tänka olika, men hvars embetsmannanit, takt och kännedom af administrationsformerna jemte författningarne vi flera gånger uppskattat. Då vi förut anfört hr v. H. såsom ett slags deltzgare i missionen, väl icke omedelbart, men på ett eller annat indirekt sätt, och hvartill vi funno oss föranledde såväl af gängse berättelser som genom det nära förhållande, hvari br v. H. står till d:r Wieselgren och ett par 2 ssionsstadgarnes undertecknare; så återtaga vi detta nu, och omnämna missionens desavuerarde af hr v. H. såsom någonting rätt betecknande, liksom för honom särskildt hedrande. Er v. Hartmansdorff har varit ecklesiastikminister, och vet huru oförenlig 8 6 är med konven tik elplakatet, likasom att 8 1, derest den skal! betyda någonting, innefattar en ren oformlighet. Med en sålunda paragraferad stiftelse vil! ban följaktligen ej hafva något att skaffan. Alimänheten har trott sig ega skäl att vänta en dylik förklaring äfven från ett par eller tre andiro, aktade embetsmän. Låtom öss för ett ögonblick se hvad det vill säga, at! apart, förut icke såsom statsmakt befintligt skap skall ega ått i samverkan amed förhanden varande kyrkliga och kommunala in ingar... bidraga till ökad kraft och väls e för Guds rikes tillväxt (8 1)? Hvad här med samverkan? Skall mMmissionss; pet, såsom en auktoritet för sig, kunna vind2 sig till andra förhanden varande kyrkliga och kommunala auktoriteter (konsistörier, pastorsoch prost-embeten, kyrkoråd, sockenstä or, nämnder 0. s. v.), och säga till dem: ni måste göra så och så; ni måste låta bli det och det; ni bär eder lojt och dåligt åt i det och det; ni tänker icke nog på Guds rikes tillväxt; ni tänker väl stundom derpå, men icke i rätt form, hvarigenom händer att detta rike ej får ökad kraft och någon välsignelse som är värdt med; ni skall laga att folket ; edra församlingar icke sjunga efter nya psalmboken, utan med -all magt vörda och helighålla den gamla; ni skallingifva hvar man afsmak och passande förakt för Wallins, Petterssons och Lehnbergs predikningar; Jlikaså, ehuru i något mindre mån, för Hagbergs och Nohrborgs postillor; ni skall till och, med litet längre frain och när det skickar sig, gå så långt att ni låter förstå, det sjelfva Johan Arndts samna christendom, icke har en verkligen sann christendom uti sig; ni skall utrota all lektyr utom Luthers skrifter, och några andra derjemte, dem missionen i sinom tid: och efterhand vill tilldela er; ni skall tillhålla det lägre folket att icke nöjas med predikningar blott på söndagarne, utan åtrå sådana, om möjligt, hvarje afton, jemte flitiga bibelförklaringar om morgnarne, och böner vid alla stunder på dagen; ni skall laga, att till bibelförklaringar i synnerhet ljas sådana dunkla och otydliga ställen i den Hel. skrift, som väl icke angå sjelfva salighe an eller trosartiklarne och således äro af något behof för himmelrikets vinnande, men likväl, såsom stående i bibeln, äro goda; ni skall veta alt dessa förklaringar äro de härligaste att upptaga tiden med för arbetaren, så att han vänder alla sina tankar från verldsliga ting och icke efterfrågar sådana helvetets påfund som räitigheter i staten, vid herrarnes; sida; ni skall oc. s. V.; ni måste o. s. Vv. Vi hafva ej framställt detta i mening, att missionssällskapet någonsin i verkligheten skall! komma ait vända sig till någon kyrklig eller kommunal inrätlning, med dylika ord; vi veta mer än väl, att detta aldrig blir fallet. Men vi underställa endast hvar och en den frågan, hvad som i stadgarnes 4 8 möjligen då förstås med samverkan emellan missionssällskapet, såsom en! Slär auktoriter. och alla andra kyrkliga auktoriteter, om ika sällskapet skall kunna på ett eller annat sitt tvingande förmå de der öfriga inrättningarne at göra som sällskapet vill? ej eger att uppträda med någon kt, så reduceras det till blott och fvare, förmanare, talare: allt sådant somläsarne hittills . varit, och alltid kunna vara, utan några af regeringen ens kända, n :e sanktionerade stadgar, gifvande män, förut åt alla menniskor reid rätt, som att uppvakta ledamöga och kommunala inrättningar råd, upplysningar, till och med varle ske böfligt. Hvem har någoneller kan i framtiden, när som helst, ! hindra t. sz. rr Rosenius, Jansson eller sjelfve Estenberz jra besök hos hr d:r Pettersson och säga: ; bästa hr doktor! för all del... 0. sS. v.; eller gå hem till prosten Fröst och föreställa om huru godt och nyttigt det och det skulle kunna vara, om det vore... 0. S.v. Detssmma kan säkert ock ske hos hr d:r Wal!in; ja, los kyrkoherden Ekdahl. Och, efter allt hvad vi tro, skulle rådgifvarne öfverallt emoltagas med artighet och vänligen afhöras, derest de ej tala alltför länge. Omöjlizen ken det vara allenast detta som apet med sin 1:sta 8 åsyftar och kamp. Ty för någonting så trimåste väl icke konungamaktens sanktion be a anlitas? Det är således något annat. Och hvad? Meningen måste vara en myndighet att kunna verka på de andra kyrkliga och kommunala missionssä kallar samwver vialt och vi inrättningarne, så, att de ej kunna undvika. att göra missionssällskapet till viljes och gå dess ärenden; åtminstone ej kunna undvika det utan förebragta och utförligt afhandlade skäl, dem slutligen också regeringen, såsom skiljedomare emellan dessa inrättningar och missionssällskapet, vid flere yppade tillfällen vore tvungen att upptaga och apart afgöra. Och vi tillåta oss fråga hvad detta vill sicva? am det ei är en