RDS Full af himmelsk vänlighet räckte Wanda handen å den olyckliga. Marie bugade sig ned för att betäcka der med sina kyssar. Ni vill trada i min tjenst? frågade Wanda med dar: rande röst. : Jag skulle skatta mig lycklig, att få en plats,, sva. rade Marie; vjag vill så ogerna lizga någon till last Men Mariel!s inföll Lucie. O, ni har varit så gol mot en fattig olycklig flicka Mi Gud belöna eder för hvad ni gjort mig! Nu är jag åter frisk och stark och vill förtjena mitt bröd med ar: bete, om comtessen kan ha någon nytta af migx. Ni har väl lidit mycket? anmärkte Wanda mec mediidsam ömhet som icke förrådde något spår af vanlig kränkande nyfikenhet. Jag har felat ändå mer, svarade Marie sorgsen. Jag känner redan en del af edert lif. Förlåtelse äl eder gifsenn, sade Wanda mildt, men allvarsamt. Ni är god mot mig; men ni må också sjelf döma, om jag är eder godhet värdig. Jag vill icke gerna dölja mnågot för eder. Ni måste veta allt, innan ni tillåter mig vistas nära edern. Wanda blef djupt gripen af denna fppenhjertighet. For hade beslutat att behålla Marie hos sig, icke såsom tjena rinn2, utan såsom vän. Allt hvad bon hittills sett oc! hört om den arma flickan, uppväckte hennes högaktning Den unga grefvinnan stod dessutom vida höjd öfver för domen. Den fallna syntes i bennes ögon ren såsom oskul den sjelf. Hon beiraktade Marie såsom en skyddsengel som försynen sändt henne, I början hade Wanda betviflat Lucies utsago, han droj i betänkande att lyssna till en varelse af så tvetydig rykte som detta fruntimmer. Kunde icke något lågt mo tiv hafva förledt henne att uppträda mot legationssekre teraren? Genom berättelsen om Maries öden rubbade Wandas förtroende till sin fästman. Lucies uppgif.:e stämde så noga öfverens med sanningen, att Wanda me sitt eljest så skarpa förstånd icke långre kunde vara blin för sanningen. Och Ihkväl var det först den anspråkslös åsynen af Marie som ingef heuno den fullkomliga öfver tygelse, att all skuld måste falla på Karl ensam.