I höret, hvar han tagit ofvannämnde saker, svarade Than mycket tryggt: Jag har hittat dem — På I vinden ? frågade polismästaren. — Nej, på gården., .l— Nå, du var väl på väg att upplysa dem, kan ljag tro? — Nej, jag tänkte gå för att sälja dem. 1— Du vill då inte erkänna att du stulit dem ? — I,Nej. — Nej, det kan jag nog tro. — Milet reImitterades. SKRIFTERNA I MÅLEL ANGÅENDE ENKÅN L FÖLLTJERNS TESTAMENTE. l (Slut från måndagsbl.) Stormägtigste Allernådigste Konung! I anledning af det af vår vederparts ombud, kamtl marrådet Lindberg, vid sednaste förhöret inför Eders I Maj:ts nedre justitierevision afgifna svar å hvad vi vid ett föregående förhör :anfört, få vi i djupaste tlunderdånighet till dagens protokoll afgifva följande påminnelser: I Hvad först angår ombudets i förklaringen förnyade lanmärkniog, att vi, som orden lyda, skulle inlemnat :lpen till Kongl. Maj:t ställd ytterligare deduktionp, Ihvilket ombudet förmenar vara stridande mot 30 Ikap. 10 Rättegångsbalken, så nödgas vi i djupaste lunderdånighet ånyo upprepa hvad vi inför Eders sl Kongl. Maj:ts justitierevision till vederläggning af Isamma, då muntligen framställda, anmärkning anI fördes, nemligen att vi i deduktionen förbehållit oss latt vid muntligt förhör närmare få utveckla vår taIlan och att vi gjorde detta genom en skrift eller I promemoria, för att underlätta protokollsföringen, Hläfvensom för att göra det lättare och enklare för vår I vederpart att afgifva sitt svar, Ombudet torde kanIske icke baft något att anmärka, om vi utur den tlingifna skriften eller promemorian gjort ett muntligt tlanförande till protokollet, men säkert hade ombudet Idå nödgats begära att först få del af protokollet, för latt afgifva sitt svar, naturligtvis också muntligt. Enda vinsten med ett sådant rättegångssätt hade U blifvit tidsutdrägt. Beträffande dernäst anmärkningen, att jag Beurlling först vid muntliga förhöret inlemnade fullmakt laf min son, J. F. Beurliovg, får jag i underdånighet Ttillkännagifva, att uppvisandet af denna fullmakt skedde endast för att lugna Tit. Lindberg i afseende -Ipå hans i kontradeduktionen uttryckta fruktan, att ;Imin son, en gång återkommen till fäderneslandet, I befinnande mig hädangången och sjelf hemsökt med Ikraf för ådömd rättegångsersättning, skulle kunna l vända sig till domaremakten med den frågan: huru I hafven j, mig: -oåtspord, kunnat låta denna rättegång HY flera instantier igenom drifvas i mitt namn och på Ilmia bekostnad? Jag inlemnade vid rättegångens I början till Justitiekollegium en af min son utgifven i Ifullmakt af uvgefärligen samma innebåll, som den, Ihvilken inför Eders Kongl. Mej:ts justitierevision 5 blifvit företedd, hvarigenom jag således hade geneYrellt uppdrag att denna rättegång utföra. JustitieI kollegium har likväl vid anställd efterfrågan från 2lEders Kongl. Mej:ts justitierevision förklarat, att Idenna fullmakt förkommit. TI fall Justitiekollegium, I hvilket ofta nog slarfvar bort handlicgar af vigt, såsom troligt är, icke kan tillrättasksaffa nämnde hand liog, vågar jag i underdånighet yrka, ptt bemälde fl kollegium härför måtte ställas till ansvar, men alt jag i allt fall på af Kg!. Hofrätten anförde skäl må I förklaras berättigad föra min sons talan i detta mål. Tit. Lindberg har äfven i förklaringen förnyat sin I muntligen framställda anmärkning, att den af SunIdell och hans hustru för innehbafvar:n utfärdade och; Jaf mig, Andersson, företedda fullmakt är daterad d. :195 sistlidne Februsri och således långt efier instälTlelsedagen. Till svar å denna avmärkning får jag i junderdånighbet förnya hvad jag förut anfört, nemligen. att den underdåniga deduktionen är egenhändigt underskrifven af löjtnanten Sundell, genom