sig, på derom af mig gjord anhållan, både berättigad och pligtig att på den person, som lemnat penningarne, transportera förbindelsen, hvaraf direktionen då var innehafvare och, i samma stund Lindmanska reversen derigenom infriades, ägare, om ock för ögonblicket. Häremot är att anmärka: l 1) att direktionen alldeles icke — ej ens för I! ett ögonblickp — var ägare af denna revers,l. som den sjelf: kasserat, och att direktionen var, innehafvare af reversen endast så tillvida, som, professor Eneberg insändt den till banken pål:; god tro, att den åtminstone aldrig-skullemiss-1 brukas, om ock ingen. valuta derför kundel! lemnas; och i 1 f j L 2) ätt den person, som (enligt hr K:s uppgift) lemnat pengarne,, måste antingen icke hafva lemnat några penningar, eller ock hafva lemnat dem till orätt man, som stoppat dem i egen ficka, alldenstund hvarken penningar elier annan valuta någonsin blifvit lemnad till reversens undertecknare. Menas måhända prosten Rosenblad med den person som lemnade l! pengarne, så lemaade han dem icke såsom lån eller bjelp åt-professor Eneberg, utaa derförl, att det återstående beloppet i aila fall skullel, enligt ofvananförde protokollsutdrag mindrifvas, af prosten R., enär professoren (Eneberg) af-l, rest till utrikes ort. I all händelser hadelj ifrågavarande af direktionen kasserade revers redan förlorat. sin löpande kraft, ja till ochl. med all gällande kraft, -och kunde allraminst ; transporteras af banken, som sjelf förkastat den: , lika litet som Wahlström och Nelson någon lj sia åtagit sig att hålla prosten Rosenblad ska-), deslös, ehuru beklagansvärde än de förluster! kunna vara, som möjligen drabbst honom. 3:0 att professor Eneberg sjelf ej mindre be-j, strider att han såsom i ofvananförde citat antydes, någonsin gifvit hr Kindeström uppdrag att arrangera affiren på det minst sagdt besynnerliga och oväntade sätt som skett. än ock intygar att det ursprungliga Lindmanska Jånereversalet med hans och prosten. Rosenblads borgen blifvit honom undanhållet på ett sätt, som måste ingifvahonom fruktan attj blifva lagsökt äfven på detta dokument, hvar-j öfver det lika litet varit honom medgifvet attl få disponera, som han kunnat återfå den sednare utgifua med hrr Wahlströms och Nelsons borgen försedde reversen, bvadan mot honom dubbla dokumenter behållits för en och sammal. skuld, hvilken han (Eneberg) onekligen är skyldig att gälda på grund af sin för Lindman ! teeknade borgen, men icke på grund af hans egen med Wahlströms och Nelsons borgen försedde revers, hvilken en gång blifvit kasserad och alltid måste blifva ogiltig, oaktadt Upsalal bankafdelningsdirektions försök att påbörda sistnämnde borgesmän en betalningsskyldighet, från hvi!ken de befriades på samma gång som ifrågavarande revers kasserades. Tillfrågad i ämnet har professor Eneberg afgifvit följande förklaring: I anledning utaf hr N. Kindeströms i Aftonbladet M 1434 insända förklaring, hvari han. uppgifver sig hafva af mig. erbållit uppdrag att. arrangera så l. med den förfallna borgensförbindelsen att densamma l. kunde infrias o. s. Vv. får jag å min sida på begäran förklära, att jag alldeles icke gifvit hr Kindeström uppdrag, att så handla som han gjort, genom att låta på innehafvaren transportera min obelånade revers, hvilken jag skref sådan den var il; brist af vanligt låneformulär, som jag före min af-l:; resa till utlandet icke lyckades för tillfället anskaffa; utan har jag endast genom bref anhällit, det hanl ville föranstalta vanlig och laglig omsättning utafl. min andel af det Lindmanska Jånet samt benäget ) underrätta mitt ombud, magister Wahlström i Stockj holm, huruvida något annat reversal behöfdes, i hvil-, ket fall sådant kunde sändas till honom, som hade , 4 4 : erhållit min adress och benäget åtagit sig, att, hvar jag än vore, tillställa mig reversalet till -påteckning, så vidt ombjtet af reverser icke kunde få anstå till min hemkomst, efter respitmånadernas förlopp. Min medborgesman, prosten Rosenblad, bade nemligen underrättat mig att sådan omsättning skulle beviljas. Jag bad visserligen icke uttryckligen br Kindeström återställa reversen, ifall omsättningen ickel skulle beviljas; men kunde icke heller föreställa mig att någon sådan transaktion som den ifrågavarande skulle komma i fråga. ; Den 43 sistl. September hemkom jag till S ock-l. holm, och ända till fram i December månad lem-l; nades. såväl jag som borgesmännen i den tro, att den, begärda omsättningen skett, hvadan jag den 3 December ville göra ny omsättning, medelst insändande till bankafdelningen i Upsala af 440 rdr bko i kapital, jemte förskottsränta, samt Dy revers på återstoden; hvarjemte jag anhöll återfå de tvenne äldre reverserna; men lyckades först efter förnyade skrifvelser sent omsider erbålla den öfverraskande underrättelse, att någon sådan omsättning, som den jag åsyftat, aldrig blifvit beviljad samt att jag af de trenne för samma skuld uthändigade reverserne endast kunde återbekomma den sista, hvilken således ärligt kasserades, hvaremot det alltid varit mig omöjligt att återfå någondera af de tvenne förra, hvilka undavhållits mig på ett sätt, att jsg måst frukta lagsökning lika mycket för hvardera af dem, hyvarom man ock gifvit mig vinkar, och hvilken förmodan tillika understödjes deraf, stt af båda. mina penniogeremisser bar endast den ene blifvit afskrifven på det Lindmanska lånereversalet som är det enda giltiga, och enligt hvilket jag nu skulle häfta för 420 rdr bankos kapitalsku!d, men deremot den andra på den ifrågavarande olagliga reversen, hviiken nu från minst femte mans hand blifvit utlemnad till lagsäkning, och efter den på detta dokument mot min vilja tecknade afskrifniogen skulle gälla 280 rdr banko. Hr Kindeström anmärker, att hufvudgäldenären hr professoren Eneberg, å förbindelsen gjort afbetalning, så att derå nu endast återstår 280 riksdaler banko, hvarigenom dess giltighet blifvit än vidare erkänd. Måhända var just den fintliga afsigten med denna afskrifning att derigenom upphjelpa den en gång kasserade reversens giltighe:, men då en sådan afskrifning skett mot hufvudgäldenärens viija, så torde bankafdelningen finna föga skydd af detta förfarande. Stockholm den 21 Juni 4850. . C. W. Eneberg. Af allt detta torde vara klart, att br Kindeström minst sagdt misstagit sig. Öfverståthållareembetets kansli, der målet hvilat till handläggning allt sedan den 14 Maj, utan att ännu något utslag blifvit fäldt, torde icke heller hafva funnit målet så simpelt, som hr Kindeström föreställt sig. 1 öfrigt hafva hrr Wahlström och Nelson om ansvar och ersättNS or te Le An I — — CA (MM mr vc AA Mm M Mn M MM HM mm ————