RAR RA Vd AT AE AE I RA RR makt blifvit honom tillagda, till följd hvaraf majoren Gillners qvartermästarefullmakt, efter det han erhållit fullmakt å annan lön, icke berättigade honom, med riktig uppfattning och tillämpning af ofvan omförmälda andra mom., att efter de 10 årens förlopp behålla räntorna längre än till dess annan tjenst och lön tillträddes. Det kan ej hafva varit meningen att statsverket skulle, utan skäl, rikligare än de öfriga ersätta denna officer endast derföre, att han qvarstått vid sin befattning utöfver de 10 åren. Sålunda är anmärkningen byggd på tydliga, rätteligen tillämpade stadganden samt på fullkomlig rättvisa och billighet. Dessa böra härvid desto heldre tillämpas med all fullständighet, som ovisst är om statsverket för åren 1892 med 1838 eller 17 år, i händelse revisionen skulle komma att söka återvinning af fatalierna, för dess obehöriga utgifter i detta fall af omkring 60,000 rdr, torde komma att vinna ersättving, eburu ifrågavarande officerare på ett så öförsvarligt sätt) kommit i obehörigt åtnjutande af statsverkets medel. Den sednare omständigheten, revisionen anhåller att få närmare utreda, är beslutet å de för åren 4832—1834 utfärdade anmärkningar, rörande återbetalning till någon del af nu ifrågavarande hästräntor. Revisionen anser att, då nu gjorda anmörknDingarne icke röra obehöriga utbetalningar för de år hvarom föregående anmärkningar handlade, någon återbrytning af beslut, som vunnit laga kraft, på sätt i 2 och 3 SS 34 kap. R. B. omförmäles, ej här vara i fråga; och att derföre, enär kongl. kammarrättens utslag den 25 Nov. 41841 och Kongl. Maj:ts nådiga bref den 48 Dec. 1843 tillkommit i följd af oriktig och ofullständig utredning af anmärknivgsfrågan, på sätt i anmärkningen omförmäles, samt K. Maj:t alldeles icke, genom sistnämnde beslut, i ringaste måtto upphäfvit K. Br. den 20 December 48414 eller resolutionen den 235 Febr. 1812, revisionen anser sig nu funnit nya och riktiga skäl, som iöranleda att, utan ringaste afseende å utslaget af den 21 Nov. 1844 och EK. Br. den 46 Dec. 4843, den nu väckta anmärkningsfrågan bör upptagas och pröfvas i enlighet med de grunder K. Br. den 24 Dec. 1811 och resolutionerne af den 25 Febr. och 3 Mars 1812. För den oförmodade händelse, att ifrågavarande anmärkning skulle i sin helhet eller till någon del varda ex incommunicato afslagen får jag häremot reservationsvis nu anmäla missnöje. Slutligen får jag med afseende å preskriptionen för de år 1839 utgifna belopp fåsta kongl. kammarrättens uppmärksamhet derpå att 1839 års räkning inkom den 20 Juli 4840. Stockho!m af öfverrevisionsdepartementets militieräkenskapskonter den 15 Maj 1850. L. Lidbäck. Till Kongl. Maj:t underdånigst angående majoren Bennichs underdåniga besvär öfver statskontorets beslut den 24 April 1849, rörande hans ersättning för hästhemmansräntor. . S. A. K. Sedan uppå majoren G. Bennichs den 29 December sistlidet år hos E, K. Maj:t och rikets statskontor gjorda anmäl n, om utbekommande för år 1822 och följande åren af ersättning ör de till löjtnants beställningen vid förste majorens sqvadron af f. d. Westgötha kavalleriregemente anslagne, af majoren Bennich såsom kapten vid samma regemente ianehafde, hästhemmansräntor, statskontoret, efter inhämtade upplysningar från chefsemhetet vid Westgötha regemente, väl funnit majoren såsom i armeen qvarstående, enligt kongl. brefvet den 20 PDecember 4811 vara berättigad att för åren 41847 och 41848 utfå ränteersättningen efter granskad och utan anmärkning