På detta sätt hade ett eget förstånd bildat sig mella)
Dörner och den unga grefvinnan. Fina, osynliga tråda
bildade ett hemligt band. Det ömsesidiga umgänget had
för begge redan blifvit ett behof; utan ord, utan språl
hade de förklarat hvarandra sin kärlek.
I stället för otillfredsställelsen hade Wanda återfåt
sitt glada lugn. Hennes bleka, trånande kind hade åte
purprats, hennes öga var mera strålande än eljest, henne
gång var elastisk, hennes uppförande bestämdare. Denn:
förändring, som icke undgick den gamla grefvinnans mo
derliga öga, tillskrefs tidens helande kraft. Detta fromma
goda fruntimmer var den enda inom familjen, som ick
ogillade brytningen med legationssekreteraren, och vid hen
nes bröst fick Wanda i lugn gråta ut sin smärta öfve
denna första svåra illusion i sitt lif.
Wanda hade efter sin återkomst från nationalförsam-
lingen icke länge varit ensam i sin kammare då grefven
inträdde i uppretad sinnesstämning. Wanda mottog ho.
nom stående. I denna familj hade barnen ännu stor re.
spekt för föräldrarne. Högst sällan gick grefven in i hen
nes rum; det måste vara en vigtig angelägenhet som förde
fadren dit. Wanda anade betydelsen af denna stund, och
hennes bjerta, ehuru beredt, klappade hårdt.
Grefven satte sig så att han med sin stränga blick
kunde se Wanda i ansigtet. Han fixerade henne med sina
skarpa ögon. Wanda rodnade för denna blick, ehuru hen-
nes rena själ icke visste af något ondt.
Då grefven var vred, kallade ban sina barn alltid ni
Comtesse!, begynte han efter en allvarsam paus. Ederi
uppförande har under den sista tiden gjort edra föräldrar
mycket bekymmer. Ni har upplöst en förbindelse, söm :;
min tanka skulle hafva gjort eder lycka. Jag harrespek-
(erat edra skäl, ehuru de ingalunda äro tillräckliga. Ni
har försmått en mans hand, hvilken genom sina talanger
och tänkesätt är kallad till en hög plats. En unpgdoms-
förvil!else, af den art som dagligen förekommer här i verl-
den, har ni tagit till förevändning för eder motvilja. Jag
har icke velat tvinga eder, ehuru jag hade makt dertill.
Min far, sade Wanda med bedjande blick.
Afbryt mig iekel fortfor grefven med häftig röst
Jag ville icke sätta mig emot edra öfverspända begrepp