RDS
Full af himmelsk vänlighet räckte Wanda handen å
den olyckliga. Marie bugade sig ned för att betäcka der
med sina kyssar.
Ni vill trada i min tjenst? frågade Wanda med dar:
rande röst. :
Jag skulle skatta mig lycklig, att få en plats,, sva.
rade Marie; vjag vill så ogerna lizga någon till last
Men Mariel!s inföll Lucie.
O, ni har varit så gol mot en fattig olycklig flicka
Mi Gud belöna eder för hvad ni gjort mig! Nu är jag
åter frisk och stark och vill förtjena mitt bröd med ar:
bete, om comtessen kan ha någon nytta af migx.
Ni har väl lidit mycket? anmärkte Wanda mec
mediidsam ömhet som icke förrådde något spår af vanlig
kränkande nyfikenhet.
Jag har felat ändå mer, svarade Marie sorgsen.
Jag känner redan en del af edert lif. Förlåtelse äl
eder gifsenn, sade Wanda mildt, men allvarsamt.
Ni är god mot mig; men ni må också sjelf döma, om
jag är eder godhet värdig. Jag vill icke gerna dölja mnå-
got för eder. Ni måste veta allt, innan ni tillåter mig
vistas nära edern.
Wanda blef djupt gripen af denna fppenhjertighet. For
hade beslutat att behålla Marie hos sig, icke såsom tjena
rinn2, utan såsom vän. Allt hvad bon hittills sett oc!
hört om den arma flickan, uppväckte hennes högaktning
Den unga grefvinnan stod dessutom vida höjd öfver för
domen. Den fallna syntes i bennes ögon ren såsom oskul
den sjelf. Hon beiraktade Marie såsom en skyddsengel
som försynen sändt henne,
I början hade Wanda betviflat Lucies utsago, han droj
i betänkande att lyssna till en varelse af så tvetydig
rykte som detta fruntimmer. Kunde icke något lågt mo
tiv hafva förledt henne att uppträda mot legationssekre
teraren? Genom berättelsen om Maries öden rubbade
Wandas förtroende till sin fästman. Lucies uppgif.:e
stämde så noga öfverens med sanningen, att Wanda me
sitt eljest så skarpa förstånd icke långre kunde vara blin
för sanningen. Och Ihkväl var det först den anspråkslös
åsynen af Marie som ingef heuno den fullkomliga öfver
tygelse, att all skuld måste falla på Karl ensam.