nen hölls ett fackeltåg med omkring 2000 facklor — det största man ännu sett — med garrisonsmusiken och en skara studenter i spetsen. ITALIEN. Den af ryktet mycket omtalade ryska noten till lordPalmerston, om Englands sätt att beskydda engelska undersåtares egendom i främmande länder, och särskildt i Toscana och Neapel, anföres nu af Journal des Debats. Innehållet är väsendtligen det följande: Rikskansleren grefve Nesselrode förklarar att kabinettet i S:t Petersburg fullkomligt delar de grundsatser, som ledt Wienerkabinettet och att Ryssland är alltför mycket interesseradt för upprätthållelsen af de mindre staternas sjelfständighet, för att icke ansluta sig till Österrikes politiska åsigter. Enligt folkrättens föreskrifter, så som ryska politiken förstår dem, kan icke tillåtas att en furste. som genom upproriska undersåtares hårdnackenhet blifvit nödsakad intaga en i de upproriskes våld fallen stad, — såsom händelsen var med storhertigen af Toscana — skulle aftvingas skadeersättning åt utländningar, hvilka lidit förluster vid stadens stormning. Når man nedsätter sig i ett främmande land, så får man bereda sig på alla de äfventyr, dem landet är underkastadt. Livorno hade gjort uppror; med vapenmakt måste det bringas till underdånighet. Några engelsmän hafva möjligen härunder fått vidkännas skada, likasom landets infödda; men hvarföre skulle de ensamt äga rätt till ersättning, medan toskanska regeringen icke godtgör sina egna undersåtare?... Ville man framdeles åberopa Storbritanniens förfarande, såsom hvilande på en rättsgrund, så skulle kejsaren se sig i nödvändighet att taga i öfvervägande vilkoren för medgifvandet af brittiska undersåtares framtida vistelseoch äganderätt inom H. M:ts stater. Afskrift af denna den 3 Maj afgifna depesch blef af baron Brunow lemnad till lord Palmerston. Ena del af effekten ser man i nästföljande notis. Från Malta berättas den 4 Juni att amiral Parker rustade sig till ett besök i Neapel. Konung Ferdinand ville förbinda sig att betala en del af Eoglands fordran, men amiralen yrkade de begge representativa kamrarnes garanti för förbindelsen. Vid åtskilliga i törjan af Juni förnyade husvisitatiorer i Rom vill polisen bafva upptäckt en mängd upproriska skrifter och flera glasgranater. — En annan polisuppgift från samma tid förmäler att påfven hade ått ett anonymt bref, hvari tillkännagafs att tre bar diter bade af det revolutionära partiet fått upp-. rag att mörda honom i processionen vid Christi ekamensfest, och att en med pistoler väpnad karl blifvit gripen vid högtidligheten och insatt i hemligt ängelse. I Sedan den 29 Maj fyllas åter Roms statsfängelser med misstänkta; den 4 Juvi insattes 8, den te! 13; en mängd menniskor förvisas oupphörligt. Omkring 30 personer hade varit arresterade i 6 månaler, på misstankar om delaktighet i emöten den 47 November 1848, då en monsignor Palma blef skjuten, utan att någon ransakning med dem ännu var anställd. Från Carrara berättas att österrikiska tropparnes fråckhet tycks ämnad att reta Toscanerna till oro-. igheter; soldaterna förolämpa hvem de träffa i sin väg, och den som vågar knysta gripes genast och pryglas. Den 3 Juni fick en 44-årig gosse 20 pry: sel och då en mängd menniskor skockades i anleding häraf, grepos två andra, som behandlades på amma sätt. TURKIET. Storherrns ryktesvis omnämnda sjöresa anträddes. verkligen: den 4 Juni; han steg då ombord på en. ingfregatt, i sällskap med sin äldste son, sultan Muad och sin bror, sultan Abdul Aziz; ett annat ångartyg medförde sviten. Storvisirn Reschid pascha ir, enligt sitt embete, riksförvaltare under monarkens frånvaro, hvilken beräknades till en månad. Det troddes att resan icke blott skulle sträcka sig ill öarne i Arkipelagen, utan äfven till Egypten. OSTINDIEN. I trots af alla brittiska förbud hade en så kallad sutti eller enkebränning föröfvats i provinsen BomDay: en enka om 22 år nödgades kasta sig på bålet ill sin aflidne man, en 60-årig gubbe. Engelska yrtsmyndigheterna hade likväl låtit gripa alla deltaare i tillställningen och dömt dem till ett och två irs fängelsestraff. NORDAMERIKA. Man har nu officiell berättelse i Gaceta de la Habana, af den 22 Maj, om det af Lopez anförda jöröfvaretåget mot Cuba. Man ser deraf att piraerna förlorade omkring 40 man stupade eller såade, och att 81 man, jemte 44 officerare tillfångaagits på Mugeres-ön, — Enligt underrättelser från Newyork af den 5 Juni, troddes nordamerikanska consuln i Havana reklamerat dessa 105 fångar. Hvad nan med visshet kände, var att presidenten hade mm hela händelsen aflåtit ett särskildt bådskap till kongressen, hvari ban tillkännagifver att inga revoutionära rörelser ägt rum på Cuba, och att hela illtaget härrör från utländningar, som missbrukat Förenta Staternas skydd.