BERLIN OCH BRESLAU rö
ROMAN AF MAX RING.
SEDNARE DELEN:
WANDA.
Lucie slutade sin berättelse. Det dröjde länge innan
Wanda fö mådde svara. Hon teg; endast nigon gång fram-
trängde en suck ur hennes bröst.
Vill ni, cowtessen, frågade Lucie med ironisk ton,
shöra nzmnen på de ifrågavarande personerna? Önskar
ni veta hvem arbetaren, hvem flickan, hvem hennes för-
förare, hvem dennes fästmö och hvilken denna dames
stumma tijlbedjare är ?
Djupt stakad besinnade Wanda sig några ögonblick.
Kan jag å se Hickan, jag menar den olyckliga för-
förda?s frågade hon omsider.
Jag har förmodat en sådan önskan och fört henne
med. Hon vet icke i hvad ändamål, ty hon skulle aldrig
hafva gått in på ena anklagelse mot den trolöse. Hon har
förlåtit honom. Jag ensam har fattat planen att varna
eder, comtesse, för vidundret. Mina skäl göra intet till
saken. Marie följde mig hit, emedan Jag lofvade hanne
att hon skulle få tjenst hos eder. Hon hyser icke den
aflägsnaste aning, att Di är hannes (örförares fästmö. Hon
väntar i förstugan. OM ni väntar ett ögonblick, skall jag
föra in henne.
I nista ögonblick stod Marie försagd och rodnande in
för Wanda.
BRYTNINGEN,
Man kunde icke se den arma flickans bleka, ljufva an-
sigte, utan alt bysa en god tanka om henne. Maries li
danden hade gifvit henne ett eget behag. Allt jordiskt
syntes hafva försvunnit från henne. Eq stor olycka lut
trar menviskan och utgjuter en viss helighet öfver hela
dess väsenude.
) Se A. B. Ja 89—92, 94, 97, 100—103, 105—108, 141—118
148 och 119. .