nast tacka honom för ett enskildt bref, jag hade fåt
nyss förut, om att jag borde infinna mig vid riks
dagen, utan äfven för att nämna Fieetwoods råd
hvars andemening jag nu insåg fullkomligen, utar
att vara herrarne så mycket obligerad som mar
skulle tro. .
Hos baron Palmstjerna träffade jag h. exc. grefve
Carl De Geer, som var sinnad mottaga landtmar-
skalksstafven efter Palmstjerna; hvilken skulle gå
till finanserne, hvaruti han initierat sig och äfver
på förhand vid den nya formationen tagit någon be-
fattning. Men vid dessa transaktioner lärer h. exc
fordrat att ständerna skulle få vara tillsammans för
att sluta sina öfverläggningar och påbörjade mål:
hvilket Carl Johan icke tyckte om, då de långt förut
tröttat honom med. sin bittra opposition och lagliga
tiden för deras sammanvaro dessutom var förlupen
Att konungen ville köra bort dem samt och syn-
nerligen, kunde man just icke säga så mycket
om för exemplets skull såsom ganska konstitu-
fionelt; men hvad allmänna opinionen, efter hvars
pipa man sedan alltid fått dansa, skulle sagt derom,
är en annan sak, hvaröfver jag suspenderar mitt
omdöme. Imedålertid blef härigenom jag, arma
anka, skuffad till finansportföljen tillsvidare och
Palmstjerna fick behålla sin käpp länge nog och jag
min oförväntade nya börda äfvenledes. Hvad uni-
formsförändringen anbelangade, fann jag snart nog
på nyss afröjda slagtfältet min utstyrsel, hvilken jag
ännu har i behåll, sisom väl konserverad, men icke
kunnat blifva af med vid sednare efter mitt afskeds-
tagande timade förändringar, emedan den burits på
en för mycket konservativ rygg — hvarför jag också
beslutat, att om icke malen ätit upp den, jag skulle
svepas uti granlå:en, som konservativ i döden.,
(Forts. följer.)