BERLIN OCH BRESLAU 1847—1849.)
RoMAnN ar MAX RING.
SEDNARE DELEN:
WANDA.
Talarens sunda logik segrade ceh deputeradens motion
alslogs.
,Här är vidare ingenting att göran, hviskade han till
sin kamrat, berlinerstudenten; vi handla på egen hand.
Med dessa krakar kan man icke komma någon väg. En-
dast terro:ismen kan här bjelpa oss.,
Dessa herrar mås:e man hänga,, svarade studenten
hviskande. De äro alla blå, det fins ingen enda ärlig
röd ibland dem.
Jag skall manövrera på egen hand, sade deputeradep.
Bland folket här har jag ett betydligt anhang. Om man
blott börjar, så går nog det öfriga af sig sjell.
Med dessa ord åtskildes vännerna. Hvar och en arbe-
tade på sitt sätt att uppreta folket, störta auktoriteterna
och injaga skräck hos fredhgt sinnade borgare. Den ma-
turliga följden af denna röda demokrati var den röda re
aktionen, hvilken också i Breslau inom få dagar vågade
sticka fram hufvudet.
GENERALSEAN.
Wanda befann sig under denna tid i Breslau hos sin
tante, generalskan von Linden. Hennes onkel var en vär-
dig soldat, trogen sin konung, punktlig och sträng, men
äfven rättvis i tjensten; mot sina underordnade vänlig, så
vidt hans råa krigsmaner tilläto. Inom sitt hus betydde
han så godt som intet. Här hade kommandot öfvertagits
af den nådiga generalskan, en icke just ung, men dock
vacker och intagande fru. Oaktadt det mod som genera:
len mången gång visat på slagfältet, darrade han ofta
hennes närvaro och hade mer respekt för hennes flam
Se A. B. 4 fY—95992, 94, 97, 100—103, 105— —115
418, 119, 120, 122, 128, 129 och 131, 108, 111 —315