lare, der liket fanns liggande på ett bräde, betäckt
med ett lakan. Jag aflyftade detta och fann då å
bröstet flera större blånader, äfvensom mycket blod
i och omkring munnen. Med bedröfvadt sinne af-
lägsnade jag mig, utan att vidare tala vid någon
menniska, men följande dagen inställde sig hos mig
korporalen Ågren med hälsning från kasernen, att
jag måtte lemna svepning samt garnering; till min
brors kista, en begäran, som jag i brist på passande
tyg, dock icke kunde bifalla. :
Huru begrafningen sedermera tillgått vet jag icke
annorlunda, än att fabnjunkaren Wallander för mig
omtalat, att han låtit hålla liktal vid min brors graf,
samt att en dödgräfvare i Catharina, hvars namn jag
ej känner, för mig berättat, att man bekostat bår-
täcke till kistan, hvilken heder aldrig tillförene skulle
händt någon stadssoldat, och äfven förefaller mig
bögst besynnerlig, om, såsom det nu uppgifves, min
bror skulle dödt genom omåttligt förtärande af starka
drycker.
Men någon tid efter begrafoingen inställde jag
mig åter i kasernen, för att erhålla ett betyg om
min brors död, hvilket jag tänkte försända till våra
anhöriga i landsorten. Jag fick då länge vänta å
kaserngården, samt omringades dervid af flere bland
Falkerts kamrater, hvilka frågade mig om jag sett
hvad som stått i tidningarne om min bror. I en-
lighet med sanningen förnekade jag detta, och erfor
då af soldaterna hvad jag sedermera läst i Folkets
Röst, att min bror blifvit död i arresten och begraf-
ven utan all föregående undersökning om dödsorsa-
ken. Detta väckte min förvåning, och då soldaterna
derjemte med mycken ifver gjorde mig uppmärksam
på förhållandet, frågade jag dem om de visste huru
saken hängde tillsammans, hvarpå jag dock icke er-
höl!l annat än undvikande svar, a!ldeles som om de
hyst fruktan att säga mig sanningen.
Jag hann dock icke sluta detta samtal, förrän jag
uppkallades till fahnjunkaren Wallander, der jag lik-
väl icke erhöll den begärda dödsattesten, men der-
emot, sedan dörren blifvit stängd och en soldat ställd
innanföre likasom på post, fsahnojunkaren förelade
mig ett betyg, som han sade rsig böra underskrifva,
och hvilket, som jag vill minnas, innehöll att ingen
anledning funnes att min brors död härrört af an-
nat än slag. Förskräckt och utan att veta knappt
hvad jag gjorde, helst ingen möjlighet var för mig
att komma ut genom den lästa dörren, underteck-
nade jag också betyget, ehuru stridande mot hvad
jag redan nämnt om de blånader, som jag funnit å
den döda kroppen. Jag ångrade mig dock strax!
och inställde mig derföre äfven redan dagen deref-
ter hos hr Franz Sjöberg, för hvilken jag omtalade
händelsen, men som då sade sig icke kunna taga
någon befattning med saken. !
Snart derefter fick jag i min ordning besök af
Wallander, som lemnade mig betyget om min brors
död, och sedan han jemte ett långt lofial öfver min
brors skicklighet att skrifva m. m. utförligt . berät-
tat hvilken hedrande begrafning han bestått min
bror och hvars make aldrig förut någon stadssoldat
fått — framlade och förmådde mig att underteckna
ett ytterligare betyg om Wallanders godHet emot
min bror, hvarom jag af lått begripliga skäl dock
icke kände mera än rätten, och hvarför jag nu. äf-
ven återkallar detta betyg.
Sedermera börde jag icke af W. förrän sistl. lör-
dag, då jag erhöll bifogade bref, hvari jag uppma-
nas, att hemta penningar, som min bror skulle ega
innestående, och hvari W. visar sig så angelägen
blifva af med penningarne, att han ej blott vill att
de skola hemtas på sjelfva söndagen, utan till och
med lofvar, att om jag icke kan komma kl. 2, som
W. bestämt för penningarnes afbemtning, han då
vill vänta på mig till dess jag kommer.
Med kännedom om såväl mia brors oförmåga att
hushålla; som äfven .derom, att hans kontanta in-
komst icke uppgick till mera än 2 sk. om dagen,
kunde det icke annat än väcka min förundran, att
ban nu med ens fått penningar innestående. Mig
tycktes eljest, att om han verkligen egt några så-
dane, man då icke behöft skicka till mig efter svep:
ning, likasom, att jag förut bordt få veta något der-
om. Af denna anledning och då det syntes mig
sannolikare, att man endast velat aflocka mig ännu
ett lögnaktigt betyg, samt derföre betala mig under
förklädnaden af att lemna mig min brors penningar,
inställde jag mig ej heller hos Wallander, hvars
upplysning om beskaffenheten af den fordran, han
sagt min-bror hafva innestående, det deremot torde
Vara skäl infordra,
Slutligen anser jag mig böra hos rätten anmäla,
att korpralen Ågren lemnade mig: brefvet, och att
då jag dervid bad honom sanniogsenligt berätta mig,
hvad han visste om min broders död, Ågren lem-
nade det besynnerliga svaret: Kära jungfru, nu
kan jag ingenting säga, men så snart saken
blir slut, skall jag komma hit och berätta jung-
frun sanningen.
Sedan detta var nedskrifvet, har jag i går åter
haft besök af W., hvilken, åtföljd af en lång, ung
herre, ånyo bedt mig komma till kasernen för att
få penningar. Stockholm den 48 Juni 1850.
Lovisa Charlotta Falckerb.n
Det till jungfru : Falckert aflåtna brefvet var af
följande innehåll:
Jumfru Falckert!
Hermed får jag underrätta, det aflidne soldaten
Falckert har någon inneståend2 fordran vid kom-
pagniet, som enligt vederbörandes befallning af mig
utdelas i: morgon söndag den 46 Juni kl. 2 eft.mid-
dagen; och som jag tror att Jumfrun är rätta pär-
son, som skall medlen emot qvitto uttaga torde per-
sonlig inställelse vara nödvändig. S ockholm den 45
Juni 4850. J. Wallander,
- Fanjunkare.
P, S. Skulle Jumfrun ej kuana komma denna
tiden på dagen så var god och med budet under-
räjta mig någon annan tid samma dag, iy då skall
jag vänta tils jumfrun kommer, men dröj ej alltför
länge på eft. middagen. :
LANDSORTS-NYHET OR: