OM PASSAGEAFGIFTEN PÅ ÅNGFARTYGEN TILL WESTERÅS. Redaktionen har blifvit anmodad meddela följande: Westmanlands läns tidning för den 46 Moj detta år innehåller en sedermera i Aftonbladet eftertryckt uppsats, deruti bolaget för ångbåtsfarten emellan Stockholm och Westerås på ett oförsynt sätt anfalles för en förhöjning i passagerareafgiften, hyilken från början af detta årets fart egt rum på bolagets fartyg. Det mindre sansade framställningssätt som utmärker berörde uppsatts och som icke kunnat undgå att ingifva den tänkande läsaren misstroende till de deri vidrörda sakförhållanden, gör det visserligen motbjudande att ingå i något svar derå; men som anfallet blifvit riktadt mot bolaget kollektift, då det likväl är dess direktion, som epligt bolagsreglorna, äger bestämma afgifterna för rättigheten att begagna bolagets fartyg och således äfven förordnat om den s. k. förhöjningen i passagerareafgiften, föranlåtes direktioben, för att från Bolaget afleda avofallets obehag, att dervid icke tiga alldeles stilla. Direktionen får då först erinra derom, att, genom den omordade förböjningen, passagerareafgiften i sjelfva verket endast blifvit återförd till hvad den var å alla på Westerås gående ångfartyg, innan ångfartyget Yngve Frey för några år tillbaka råkade för ett ringa pris falia i bänderna på personer, som, då de derjemte illa underhöllo detsamma, kunde och måste åtnöjas med så orimligt låga både passagerareoch fraktafgifter, att en ordentlig ångbåtsrörelse, med goda och väl hållna fartyg, omöjligen dermed i längden kan bestå i en tid, då prisen å ved och andra för ångfart erforderliga förnödenheter år efter år på ett oerhördt sätt stiga. Bolaget för ångbåtsfarten emellan Stockholm och Westerås, å hvars fartyg den omförmälda, för Yngve Frey antagna afgiftsnedsättningen äfven blifvit tillämpad, har cckså fått vidkännas den oundvikliga följden deraf; i det bolagets intressenter, såsom af dem sjelfve bäst kan vitsordas, under de sednare åren å aktiekapitalet åtnjuut föga mer än laglig ränta och sista året icke ens den, samt alltså ej kunnat å intägten samla fond för anskaffande af nya fartyg, hvarpå likväl fortvaron af hvarje ångbåtsrörelse måste bero, emedan väl ingen klok man äflas att fortsätta en industri, der ingen utsigt finnes för reproducerande af förlagskapitalet. Det är således icke oförståndigt vinstbegär, utan skyldig omtanka för bolagets sjelfbestånd, som föranledt direktionen att i tid vara betänkt på en nödvändig återgång till de förra afgifterna, hvartill dessutom till