lemnad uträkning med 391 rdr 29 sk. bko, men, beträffande beloppet för åren 4822 med 4846, utgörande 6,332 rdr 43 sk. ö rst., hafva försuttit den i kongl. kungörelsen aen 8 September 4824 stadgade tid, inom hvilken liqvid för sistnämnde ränteersättningar skolat sökas; så har hos Eders Kongl. Maj:t majoren Bennich öfver denna de af statskontorets beslut anfört underd. besvär, hvaröfver statskontoret blifvit i nåder anbefalldt att afgifva underdånigt utlåtande, sedan vederbörande blifvit hörde. Med bifogande härjemte af de underdåniga yttranden; chefen och regementsskrifvaren vid Westgötha regemente i underdånighet afgifvit, tillika med de i nåder remitterade bandlingarne, får statskontoret i underdånighet anföra: att, då Majoren Bennichs rätt till ifrågavarande räntors fortfarande uppbärande icke blifvit ifrågaställd, men ränteersättningens utbetalning för åren 1822 med 1846 förvägrad till följe af 1824 års kongl. preskriptions författnings innehåll, statskontoret i afseende derå blott har att i underdånighet åberopa sin öfverklagade resolution och skälet hvarpå densamma sig grundar. Om för jakttagandet af högstberörde författnings föreskrifter det å ena sidan kan anses hafva tillhört chefsembetet, att likasom för öfrige innehafvare afdylik ränteersättning skett, utan majoren Bennichs serskilda reqvisition årligen upptaga honom i uträkningarne å desamma, lärer dock å den andra skäligen kunna antagas att majoren sjelf bordt, när utbetalningen upphörde, hos chefsembetet anmäla sig för ersättningens erhållande. GChefsembetet har förklarat orsaken till sin uraktlåtenhet från bristande underrättelse i den af krigskol!egium utfärdade aflöningslista för år 4816, att majoren, som den 11 Juni samma år erhållit afsked, qvarstod i armåen, och majoren åter har förment den förmån E. Kong). Maj:t honom i nåder förunnat, icke kunna af cbefsembetets berörde underlåtenhet vara honom beröfvad, samt för det fall, att statskontorets beslut skulle finnas lsgligt, med åberopande af sin långa tjenstetid, sina stora ansträngningar derunder, så i krig som i fred, jemte lidna förluster i följd af en med f. d. regementschefen förd mångårig rättegång, i underdånighet bönfallit, att E, K. Maj:t täckes af gunst och nåd bevilja majoren det innehållna ränteersättningsbeloppet, eller ock så vida det icke skulle, kunna för.hela tiden utan rikets ständers medgifvande anordnas, att propasition derom till -rikets nästsammanträdande ständer måci nåder framställas. Genom de uteblifne reqvisitionerne på ifrågavarande års ersättningar för de af majoren Beanich! innehafde hästhemmansräntor, har statsverket således under åren 1822 med 1846 vunnit en opåräk-: nad besparing af icke mindre än 6,332 rdr 43: sk. H rst., och ehuru: statskontöret, lika med chefsem-! betet, nogsamt inser det för den erskilde kännbara i en sådan? förlust, kanstatskontoret likväl icke annorlundaå ansökningen tillstyrka nådigt afseende än att statskontoret öfverlemnar till E. K. Maj:ts. nådiga pröfoing huruvida nådig framställning till rikets ständer må göras om beviljande af ersättning åt sökanden för större eller mindre del: af det: belopp hvaraf han genom ofvanberörde förhållande gått i mistning. Statskontoret framhärdar Cc. Westerstrand: af Tuneld. Nyström. Gråå. af Silln. ef Donner. . Exp. jemte remisshandlingarne och trenne: underdåniga utlåtanden till landtförsvarsdepartementet d.. 15 Januari 1850, Lika lydande med det i Kongl. Maj:ts och rikets statskontor förvarade originalkonceptet. intygar: Tr Afficioa.