nast tacka honom för ett enskildt bref, jag hade fåt nyss förut, om att jag borde infinna mig vid riks dagen, utan äfven för att nämna Fieetwoods råd hvars andemening jag nu insåg fullkomligen, utar att vara herrarne så mycket obligerad som mar skulle tro. . Hos baron Palmstjerna träffade jag h. exc. grefve Carl De Geer, som var sinnad mottaga landtmarskalksstafven efter Palmstjerna; hvilken skulle gå till finanserne, hvaruti han initierat sig och äfver på förhand vid den nya formationen tagit någon befattning. Men vid dessa transaktioner lärer h. exc fordrat att ständerna skulle få vara tillsammans för att sluta sina öfverläggningar och påbörjade mål: hvilket Carl Johan icke tyckte om, då de långt förut tröttat honom med. sin bittra opposition och lagliga tiden för deras sammanvaro dessutom var förlupen Att konungen ville köra bort dem samt och synnerligen, kunde man just icke säga så mycket om för exemplets skull såsom ganska konstitufionelt; men hvad allmänna opinionen, efter hvars pipa man sedan alltid fått dansa, skulle sagt derom, är en annan sak, hvaröfver jag suspenderar mitt omdöme. Imedålertid blef härigenom jag, arma anka, skuffad till finansportföljen tillsvidare och Palmstjerna fick behålla sin käpp länge nog och jag min oförväntade nya börda äfvenledes. Hvad uniformsförändringen anbelangade, fann jag snart nog på nyss afröjda slagtfältet min utstyrsel, hvilken jag ännu har i behåll, sisom väl konserverad, men icke kunnat blifva af med vid sednare efter mitt afskedstagande timade förändringar, emedan den burits på en för mycket konservativ rygg — hvarför jag också beslutat, att om icke malen ätit upp den, jag skulle svepas uti granlå:en, som konservativ i döden., (Forts. följer.)