sig, på derom af mig gjord anhållan, både berätti-
gad och pligtig att på den person, som lemnat pen-
ningarne, transportera förbindelsen, hvaraf direktio-
nen då var innehafvare och, i samma stund Lind-
manska reversen derigenom infriades, ägare, om ock
för ögonblicket.
Häremot är att anmärka: l
1) att direktionen alldeles icke — ej ens för I!
ett ögonblickp — var ägare af denna revers,l.
som den sjelf: kasserat, och att direktionen var,
innehafvare af reversen endast så tillvida, som,
professor Eneberg insändt den till banken pål:;
god tro, att den åtminstone aldrig-skullemiss-1
brukas, om ock ingen. valuta derför kundel!
lemnas; och i
1
f
j
L
2) ätt den person, som (enligt hr K:s upp-
gift) lemnat pengarne,, måste antingen icke
hafva lemnat några penningar, eller ock hafva
lemnat dem till orätt man, som stoppat dem i
egen ficka, alldenstund hvarken penningar elier
annan valuta någonsin blifvit lemnad till re-
versens undertecknare. Menas måhända pro-
sten Rosenblad med den person som lemnade l!
pengarne, så lemaade han dem icke såsom lån
eller bjelp åt-professor Eneberg, utaa derförl,
att det återstående beloppet i aila fall skullel,
enligt ofvananförde protokollsutdrag mindrifvas,
af prosten R., enär professoren (Eneberg) af-l,
rest till utrikes ort. I all händelser hadelj
ifrågavarande af direktionen kasserade revers
redan förlorat. sin löpande kraft, ja till ochl.
med all gällande kraft, -och kunde allraminst ;
transporteras af banken, som sjelf förkastat den: ,
lika litet som Wahlström och Nelson någon lj
sia åtagit sig att hålla prosten Rosenblad ska-),
deslös, ehuru beklagansvärde än de förluster!
kunna vara, som möjligen drabbst honom.
3:0 att professor Eneberg sjelf ej mindre be-j,
strider att han såsom i ofvananförde citat an-
tydes, någonsin gifvit hr Kindeström uppdrag
att arrangera affiren på det minst sagdt be-
synnerliga och oväntade sätt som skett. än
ock intygar att det ursprungliga Lindmanska
Jånereversalet med hans och prosten. Rosen-
blads borgen blifvit honom undanhållet på ett
sätt, som måste ingifva- honom fruktan attj
blifva lagsökt äfven på detta dokument, hvar-j
öfver det lika litet varit honom medgifvet attl
få disponera, som han kunnat återfå den sed-
nare utgifua med hrr Wahlströms och Nelsons
borgen försedde reversen, bvadan mot honom
dubbla dokumenter behållits för en och sammal.
skuld, hvilken han (Eneberg) onekligen är skyl-
dig att gälda på grund af sin för Lindman !
teeknade borgen, men icke på grund af hans
egen med Wahlströms och Nelsons borgen för-
sedde revers, hvilken en gång blifvit kasserad
och alltid måste blifva ogiltig, oaktadt Upsalal
bankafdelningsdirektions försök att påbörda sist-
nämnde borgesmän en betalningsskyldighet, från
hvi!ken de befriades på samma gång som ifrå-
gavarande revers kasserades. Tillfrågad i äm-
net har professor Eneberg afgifvit följande för-
klaring:
I anledning utaf hr N. Kindeströms i Aftonbla-
det M 1434 insända förklaring, hvari han. uppgifver
sig hafva af mig. erbållit uppdrag att. arrangera så l.
med den förfallna borgensförbindelsen att densamma l.
kunde infrias o. s. Vv. får jag å min sida på be-
gäran förklära, att jag alldeles icke gifvit hr Kin-
deström uppdrag, att så handla som han gjort,
genom att låta på innehafvaren transportera min
obelånade revers, hvilken jag skref sådan den var il;
brist af vanligt låneformulär, som jag före min af-l:;
resa till utlandet icke lyckades för tillfället anskaffa;
utan har jag endast genom bref anhällit, det hanl
ville föranstalta vanlig och laglig omsättning utafl.
