möd till insmot våren, då såväl den karga naturen
efter omdrömda jernvägarne kunna vakna till nå-
got lif.
Det är för öfrigt märkvärdigt, huru litet de män,
som främst ifra för jernvägars införande i vårt land,
hafva gjort sig reda för hvar jernvägar inom detta
and med någon möjlig fördel skulle kunna anläggas.
Dessa män, utmärkte i sitt yrke, tyckas dock ej,
ven vara förlåtligt, hafva någon syn-
nerlig ki m om hvad man kallar handelns vä-
gar,. Sisom ett bevis härpå må vi bland projek-
terne framdraga vurmen att vilja lägga en jernbana
mellan Siockholm och Götheborg. Jernvägsmännen
tyckas anse detta som en hufvudsak, liksom en stom-
me för eit jernvägssystem i vårt land, och likväl
finnes väl knappast något förslag, som, på helt na-
turliga grunder, skulle komma att så misslyckas som
detta. Låtom oss i korthet undersöka saken: Det
torde nemligen medgifvas, att hvarje sjöstad, som
drifver en betydligare utrikes handel, har ock ett
motsvarar rikt inom landet, för hvilket den i
Kommercielt hänseende utgör en medelpunkt och ett
fac totum. Dit föras distriktets. produkter, och de
fremmande varorna föras i utbyte tillbaka och spri-
das ine: distriktets olika delar; detta är med få
undantag handelns vanliga gång. Inom Sverige t.
ex. exa Göiheborg och Stockholm hvar sitt distrikt,
som i afseende på handeln icke äro i beroende eller
Dbehof af hvarandra; naturen har sjelf utmärkt grän-
sen emelian dem. Det Götheborgska distriktet ut-
göres, sisom hvar man vet, af provinserne omkring
sjön Wenern, det Stockholmska af Mälareprovinserne.
Att efter råd och lägenhet medelst vägar och kana-
ler under!itta förbindelsen mellan distriktet och huf-
vudorten, bör naturligtvis alltid löna sig, men att
vilja medelst jernväg och en oerhörd kostnad förena
tvenne hbufvudorter sådane som Götheborg och Stock-
holm, melian hvilka icke finnes och svårligen kan
komma att finnas något betydligare varubyte, detär
orimligt. Fordras ytterligar något praktiskt bevis
på ofvannimnde allmänna grundsats, så må man
jemföra trafiken på Trollhätte kanal med den på
Götha. E2a annan sak är, om i ett folkrikt land
tvenne folkrika städer, belägne på ett relativt min-
dre afstind frin hvarandra, förenas medelst en jern-
väg; inkomsten för passagerare kan då blifva ganska
betydlig. Såsom exempel härpå kan nämnas jern-
banan mellan Glasgow och Edinbourg.
Såvida resultatet af den här företagna allmänna
öfversigt af jernvägsfrågan icke kan bestridas eller
med skäl vederläggas, så torde äfven spörsmålet, hu-
ruvida staten eller enskilde böra bekosta de pro-
jekterade jernvägarne, dermed vara besvaradt. Det
enda fali, då statens krafter med något sken af bil-
lighet kunde tagas i anspråk, vore om ett hela lan-
det omfattande jernvägssystem bärstädes infördes;
men ett sådant kan, såsom visadt är, icke bära sig;
den säkra följden blefve endast en tryckande stats-
skuld. Hvad beträffar de enstaka mindre jernba-
nor, som möjligen här komma att anläggas, så bör
statens biträde så mycket mindre dervid påräknas,
som intresset vid dylika fall vanligen är af alltför
lokal natur inskrämkande sig till vissa delar af en
eller annan provins; det är ju då naturligt att den
intresserade allmänheten, beräknande fördelarne, as-
socierar sig och griper verket an. Det går ju i vårt
land hastigt och lustigt att associera sig då fråga
är om privatbanker; någon ovana eller tafatthet hos
våra svenska patroner bör derföre icke kunna före-
bäras såsom hinder.
Annu ett ord. Den af kapt. Norström föreslagna
omläggningen af landsvägarne, efter en sammanhän-
gande pan, torde förtjena att af vederbörande be-
hjertas för den stora nytta, med jemförelsevis min-
dre kostnad, darigenom skulle åstadkommas. Det är
väl kändt och ofta anmärkt huru våra förfäder, i
stället att ligga Vägarne lings dalsträckningarne, dra-
git dem öfver de närliggande bergen och höjderna,
der de för det mesta ännu i dag qvarligga. De or-
saker, som förmådde dem -dertill, bafva uppenbarli-
gen varit Inadets fordna rikedom på vatten, mora-
ser samt starka flöden höst och vår, hvilket allt gjorde
de lägre åalarne otjenliga för vägars anläggande, utan
betydliga kostnader. Dessa orsaker hafva nu till
största delen upphört, dels i följd af vattnens al-
männa förminskning, som haft och har sin yttersta
grund i skogarpes utrotande, dels genom verkställd
afdikning för odlingar. Det kan derföre vara hög
tid att öfvergifva bergen med dess backar upp och
backar ned och styra vägen till de behagligare da-
larneg, som dessutom hafva den fördelen, att de alla
jemt slutta mot afsättningsorterna för landets pro-
dukter, di: merändels äfven utgöra genaste vä-
gen. Ati härigenom på de flesta vägar nästan alla
backar stull: försvinna är säkert. För detta ända-
mål erforärss dock hos länsstyrelserna de kunskaper
och det nit, att de med tillhjelp af sakkunnige män
kunna uppsöra antagliga förslag till vägsystemer,
lämpade efter de respektive provinsernas olika be-
skaffenhet så i topografiskt som statistiskt hänseende.
Derjemte torde nu rådande lappningssystem tills vi-
dare böra upphöra, helst nyttan af lappningarne, jem-
förda med statsanslagen, nu är ringa och måhända
ingen vid !eies skeende större förändringar, men
deremot enskildes lokala intressen mer än till-
börligt fått göra sig gällande. —gl—
RÄTTEGÅNGS- ocH POLISSAKER.