Enzselsk åsigt om de stående härarnes makt. Den gamle fältmarskalken, hertigen af Wellington bar hållit följande loftal öfver engelska garderna, vid den fest som gafs af ett iblanc dessa regementen, på tvåhundrade årsdagen a! regementets organiserande: M. H. Jag må väl vara smickrad af den hederr j gjort mig, att inbjuda mig vid detta tillfälle til eder fest. Långt förr än jag hade den äran att innehafva en anställning i garderna, hade jag storg skäl att högakta denna kår, i anledning af des: ådagalägzande af hvarje militärisk egenskap såsom soldater, i hvarje ställning de kunde blifva försatta. Jag har haft dem lyckan att skåda dem i fiendens närvaro — i svåra förhållanden under hvarjehanda eter — och vid alla tillfällen hafva de utmärkt, samt ådagalagt enhvar egenskap t förväntas af den bästa soldatklass (Bid dessa har detta garde icke varit det uta (Högt bifall. Jag ser många omhvilkas förhållande jag haft tillfälle att berömma under hvarjehanda olika omständigheter — i fält, kantonnering och kasern (Bifall). Jag vet ock, M. H., sit det är omöjligt, att se trupper liknande i skickligh:t garderna. Betraktom endast dagens utländska tilldragelser. Hvad, M. H. skulle väl man kunna säga, att i England folket är mindre modigt än i andra länder? År ej en engelsk pöbel likaså käck, som någonsin den franska och tyska? (Hör) Nåväl, batraktom denna hand fu!l af manskap, som i denna bufvudstad och i Englands stora städer underhållit fred och ordning under mycket svåra förhållander, och jemför dem med de ofantliga härar, som und-rhållas i andra länder (Bifall. M. H. J hafven seit hved som händt här och annorstädes, och jag behöfver icke nu ingå vidare härpå. J kännen den svåra ställningen och de pröfvande omständigheter som egt rum, men j måtten äfven hafva funnit, att under det hos oss anarkien aldrig haft utsigt att lyckas, andra länder, efter månader af härjning och olyckor, endast blifvit befriade från deras svårigheter efter hårda och sorgliga strider (Hör). M. H. Jag åstundar veta hvaraf detta kommer sig; och jag tror att det måste tillskrifvas för det mesta den princip af tapperhet och god disciplin, som lifvar gardet, och som ger exempel och gör sin verkan bland alla folkklasser (Bifall). Ibland denna kår, jag säger det ännu en gång, har detta regemente aldrig vsrit det minst utmärkta, och förnyande mina tacksägelser för den artighet j visat mig, önskar jag enhvar ef eder framgång och lycka. En evgelsk tidning gör vid detta tal åtskilliga anmärkningar, som äro ganska grundliga, och sedan den anmärkt att ingen enda af veteranerne från Waterloo mera är qvar, samt att således kårens reputation snarare synes vara lemningea af dess gamla ära, än några verkliga förträfflizbeter hos den, sådan den nu är sammansatt, yttras derom följande: bSåsom vi, Londons fredliga innevånare, skåda garderna, äro individerna långa, raska, välfödde, bredskuldrade bussar, måhända något klunsiga till formen, men underofficerarne ännu tjockare, mera manliga och qvickare till utseendet, samt officerarne gentleman-lika soldater af godt manår och kurage. Vi möta icke soldater af gardena så ofia druckne å gatorna, som förr, och ehuru man då och då läser obehagliga polisrapporter i hvilka de figurera, och hör att en och annan trummas ut ur dessa regementer, kan det icke betviflas, att deras uppförande är förbättradt — liksom hela menighetens i allmänhet — en förbättring, hvilken i deras belägenhet, är så mycket ———— —NEERENEEEE AT er nan