plötsliga sakernas vändning. På hans uttryckliga
förbud infördes icke Lahittes tal i Monitören för
dagen; han förmådde äfven lord Normanby, hvilken
redan bezir: pmss både för sig och hela sin perso-
nal, ait inställa sin afresa.
Efter mycken möda lyckades det att åter lugna
presidenten, och för att undvika all skandal gaf han
år Dupin tillåtelse att uppduka någon osanning för
kammaren samt gaf sitt samtycke till att hela åter-
kallelsevrefvet efteråt fick aftryckas.
Men redan hade en telegrafdepesch härom afgått
till Londos, hv2rigenom lord Palmerston erhöll upp-
lysning om sakens ställning och häraf kom det sig
att lord Laudsdowae i engelska parlamentet med det
naivaste luga omtalade det fr:ns41 sändebudets af-
Teia.
Näåmnde herrar måste emedlertid ånyo anstränga
sitt skarpsinne föratt genom utfunderade komplika-
tioner åstadkomma en fullkomlig brytning med Eng-
tand. Såväl Ryssland som Österrike skola beredvil-
ligt dertiil bjuda handen och det måste gå under-
ligt till, om man icke skulle kunna åstadkomma något
med sädar krafter.
sOm å sidan lord Palmerston begagnar till-
fållet för ait blotta den franska regeringens svaga
sida, så skall denna blifva ett rof för sin egen usel-
het, ja för jlighet. Hela historien har dess-
utom reda en oangenäm följd för Ludvig Na
poleon per igen: .
Ms v2ird, den sköna engelskan, har lemnat
sitt pa vid champs lystes och återvändt öfver
kanelen. siolta dotters nationalkänsla var
sårad; för mna har hon uppoffrat sin kärlek. (?)
Ludvig N:poeon skall särskildt vara högst förargad
för denna obehagliga följd af schismen med Eng-
land.
TYSKLAND.
Erfurterparlamentet skell äter sammankallas den
20 Juni i I
OÖsterriz ringen har genom grefve Thun
föreslagit ja nio regeringar, som äro repre-
senterade i sfurt, att de stater, som inom den
bestämda terminan sändt representanter till Frank-
fart, efter ati hafva konstituerat sig såsom förbunds
församliagens plenum, i nödfall skola med väpnad
hand göra denna egenskap gällande mot de ute-
blifna staterna, då den beväpnede freden icke mer
kan upprätthöllas på det sätt som hittills skett.
Detta försiag bar blifvit af kongressen entaget.
ÖSTERRIKE.
Jernbanan från Triest till Wien
Från Triest skrifves den 45 dennes, att dagen
förut grun en lades till den jernbana, som icke
blott skal! s Triest i nära förbindelse med huf
vudstaden. u!sa äfven förena Östersjön med Adria-
tiska hafeot. Ea stor samling åskådare hade infun-
nit sig frin sisden och dess grannskep, för att öf-
vervara dena förberedelse till en anläggring, som
kommer at nöfva ett omfattande inflytande på alla
de länders handelsförbållanden, hvilka kunna skörda
fördelen ef densamma.
ITALIEN.
Det i Grekland vid engelska flottans afsegling spridda
ryktet. av Neapel väntades af ett engelskt besök i
samma slåss arende, har nu fått bekräftelse omedel-
bart frön M Portofoglio Maltese berättar nem-
ligen att a I Parker skickat fregatten Firebrand
till Neape! zående bifall genast till lord Palmer-
stons ersä sanspråk för den skada, som tillfegats
brittisk es vid Messinas bombardering; i hän-
delse af vägran ville amiralen infinna sig sjelf med
den öfriga fiottan.
TURKIET.
2arne från Konstantinopel äro af
och omtala ena af förstäderna Peras
tas icvånare till de fem stormakternas re-
ingifven ansökning, hvari de med bjerta
2 den osäkerhet till lif och egandom.
s sf ett straffiöst kringsvärmande röf-
vårebänd, och anhilla att stormakternas represen-
tanter imi:1s taga invånarnes svåra belägenhet i öf-
vervägand skaffa hjelp. De hänvisa på exem-
plet i Sm) der Halil paschas stränghet isnan
kort rensade staden från röfvarpacket.
Den med förhållandet mindre bekante måste utan
tvifvel öfversaskas af ansökningens edress, som väl
tycks bord: vara den Höga Ottomanniska Porten
sjelf och icke da utländska stormakternvas sändebud.
Men takes är den att röfvarbandet består af mal-
tesara försedda med engelska pass från sitt hem,
ech hvilka m brittiska undersåtare åberopa en
af stormaktornas eget skydd, som i Turkiet är så
respekterad, att de turkiska myndigheterna sällan
våga vidtasa rågot mot den som åtnjuter detta. Att
man .vändi sig icke ensamt till brittiska sändebudet,
utan äfven till det ryska, österrikiska, preussiska och
franska, har sannolikt skett af någon misströstan om
framgång utan denna gemensamhet: