverensstämmer dock ej rätt med den anda af nordisk enkelhet, som här borde råda. —u—