BERLIN OCH BRESLAU 1847—13519.)
Roman Ar MAX RING.
SEDNARE DELEN:
WANDA.
Mechbinarbetaren berättade, att han växt upp hos en
fattig skomakare, hvilken upptagit honom såsom barn; ban
hade icke visat någon lust för fosterfadrens handtverk, som
fordrade stillasittande, I följd af denna obenägenhet hade
han blifvit satt i lära hos en smed. En viss oro hade
förmått honom att vandra omkring. Sedan han arbetat såsom
gesäll på många stäHen, fick han plats i Bor:igs fabrik.
Tvenne år hade han arbetat der träget och fredlig!, samt
nöjd med sin lott. De sednaste händelserna hade rjekt
honom utur sin vanliga verknioagskrets. Han var nu utan
arbete, en proletär.
Ju längre och ju oftare den gråa skuggan afhörde hans
berättelser, desto mer eftertänksam blef han. Pen öfver-
tygeisen stadgade sig hos honom, att Rolf var samma barn,
som han på sin hustrus begäran skul!e taga lifvet af och
hvilket ban skaffat in hos det fattiga folket i byr, samt
sedan någon tid understödt. Rolfs alla uppgifter stämde
väl öfverens med hvad han kunde påminna sig, och allt
tvifvel försvann, då skuggan en dag reste bort för att upp
söka den gamle skomakaren, som varit Rolfs fosterfader
Skuggan äskade machinarbetaren såsom en son. Har
kände väl förhållandet med Rölfs moder, och visste at!
hon varit en ovanligt rik fru. Med mycken skicklighe!
och list förskaffade ban sig den upplysning, att frun, så-
väl som hennes man, aflidit utan; testamente och efter-
lemnat aflägsna slägtingar, sarat en förmöger bet af nära en
million.
Efter denna upplysnings erhållande hade den gråa
skuggan icke mer någon ro. 20lf, hans vän, det enda vä-
sende som han älskade, var enligt bans öfvertygelse otvif.
velaktigt den rättmätige arfvingen till denna oerhörda för
Me
?) So A.B. JG 89—92, 92, 97, 100—103, 105—108, 114—145
118, 149, 120 och 122.