I höret, hvar han tagit ofvannämnde saker, svarade
Than mycket tryggt: Jag har hittat dem — På
I vinden ? frågade polismästaren. — Nej, på gården.,
.l— Nå, du var väl på väg att upplysa dem, kan
ljag tro? — Nej, jag tänkte gå för att sälja dem.
1— Du vill då inte erkänna att du stulit dem ? —
I,Nej. — Nej, det kan jag nog tro. — Milet re-
Imitterades.
SKRIFTERNA I MÅLEL ANGÅENDE ENKÅN
L FÖLLTJERNS TESTAMENTE.
l (Slut från måndagsbl.)
Stormägtigste Allernådigste Konung!
I anledning af det af vår vederparts ombud, kam-
tl marrådet Lindberg, vid sednaste förhöret inför Eders
I Maj:ts nedre justitierevision afgifna svar å hvad vi
vid ett föregående förhör :anfört, få vi i djupaste
tlunderdånighet till dagens protokoll afgifva följande
påminnelser:
I Hvad först angår ombudets i förklaringen förnyade
lanmärkniog, att vi, som orden lyda, skulle inlemnat
:lpen till Kongl. Maj:t ställd ytterligare deduktionp,
Ihvilket ombudet förmenar vara stridande mot 30
Ikap. 10 Rättegångsbalken, så nödgas vi i djupaste
lunderdånighet ånyo upprepa hvad vi inför Eders
sl Kongl. Maj:ts justitierevision till vederläggning af
Isamma, då muntligen framställda, anmärkning an-
I fördes, nemligen att vi i deduktionen förbehållit oss
latt vid muntligt förhör närmare få utveckla vår ta-
Ilan och att vi gjorde detta genom en skrift eller
I promemoria, för att underlätta protokollsföringen,
Hläfvensom för att göra det lättare och enklare för vår
I vederpart att afgifva sitt svar, Ombudet torde kan-
Iske icke baft något att anmärka, om vi utur den
tlingifna skriften eller promemorian gjort ett muntligt
tlanförande till protokollet, men säkert hade ombudet
Idå nödgats begära att först få del af protokollet, för
latt afgifva sitt svar, naturligtvis också muntligt.
Enda vinsten med ett sådant rättegångssätt hade
U blifvit tidsutdrägt.
Beträffande dernäst anmärkningen, att jag Beur-
lling först vid muntliga förhöret inlemnade fullmakt
laf min son, J. F. Beurliovg, får jag i underdånighet
Ttillkännagifva, att uppvisandet af denna fullmakt
skedde endast för att lugna Tit. Lindberg i afseende
-Ipå hans i kontradeduktionen uttryckta fruktan, att
;Imin son, en gång återkommen till fäderneslandet,
I befinnande mig hädangången och sjelf hemsökt med
Ikraf för ådömd rättegångsersättning, skulle kunna
l vända sig till domaremakten med den frågan: huru
I hafven j, mig: -oåtspord, kunnat låta denna rättegång
HY flera instantier igenom drifvas i mitt namn och på
Ilmia bekostnad? Jag inlemnade vid rättegångens
I början till Justitiekollegium en af min son utgifven
i Ifullmakt af uvgefärligen samma innebåll, som den,
Ihvilken inför Eders Kongl. Mej:ts justitierevision
5 blifvit företedd, hvarigenom jag således hade gene-
Yrellt uppdrag att denna rättegång utföra. Justitie-
I kollegium har likväl vid anställd efterfrågan från
2lEders Kongl. Mej:ts justitierevision förklarat, att
Idenna fullmakt förkommit. TI fall Justitiekollegium,
I hvilket ofta nog slarfvar bort handlicgar af vigt, så-
som troligt är, icke kan tillrättasksaffa nämnde hand
liog, vågar jag i underdånighet yrka, ptt bemälde
fl kollegium härför måtte ställas till ansvar, men alt
jag i allt fall på af Kg!. Hofrätten anförde skäl må
I förklaras berättigad föra min sons talan i detta mål.
Tit. Lindberg har äfven i förklaringen förnyat sin
I muntligen framställda anmärkning, att den af Sun-
Idell och hans hustru för innehbafvar:n utfärdade och;
Jaf mig, Andersson, företedda fullmakt är daterad d.
:195 sistlidne Februsri och således långt efier instäl-
Tlelsedagen. Till svar å denna avmärkning får jag i
junderdånighbet förnya hvad jag förut anfört, nemligen.
att den underdåniga deduktionen är egenhändigt un-
derskrifven af löjtnanten Sundell, genom hvilken om-
ständighet han, efter mitt underdåniga förmenande,
måste anses hafva iakttagit allt hvad honom ålegat
för målets fullföljd hos Eders Kongl. Maj:t.