min andel af det Lindmanska Jånet samt benäget )
underrätta mitt ombud, magister Wahlström i Stock- j
holm, huruvida något annat reversal behöfdes, i hvil-,
ket fall sådant kunde sändas till honom, som - hade ,
4
4
:
erhållit min adress och benäget åtagit sig, att, hvar
jag än vore, tillställa mig reversalet till -påteckning,
så vidt ombjtet af reverser icke kunde få anstå till
min hemkomst, efter respitmånadernas förlopp. Min
medborgesman, prosten Rosenblad, bade nemligen
underrättat mig att sådan omsättning skulle beviljas.
Jag bad visserligen icke uttryckligen br Kinde-
ström återställa reversen, ifall omsättningen ickel
skulle beviljas; men kunde icke heller föreställa mig
att någon sådan transaktion som den ifrågavarande
skulle komma i fråga. ;
Den 43 sistl. September hemkom jag till S ock-l.
holm, och ända till fram i December månad lem-l;
nades. såväl jag som borgesmännen i den tro, att den,
begärda omsättningen skett, hvadan jag den 3 De-
cember ville göra ny omsättning, medelst insändande
till bankafdelningen i Upsala af 440 rdr bko i ka-
pital, jemte förskottsränta, samt Dy revers på åter-
stoden; hvarjemte jag anhöll återfå de tvenne äldre
reverserna; men lyckades först efter förnyade skrif-
velser sent omsider erbålla den öfverraskande un-
derrättelse, att någon sådan omsättning, som den jag
åsyftat, aldrig blifvit beviljad samt att jag af de
trenne för samma skuld uthändigade reverserne en-
dast kunde återbekomma den sista, hvilken således
ärligt kasserades, hvaremot det alltid varit mig
omöjligt att återfå någondera af de tvenne förra,
hvilka undavhållits mig på ett sätt, att jsg måst
frukta lagsökning lika mycket för hvardera af dem,
hyvarom man ock gifvit mig vinkar, och hvilken för-
modan tillika understödjes deraf, stt af båda. mina
penniogeremisser bar endast den ene blifvit afskrif-
ven på det Lindmanska lånereversalet som är det
enda giltiga, och enligt hvilket jag nu skulle häfta
för 420 rdr bankos kapitalsku!d, men deremot den
andra på den ifrågavarande olagliga reversen, hvii-
ken nu från minst femte mans hand blifvit utlem-
nad till lagsäkning, och efter den på detta dokument
mot min vilja tecknade afskrifniogen skulle gälla 280
rdr banko.
Hr Kindeström anmärker, att hufvudgäldenären
hr professoren Eneberg, å förbindelsen gjort afbetal-
ning, så att derå nu endast återstår 280 riksdaler
banko, hvarigenom dess giltighet blifvit än vidare
erkänd. Måhända var just den fintliga afsigten med
denna afskrifning att derigenom upphjelpa den en
gång kasserade reversens giltighe:, men då en så-
dan afskrifning skett mot hufvudgäldenärens viija,
så torde bankafdelningen finna föga skydd af detta
förfarande. Stockholm den 21 Juni 4850.
. C. W. Eneberg.
Af allt detta torde vara klart, att br Kin-
deström minst sagdt misstagit sig. Öfverståt-
hållareembetets kansli, der målet hvilat till
handläggning allt sedan den 14 Maj, utan att
ännu något utslag blifvit fäldt, torde icke hel-
ler hafva funnit målet så simpelt, som hr
Kindeström föreställt sig. 1 öfrigt hafva hrr
Wahlström och Nelson om ansvar och ersätt-
NS or te Le An
I
— — CA
(MM mr vc AA Mm M Mn M MM - HM mm ————