tänka olika, men hvars embetsmannanit, takt
och kännedom af administrationsformerna
jemte författningarne vi flera gånger uppskat-
tat. Då vi förut anfört hr v. H. såsom ett
slags deltzgare i missionen, väl icke omedel-
bart, men på ett eller annat indirekt sätt, och
hvartill vi funno oss föranledde såväl af gängse
berättelser som genom det nära förhållande,
hvari br v. H. står till d:r Wieselgren och
ett par 2 ssionsstadgarnes undertecknare; så
återtaga vi detta nu, och omnämna missionens
desavuerarde af hr v. H. såsom någonting rätt
betecknande, liksom för honom särskildt he-
drande. Er v. Hartmansdorff har varit eckle-
siastikminister, och vet huru oförenlig 8 6 är
med konven tik elplakatet, likasom att 8 1, derest
den skal! betyda någonting, innefattar en ren
oformlighet. Med en sålunda paragraferad stif-
telse vil! ban följaktligen ej hafva något att
skaffan. Alimänheten har trott sig ega skäl att
vänta en dylik förklaring äfven från ett par
eller tre andiro, aktade embetsmän.
Låtom öss för ett ögonblick se hvad det vill
säga, at! apart, förut icke såsom statsmakt
befintligt skap skall ega ått i samverkan
amed förhanden varande kyrkliga och kommu-
nala in ingar... bidraga till ökad kraft
och väls e för Guds rikes tillväxt (8 1)?
Hvad här med samverkan? Skall
mMmissionss; pet, såsom en auktoritet för sig,
kunna vind2 sig till andra förhanden varande
kyrkliga och kommunala auktoriteter (konsi-
störier, pastors- och prost-embeten, kyrkoråd,
sockenstä or, nämnder 0. s. v.), och säga till
dem: ni måste göra så och så; ni måste låta
bli det och det; ni bär eder lojt och dåligt åt
i det och det; ni tänker icke nog på Guds
rikes tillväxt; ni tänker väl stundom der-
på, men icke i rätt form, hvarigenom hän-
der att detta rike ej får ökad kraft och någon
välsignelse som är värdt med; ni skall laga
att folket ; edra församlingar icke sjunga efter
nya psalmboken, utan med -all magt vörda och
helighålla den gamla; ni skallingifva hvar man
afsmak och passande förakt för Wallins, Pet-
terssons och Lehnbergs predikningar; Jlikaså,
ehuru i något mindre mån, för Hagbergs och
Nohrborgs postillor; ni skall till och, med litet
längre frain och när det skickar sig, gå så långt
att ni låter förstå, det sjelfva Johan Arndts
samna christendom, icke har en verkligen sann
christendom uti sig; ni skall utrota all lektyr
utom Luthers skrifter, och några andra der-
jemte, dem missionen i sinom tid: och efter-
hand vill tilldela er; ni skall tillhålla det lägre
folket att icke nöjas med predikningar blott
på söndagarne, utan åtrå sådana, om möjligt,
hvarje afton, jemte flitiga bibelförklaringar om
morgnarne, och böner vid alla stunder på da-
gen; ni skall laga, att till bibelförklaringar i
synnerhet ljas sådana dunkla och otydliga
ställen i den Hel. skrift, som väl icke angå sjelf-
va salighe an eller trosartiklarne och således
äro af något behof för himmelrikets vinnande,
men likväl, såsom stående i bibeln, äro goda;
ni skall veta alt dessa förklaringar äro de här-
ligaste att upptaga tiden med för arbetaren, så
att han vänder alla sina tankar från verldsliga
ting och icke efterfrågar sådana helvetets på-
fund som räitigheter i staten, vid herrarnes;
sida; ni skall oc. s. V.; ni måste o. s. Vv.
Vi hafva ej framställt detta i mening, att
missionssällskapet någonsin i verkligheten skall!
komma ait vända sig till någon kyrklig eller
kommunal inrätlning, med dylika ord; vi veta
mer än väl, att detta aldrig blir fallet. Men
vi underställa endast hvar och en den frågan,
hvad som i stadgarnes 4 8 möjligen då förstås med
samverkan emellan missionssällskapet, såsom en!
Slär
auktoriter. och alla andra kyrkliga auktorite-
ter, om ika sällskapet skall kunna på ett el-
ler annat sitt tvingande förmå de der öfriga
inrättningarne at göra som sällskapet vill?
ej eger att uppträda med någon
kt, så reduceras det till blott och
fvare, förmanare, talare: allt sådant
som- läsarne hittills . varit, och alltid kunna
vara, utan några af regeringen ens kända,
n :e sanktionerade stadgar, gifvande
män, förut åt alla menniskor re-
id rätt, som att uppvakta ledamö-
ga och kommunala inrättningar
råd, upplysningar, till och med var-
le ske böfligt. Hvem har någon-
eller kan i framtiden, när som helst, !
hindra t. sz. rr Rosenius, Jansson eller sjelfve
Estenberz jra besök hos hr d:r Pettersson
och säga: ; bästa hr doktor! för all del...
0. sS. v.; eller gå hem till prosten Fröst och
föreställa om huru godt och nyttigt det
och det skulle kunna vara, om det vore...
0. S.v. Detssmma kan säkert ock ske hos hr d:r
Wal!in; ja, los kyrkoherden Ekdahl. Och, ef-
ter allt hvad vi tro, skulle rådgifvarne öfverallt
emoltagas med artighet och vänligen afhöras,
derest de ej tala alltför länge.
Omöjlizen ken det vara allenast detta som
apet med sin 1:sta 8 åsyftar och
kamp. Ty för någonting så tri-
måste väl icke konungamaktens
sanktion be a anlitas? Det är således något
annat. Och hvad?
Meningen måste vara en myndighet att kun-
na verka på de andra kyrkliga och kommunala
missionssä
kallar samwver
vialt och vi
inrättningarne, så, att de ej kunna undvika. att
göra missionssällskapet till viljes och gå dess
ärenden; åtminstone ej kunna - undvika det utan
förebragta och utförligt afhandlade skäl, dem
slutligen också regeringen, såsom skiljedomare
emellan dessa inrättningar och missionssällska-
pet, vid flere yppade tillfällen vore tvungen
att upptaga och apart afgöra. Och vi tillåta oss
fråga hvad detta vill sicva? am det ei är en