Enzselsk åsigt om de stående
härarnes makt.
Den gamle fältmarskalken, hertigen af Wel-
lington bar hållit följande loftal öfver engelska
garderna, vid den fest som gafs af ett iblanc
dessa regementen, på tvåhundrade årsdagen a!
regementets organiserande:
M. H. Jag må väl vara smickrad af den hederr
j gjort mig, att inbjuda mig vid detta tillfälle til
eder fest. Långt förr än jag hade den äran att in-
nehafva en anställning i garderna, hade jag storg
skäl att högakta denna kår, i anledning af des:
ådagalägzande af hvarje militärisk egenskap såsom
soldater, i hvarje ställning de kunde blifva försatta.
Jag har haft dem lyckan att skåda dem i fiendens
närvaro — i svåra förhållanden under hvarjehanda
eter — och vid alla tillfällen hafva de
utmärkt, samt ådagalagt enhvar egenskap
t förväntas af den bästa soldatklass (Bi-
d dessa har detta garde icke varit det
uta (Högt bifall. Jag ser många om-
hvilkas förhållande jag haft tillfälle att
berömma under hvarjehanda olika omständigheter —
i fält, kantonnering och kasern (Bifall). Jag vet ock,
M. H., sit det är omöjligt, att se trupper liknande
i skickligh:t garderna. Betraktom endast dagens ut-
ländska tilldragelser. Hvad, M. H. skulle väl man
kunna säga, att i England folket är mindre modigt
än i andra länder? År ej en engelsk pöbel likaså
käck, som någonsin den franska och tyska? (Hör)
Nåväl, batraktom denna hand fu!l af manskap, som
i denna bufvudstad och i Englands stora städer un-
derhållit fred och ordning under mycket svåra för-
hållander, och jemför dem med de ofantliga härar,
som und-rhållas i andra länder (Bifall. M. H. J
hafven seit hved som händt här och annorstädes,
och jag behöfver icke nu ingå vidare härpå. J kän-
nen den svåra ställningen och de pröfvande omstän-
digheter som egt rum, men j måtten äfven hafva fun-
nit, att under det hos oss anarkien aldrig haft ut-
sigt att lyckas, andra länder, efter månader af härj-
ning och olyckor, endast blifvit befriade från deras
svårigheter efter hårda och sorgliga strider (Hör).
M. H. Jag åstundar veta hvaraf detta kommer sig;
och jag tror att det måste tillskrifvas för det mesta
den princip af tapperhet och god disciplin, som
lifvar gardet, och som ger exempel och gör sin ver-
kan bland alla folkklasser (Bifall). Ibland denna kår,
jag säger det ännu en gång, har detta regemente
aldrig vsrit det minst utmärkta, och förnyande mina
tacksägelser för den artighet j visat mig, önskar jag
enhvar ef eder framgång och lycka.
En evgelsk tidning gör vid detta tal åtskil-
liga anmärkningar, som äro ganska grundliga,
och sedan den anmärkt att ingen enda af ve-
teranerne från Waterloo mera är qvar, samt
att således kårens reputation snarare synes vara
lemningea af dess gamla ära, än några verkliga
förträfflizbeter hos den, sådan den nu är sam-
mansatt, yttras derom följande:
bSåsom vi, Londons fredliga innevånare, skåda gar-
derna, äro individerna långa, raska, välfödde, bred-
skuldrade bussar, måhända något klunsiga till for-
men, men underofficerarne ännu tjockare, mera man-
liga och qvickare till utseendet, samt officerarne gentle-
man-lika soldater af godt manår och kurage. Vi
möta icke soldater af gardena så ofia druckne å ga-
torna, som förr, och ehuru man då och då läser obe-
hagliga polisrapporter i hvilka de figurera, och hör
att en och annan trummas ut ur dessa regementer,
kan det icke betviflas, att deras uppförande är för-
bättradt — liksom hela menighetens i allmänhet —
en förbättring, hvilken i deras belägenhet, är så mycket
- ———— —NEERENEEEE
AT er nan