lige rival och så gör han äfven mig den äran att ans mig för sin trolösa skönas gynnade Celadon. Ett misslyckadt leende följde på dessa ord. ; Wanda ryste för hans hjertlöshet och sade betydelse ullt: Jag beklagar den arme Rolf. Han har blifvit skam ligt bedragen; tror ick2 ni det också? Ni är i dag i en besynnerlig sinnesstämsing, com tessel Hvad bry vi oss om sådana personers öde? Ha är en arbetare och bon en förlorad varelse — voilå tout Låt oss förjsga minnet af denna natt! Det var en hemsl dröm, som lyckligt gått öfver.n Marie kunde i ksbinettet höra hvarje ord, som talade i rummet utanför. Ett doft rop framträngde från henne bröst. Baronen sprang upp från sin stol. Hvad var det?. frågade han bestört. Wanda svarade icke, hennes hand hade fattat klock strängen. Hon viile på intet sätt drifva ett grymt narr spel med sin fästman. Men bon hade ännu icke kommi till fullkomlig visshet om hans skuld. Med darrande hanc drog hon på silkessnöre!; törhänget för hennes sänskam mare öppnade sig sakta och M:ries beka gestalt fram trädde. Legationssekreteraren hade vändt sitt ansigte ditåt. D. ban fick se Marie uppgaf ham ett rop af fasa. Hans hå reste sig vildt, hans ögon stirrade orörliga på Marie, han knän darrade. Mekaniskt fattade han med ena handen ta; bordet, för att hålla sig, den andra utsträckte bau, lik som afvärjande. Fans ansigte var dödsblekt. Han var demaskerad. SKUGGAN. Madame Werner satt i sitt rum. Möberna stodo p sitt gamla ställe, viln5! lilla mahognybordet c ov. På väggarne hängde de gama kopparstickstaflorns Man såg der samma tapeter, samma gardiner fom förut Bodast ägarinnan sjelf hade undergått s!or förändring. ILoi bade förlorat sin runda fyllighet och sin fetma. Dubbel hakan hade torkat in, de pösante kinderna hade afinagrat De skelande ögonen hade förlorat mycket af sin förra glan och Öd. De voro insjunkna och tindrade hemskt i sin