BERLIN OCH BRESLAU rö ROMAN AF MAX RING. SEDNARE DELEN: WANDA. Lucie slutade sin berättelse. Det dröjde länge innan Wanda fö mådde svara. Hon teg; endast nigon gång framträngde en suck ur hennes bröst. Vill ni, cowtessen, frågade Lucie med ironisk ton, shöra nzmnen på de ifrågavarande personerna? Önskar ni veta hvem arbetaren, hvem flickan, hvem hennes förförare, hvem dennes fästmö och hvilken denna dames stumma tijlbedjare är ? Djupt stakad besinnade Wanda sig några ögonblick. Kan jag å se Hickan, jag menar den olyckliga förförda?s frågade hon omsider. Jag har förmodat en sådan önskan och fört henne med. Hon vet icke i hvad ändamål, ty hon skulle aldrig hafva gått in på ena anklagelse mot den trolöse. Hon har förlåtit honom. Jag ensam har fattat planen att varna eder, comtesse, för vidundret. Mina skäl göra intet till saken. Marie följde mig hit, emedan Jag lofvade hanne att hon skulle få tjenst hos eder. Hon hyser icke den aflägsnaste aning, att Di är hannes (örförares fästmö. Hon väntar i förstugan. OM ni väntar ett ögonblick, skall jag föra in henne. I nista ögonblick stod Marie försagd och rodnande in för Wanda. BRYTNINGEN, Man kunde icke se den arma flickans bleka, ljufva ansigte, utan alt bysa en god tanka om henne. Maries li danden hade gifvit henne ett eget behag. Allt jordiskt syntes hafva försvunnit från henne. Eq stor olycka lut trar menviskan och utgjuter en viss helighet öfver hela dess väsenude. ) Se A. B. Ja 89—92, 94, 97, 100—103, 105—108, 141—118 148 och 119. .