hvilken omständighet han, efter mitt underdåniga förmenande, måste anses hafva iakttagit allt hvad honom ålegat för målets fullföljd hos Eders Kongl. Maj:t. ) Tit. Lindberg, som med tystnad förbigår de:af; I mig, Rolff, företedde bevis från Stockholms f. d. käm,Inersrätts alla fyra afdelningar derom, att något vitt) I nesförbör i anledning af makarne Foölltjerns inbör-Ides testamente icke blifvit den 26-S:pi. 4829 eanI ställdt, förundrar sig öfver, att jag icke velat tillerkänna den å nämnde testamente befintliga påskriften: Uppvist hos Stockholms Stads Kämnersrätt lvid viltnesförhör den 26 Sept. 1829n, vitsord derlom, att nämnde vittnesförhör verkligen ägt rum, Joch kallar den af mig framkastade suppositionen, att Idenna påskrift skulle blifvit på fri hand tillverkad af nu mera rådmannen Beurling, för en infami. Men jag hemställer till tit. Lindberg, om han icke sjelf Ifinner det oförklarligt, huru denna påskrift om ett TI vittnesför, som enligt de ingifna betygen aldrig ägt rum, kunnat tillkomma, om icke genom dens försorg, -Isom bevakat testamentet, och som då-för tiden var notarie just på den afdelning af kämnersrätten, der I vittnesförhöret skulle blifvit hället. Annu oförklarligare måste det förefalla, att enligt bifogade transisumt af justitiekollegii protokoll för den 6 Oktober 14829, då ifrågavarande inbördes testamente :af BeurHing bevakades, justitiekollegium dels kallar honom för befullmäktigact ombud, dels: ock förmäler, att I berörde fingerade protokoll öfver vittnesförhöret skulle tillika med testamentet blifvit inlemnadt, men att ljustitiekollegium bvarken kan uppvisa någon fullmakt för Beurling eller det äberopade protokollsiutI draget, hvilka handlingar således också -skulle förkommit. Lägger man nu härtill, att, enligt bifogade af notarien Stenberg vidimerade afskrift, den afskrift Taf meranämnde inbördes testamente, som vid bevakningstillfället till justitigkollegium inlemnats, företer iden märkliga omständigheten, att intygandet af afskriftens öfverensstämmande med originalet befinnes öfverstruket och att de derunder tecknade namnen: S. J. Schönmeyer v: rotarie och Gustaf Stånggren juris doktor, synas skrifna med samma hand, så. vågar jog i underdånigbet hoppas, att Eders Kgl. Maj:t icke anser mig träda grannlagenheten för nära, då jag icke kan undertrycka den misstanken, att hela det inbördes testamentet med påskrift och bif fogadt pföto ollsutårag öfver vittnesförhör tillkommit på ett eller annat sätt,)) söm ickd är det rätta och lagliga, helstyden-efter; enkan Folltjern den 42 Juni 4846 förrättade -bouppteckning, deruti ifrågavarande linbördes testamente finnes intaget; icke antyder, att Iderå funvits någon påskrift om vittnesförhör. För Jutrönande af dessa omständigheter anhäller jeg i unIderdånighet: att justitiekollegii protokoll öfser bevakningen för den 6 Oktober 4829 med tillhörande håndlingar genast måtte af Eders Kongl. Maj:ts justitierevision infordras; att nu mera rådmännen Beurling oc Schönmeyermåtte. kållas till förhör; samt att, på sätt jag förut begärt, testamentetioriIginal måtte-af-enkan -Wisnell företes. Tit. Lind-l berg åberopar den af Könom :inleninade afskriften, Iso skulle antyda; att .vittnesförhörsprotokollet blifI vit: företedt vid-bevakandet af enkan) Folltjerns testamente, men deruti omtalas endast justitiekollegii Iprotokoll: för den 6 Oktober 1829: då vittnesförhöret likväl skulle ägt rum inför kämnersrätten den 126-Sept-48297 Tit. Lindbergs eadast på suppositioner grundade försök. till bevisning, ätt-merberörde iubördes testamente skulle blifvit lagligen delgifvet min (RoMfs)l. man. förtjenar icke något svar. Ombudet åberopari ett inför justitiekolleoinmm am om Ant 2910 före