RAR RA Vd AT AE AE I RA RR
makt blifvit honom tillagda, till följd hvaraf majo-
ren Gillners qvartermästarefullmakt, efter det han
erhållit fullmakt å annan lön, icke berättigade ho-
nom, med riktig uppfattning och tillämpning af of-
van omförmälda andra mom., att efter de 10 årens
förlopp behålla räntorna längre än till dess annan
tjenst och lön tillträddes. Det kan ej hafva varit
meningen att statsverket skulle, utan skäl, rikligare
än de öfriga ersätta denna officer endast derföre, att
han qvarstått vid sin befattning utöfver de 10 åren.
Sålunda är anmärkningen byggd på tydliga, rätte-
ligen tillämpade stadganden samt på fullkomlig rätt-
visa och billighet. Dessa böra härvid desto heldre
tillämpas med all fullständighet, som ovisst är om
statsverket för åren 1892 med 1838 eller 17 år, i
händelse revisionen skulle komma att söka återvin-
ning af fatalierna, för dess obehöriga utgifter i detta
fall af omkring 60,000 rdr, torde komma att vinna
ersättving, eburu ifrågavarande officerare på ett så
öförsvarligt sätt) kommit i obehörigt åtnjutande af
statsverkets medel.
Den sednare omständigheten, revisionen anhåller
att få närmare utreda, är beslutet å de för åren
4832—1834 utfärdade anmärkningar, rörande åter-
betalning till någon del af nu ifrågavarande häst-
räntor. Revisionen anser att, då nu gjorda anmörk-
nDingarne icke röra obehöriga utbetalningar för de
år hvarom föregående anmärkningar handlade, någon
återbrytning af beslut, som vunnit laga kraft, på
sätt i 2 och 3 SS 34 kap. R. B. omförmäles, ej
här vara i fråga; och att derföre, enär kongl. kam-
marrättens utslag den 25 Nov. 41841 och Kongl.
Maj:ts nådiga bref den 48 Dec. 1843 tillkommit i
följd af oriktig och ofullständig utredning af anmärk-
nivgsfrågan, på sätt i anmärkningen omförmäles,
samt K. Maj:t alldeles icke, genom sistnämnde be-
slut, i ringaste måtto upphäfvit K. Br. den 20 De-
cember 48414 eller resolutionen den 235 Febr. 1812,
revisionen anser sig nu funnit nya och riktiga skäl,
som iöranleda att, utan ringaste afseende å utslaget
af den 21 Nov. 1844 och EK. Br. den 46 Dec. 4843,
den nu väckta anmärkningsfrågan bör upptagas och
pröfvas i enlighet med de grunder K. Br. den 24
Dec. 1811 och resolutionerne af den 25 Febr. och
3 Mars 1812.
För den oförmodade händelse, att ifrågavarande
anmärkning skulle i sin helhet eller till någon del
varda ex incommunicato afslagen får jag häremot
reservationsvis nu anmäla missnöje.
Slutligen får jag med afseende å preskriptionen
för de år 1839 utgifna belopp fåsta kongl. kammar-
rättens uppmärksamhet derpå att 1839 års räkning
inkom den 20 Juli 4840.
Stockho!m af öfverrevisionsdepartementets militie-
räkenskapskonter den 15 Maj 1850.
L. Lidbäck.
Till Kongl. Maj:t underdånigst angående ma-
joren Bennichs underdåniga besvär öfver stats-
kontorets beslut den 24 April 1849, rörande hans
ersättning för hästhemmansräntor.
. S. A. K.
Sedan uppå majoren G. Bennichs den 29 Decem-
ber sistlidet år hos E, K. Maj:t och rikets statskon-
tor gjorda anmäl n, om utbekommande för år 1822
och följande åren af ersättning ör de till löjtnants
beställningen vid förste majorens sqvadron af f. d.
