Om Gaslysningen. Det berättas att frågan om hufvudstadens belysning med gas i denna månad skall företagas till definitif öfverläggning och beslut hos de för ändamålet utsedde deputerade. Såsom bekant är, hafva redan sedan en längre tid tvänne serskilda anbud härstädes blifvit gjorda, ett af fransmannen Danrå alternatift att besörja anläggningen för stadens räkning eller af ett privat kompani, och ett af hr James Malam, som inrättat gaslysningen i Christiania. Nyligen lärer ett tredje anbud inkommit från ett annat engelskt kompani, som skall innehålla ännu lägre vilkor än någotdera af de föregående. Här torde således inträffa bekräftelsen af det ordspråket att den som kommer i valet, kommer i qvalet. Emedlertid bör allt detta i allt fall lemna en säker utsigt att det ej skall dröja så serdeles länge, innan bufvudstaden slutligen kommer i åtnjutande af gaslysning. När denna fråga kommer under öfverläggning önskade vi, utan att lägga oss ut för den ene eller andre af konkurrenterne, emedan -vi äre öfvertygade att herrar deputerade afse hvad som kan bäst lända till kommunens fördel, endast att få fästa deras uppmärksamhet på en omständigbet, som den med de fysiska lagarna för ljusets spridningsförmåga obekante annars lätt kan förbise. Det är nemligen, såsom man af alla fysiska liroböcker känner, genom vetenskapliga undersökningar utrönt, att lysningskraften från alla slags lågor som uppstå genom förbränning, d. v. s. oberäknadt solljusets, hvars närmare egenskaper i detta afseende ännu icke kunnat utrönas — aftager såsom qvadraten af afstånden, d. v. s., exempelvis att om ett brinnande ljus eller en lampa placeras i ena ändan af ett rum om t. ex. 10 alnars längd, så är lysningskraften deraf i andra ändan af rummet icke bälften utan blott fjerdedelen af hvad den är midt i rummet eller på fem alnars afstånd, äfvensom den der är blott fjerdedelen så stark som på 2!, alnars afstånd. En klar slutföljd häraf blir, att det vid belysningen af en gatusträcka är af väsendtlig vigt och så mycket som möjligt bör afses, att få lyktorna placerade så tätt intill hvarandra som möjligt, och att en sådan belysning, äfven med mindre lågor, uträttar mera, än ett färre antal lyktor på större afstånd ifrån hvarandra, äfven om beloppet af den gas eller olja som konsumeras i de sednare, sammanräknadt skulle vara något större än beloppet af de tätare men smärre lågorna tillsammans. Sanningen häraf kan enhvar kontrollera medelst betraktande af skenet från de nuvarande Argandska lamporna som för några år sedan anbragtes i vissa trakter af hufvudstaden på det sättet, att en sådan lampa skulle ersätta fyra af de gamla lyktorna. Då man nemligen kommer nära en sådan Argandsk lykta, lyser den icke blott sä starkt som fyra, utan kanske som sex eller sjn af de enkla lamporna om dessa sättas tillsammans; men när man kommer på ett afstånd ungefär midt emellan de Argandska lamporna, der, hvarest de befinna sig på något större afstånd ifrån hvarandra, så råder der ett sådant mörker, att ofta förbigående personer cke ens kunna igenkänna hvarandra. Det ir emedlertid icke något svårt rön att uträkna, hvad som häruti utgör den rätta medelvägen. En annan omständighet äfven af vigt i afseende på verkställigheten, men i hvilken icke Några stridiga intressen mötas, är att ljuslåsorna, då de äro ämnade att lysa dem som gå ller färdas på gatorna, af samma orsak som fvan är nämndt böra placeras så lågt ner som let låter sig göra utan fara att lyktorna skola sönderslås af förbifarande åkdon eller saker som bäras. — Ehuru detta sednare tillhör en detaljomsorg i afseende på verkställigheten, ha vi dock trott tillfället icke vara otjenligt att ästa uppmärksamheten derpå.