) Tit. Lindberg, som med tystnad förbigår de:af;
I mig, Rolff, företedde bevis från Stockholms f. d. käm-
,Inersrätts alla fyra afdelningar derom, att något vitt)
I nesförbör i anledning af makarne Foölltjerns inbör-
-Ides testamente icke blifvit den 26-S:pi. 4829 ean-
I ställdt, förundrar sig öfver, att jag icke velat till-
erkänna den å nämnde testamente befintliga påskrif-
ten: Uppvist hos Stockholms Stads Kämnersrätt
lvid viltnesförhör den 26 Sept. 1829n, vitsord der-
lom, att nämnde vittnesförhör verkligen ägt rum,
Joch kallar den af mig framkastade suppositionen, att
Idenna påskrift skulle blifvit på fri hand tillverkad
af nu mera rådmannen Beurling, för en infami. Men
jag hemställer till tit. Lindberg, om han icke sjelf
Ifinner det oförklarligt, huru denna påskrift om ett
TI vittnesför, som enligt de ingifna betygen aldrig ägt
rum, kunnat tillkomma, om icke genom dens försorg,
-Isom bevakat testamentet, och som då-för tiden var
notarie just på den afdelning af kämnersrätten, der
I vittnesförhöret skulle blifvit hället. Annu oförklar-
ligare måste det förefalla, att enligt bifogade trans-
isumt af justitiekollegii protokoll för den 6 Oktober
14829, då ifrågavarande inbördes testamente :af Beur-
Hing bevakades, justitiekollegium dels kallar honom
för befullmäktigact ombud, dels: ock förmäler, att
I berörde fingerade protokoll öfver vittnesförhöret skulle
tillika med testamentet blifvit inlemnadt, men att
ljustitiekollegium bvarken kan uppvisa någon full-
makt för Beurling eller det äberopade protokollsiut-
I draget, hvilka handlingar således också -skulle för-
kommit. Lägger man nu härtill, att, enligt bifogade
af notarien Stenberg vidimerade afskrift, den afskrift
Taf meranämnde inbördes testamente, som vid bevak-
ningstillfället till justitigkollegium inlemnats, företer
iden märkliga omständigheten, att intygandet af af-
skriftens öfverensstämmande med originalet befinnes
öfverstruket och att de derunder tecknade namnen:
S. J. Schönmeyer v: rotarie och Gustaf Stång-
gren juris doktor, synas skrifna med samma hand,
så. vågar jog i underdånigbet hoppas, att Eders Kgl.
Maj:t icke anser mig träda grannlagenheten för nära,
då jag icke kan undertrycka den misstanken, att
hela det inbördes testamentet med påskrift och bif
fogadt pföto ollsutårag öfver vittnesförhör tillkommit
på ett eller annat sätt,)) söm ickd är det rätta och
lagliga, helstyden-efter; enkan Folltjern den 42 Juni
4846 förrättade -bouppteckning, deruti ifrågavarande
linbördes testamente finnes intaget; icke antyder, att
Iderå funvits någon påskrift om vittnesförhör. För
Jutrönande af dessa omständigheter anhäller jeg i un-
Iderdånighet: att justitiekollegii protokoll öfser bevak-
ningen för den 6 Oktober 4829 med tillhörande
håndlingar genast måtte af Eders Kongl. Maj:ts ju-
stitierevision infordras; att nu mera rådmännen
Beurling oc Schönmeyer- måtte. kållas till förhör;
samt att, på sätt jag förut begärt, testamentetiori-
Iginal måtte-af-enkan -Wisnell företes. Tit. Lind-l
berg åberopar den af Könom :inleninade afskriften,
Iso skulle antyda; att .vittnesförhörsprotokollet blif-
I vit: företedt vid-bevakandet af enkan) Folltjerns te-
stamente, men deruti omtalas endast justitiekollegii
Iprotokoll: för den 6 Oktober 1829: då vittnesförhö-
ret likväl skulle ägt rum inför kämnersrätten den
126-Sept-48297
Tit. Lindbergs eadast på suppositioner grundade
försök. till bevisning, ätt-merberörde iubördes testa-
mente skulle blifvit lagligen delgifvet min (RoMfs)l.
man. förtjenar icke något svar. Ombudet åberopari
ett inför justitiekolleoinmm am om Ant 2910 före