BERLIN OCH BRESLAU 1847—13519.) Roman Ar MAX RING. SEDNARE DELEN: WANDA. Mechbinarbetaren berättade, att han växt upp hos en fattig skomakare, hvilken upptagit honom såsom barn; ban hade icke visat någon lust för fosterfadrens handtverk, som fordrade stillasittande, I följd af denna obenägenhet hade han blifvit satt i lära hos en smed. En viss oro hade förmått honom att vandra omkring. Sedan han arbetat såsom gesäll på många stäHen, fick han plats i Bor:igs fabrik. Tvenne år hade han arbetat der träget och fredlig!, samt nöjd med sin lott. De sednaste händelserna hade rjekt honom utur sin vanliga verknioagskrets. Han var nu utan arbete, en proletär. Ju längre och ju oftare den gråa skuggan afhörde hans berättelser, desto mer eftertänksam blef han. Pen öfvertygeisen stadgade sig hos honom, att Rolf var samma barn, som han på sin hustrus begäran skul!e taga lifvet af och hvilket ban skaffat in hos det fattiga folket i byr, samt sedan någon tid understödt. Rolfs alla uppgifter stämde väl öfverens med hvad han kunde påminna sig, och allt tvifvel försvann, då skuggan en dag reste bort för att upp söka den gamle skomakaren, som varit Rolfs fosterfader Skuggan äskade machinarbetaren såsom en son. Har kände väl förhållandet med Rölfs moder, och visste at! hon varit en ovanligt rik fru. Med mycken skicklighe! och list förskaffade ban sig den upplysning, att frun, såväl som hennes man, aflidit utan; testamente och efterlemnat aflägsna slägtingar, sarat en förmöger bet af nära en million. Efter denna upplysnings erhållande hade den gråa skuggan icke mer någon ro. 20lf, hans vän, det enda väsende som han älskade, var enligt bans öfvertygelse otvif. velaktigt den rättmätige arfvingen till denna oerhörda för Me ?) So A.B. JG 89—92, 92, 97, 100—103, 105—108, 114—145 118, 149, 120 och 122.