Westgötha kavalleriregemente anslagne, af majoren
Bennich såsom kapten vid samma regemente iane-
hafde, hästhemmansräntor, statskontoret, efter in-
hämtade upplysningar från chefsemhetet vid West-
götha regemente, väl funnit majoren såsom i armeen
qvarstående, enligt kongl. brefvet den 20 PDecember
4811 vara berättigad att för åren 41847 och 41848
utfå ränteersättningen efter granskad och utan an-
märkning lemnad uträkning med 391 rdr 29 sk.
bko, men, beträffande beloppet för åren 4822 med
4846, utgörande 6,332 rdr 43 sk. ö rst., hafva för-
suttit den i kongl. kungörelsen aen 8 September
4824 stadgade tid, inom hvilken liqvid för sistnämn-
de ränteersättningar skolat sökas; så har hos Eders
Kongl. Maj:t majoren Bennich öfver denna de af
statskontorets beslut anfört underd. besvär, hvaröf-
ver statskontoret blifvit i nåder anbefalldt att af-
gifva underdånigt utlåtande, sedan vederbörande blif-
vit hörde.
Med bifogande härjemte af de underdåniga yt-
tranden; chefen och regementsskrifvaren vid West-
götha regemente i underdånighet afgifvit, tillika med
de i nåder remitterade bandlingarne, får statskonto-
ret i underdånighet anföra: att, då Majoren Ben-
nichs rätt till ifrågavarande räntors fortfarande upp-
bärande icke blifvit ifrågaställd, men ränteersättnin-
gens utbetalning för åren 1822 med 1846 förvägrad
till följe af 1824 års kongl. preskriptions författnings
innehåll, statskontoret i afseende derå blott har att
i underdånighet åberopa sin öfverklagade resolution
och skälet hvarpå densamma sig grundar. Om för
jakttagandet af högstberörde författnings föreskrifter
det å ena sidan kan anses hafva tillhört chefsembe-
tet, att likasom för öfrige innehafvare afdylik rän-
teersättning skett, utan majoren Bennichs serskilda
reqvisition årligen upptaga honom i uträkningarne
å desamma, lärer dock å den andra skäligen kunna
antagas att majoren sjelf bordt, när utbetalningen
upphörde, hos chefsembetet anmäla sig för ersättnin-
gens erhållande. GChefsembetet har förklarat orsaken
till sin uraktlåtenhet från bristande underrättelse i
den af krigskol!egium utfärdade aflöningslista för år
4816, att majoren, som den 11 Juni samma år er-
hållit afsked, qvarstod i armåen, och majoren åter
har förment den förmån E. Kong). Maj:t honom i
nåder förunnat, icke kunna af cbefsembetets berörde
underlåtenhet vara honom beröfvad, samt för det
fall, att statskontorets beslut skulle finnas lsgligt,
med åberopande af sin långa tjenstetid, sina stora
ansträngningar derunder, så i krig som i fred, jemte
lidna förluster i följd af en med f. d. regementsche-
fen förd mångårig rättegång, i underdånighet bön-
fallit, att E, K. Maj:t täckes af gunst och nåd be-
vilja majoren det innehållna ränteersättningsbelop-
pet, eller ock så vida det icke skulle, kunna för.hela
tiden utan rikets ständers medgifvande anordnas, att
propasition derom till -rikets nästsammanträdande
ständer måci nåder framställas.
Genom de uteblifne reqvisitionerne på ifrågava-
rande års ersättningar för de af majoren Beanich!
innehafde hästhemmansräntor, har statsverket såle-
des under åren 1822 med 1846 vunnit en opåräk-:
nad besparing af icke mindre än 6,332 rdr 43: sk.
H rst., och ehuru: statskontöret, lika med chefsem-!
betet, nogsamt inser det för den erskilde kännbara
i en sådan? förlust, kanstatskontoret likväl icke an-
norlundaå ansökningen tillstyrka nådigt afseende än
att statskontoret öfverlemnar till E. K. Maj:ts. nå-
diga pröfoing huruvida nådig framställning till ri-
kets ständer må göras om beviljande af ersättning
åt sökanden för större eller mindre del: af det: be-
lopp hvaraf han genom ofvanberörde förhållande gått
i mistning. Statskontoret framhärdar Cc.
Westerstrand:
af Tuneld. Nyström. Gråå.
af Silln. ef Donner. .
Exp. jemte remisshandlingarne och trenne: under-
dåniga utlåtanden till landtförsvarsdepartementet d..
15 Januari 1850,
Lika lydande med det i Kongl. Maj:ts och rikets
statskontor förvarade originalkonceptet. intygar:
Tr Afficioa.