Debatt: franska nationalförsamlin-
gen den 2 Maj om expeditionen
mot äcm.
Man skulle tro att denna fråga, som så mån-
gen gång varit behandlad både på tribunen och
af pressen, skulle vara uttömd, men det oak-
tadt uppstod härom i franska nationalförsamlin-
gen den 2 Maj (såsom förut i korthet blifvit
antydt) en af de märkligaste debatter, som vi
derföre har nedan återgilva.
Anie:n:agen var att krigsministe:n den 41
Mars ansett sig föranlåten :: begära nära tre
millioner francs till undei!ad af franska arme-
ee i Italien under de sex fö sta månaderna af
år 1850.
Det förberedande utskottet hade afgifvit be-
tänkande i ämnet och deri utan alla omsvep
bekräfta: republikanernas gamla påstående, att
franska expeditionen till Rom icke hade annat
ändamål än att störta den romerska republi-
ken och återupprätta påfvens verldsliga makt,
ehuru en hop officiella dokumenter samt de
förklaringar som regeringen afgifvit såväl på
tribunex som genom Monitören och andra or-
ganer förut ständigt föregifvit motsatsen och
låtit försia. att franska regeringens afsigt endast
varit atl å ena sidan i Rom försvara den sanna
friheten iuct radikalernas öfverdrifter och å an-
dra sidan förekomma Österrikarne 0. s. v.
Under de förra debatterna dolde majoriteten
sina känvsier; men uppenbarade dem nu helt
ogenerad:. Man talade nu icke mer om afsig-
ten att garantera de liberala ideternas triumf,
och återupprätta vördnaden för mensklighetens
och rättvisans principer. Nu förklarades öppet
onen mot Rom endast skedde för
sprätta den påfliga thronen och för-
svara de belga rättigheter, hvilkas vård och be-
skydd hade blifvit Frankrike anförtrodda.
Aldrig,, säger en fransk tidning, har den
politiska passivnen fört bögra sidan så långt
utom gränserna för all konvenans, för all rätt-
v.sa. Deras vrede steg ull sin höjd, då en
gammal ärlig officer, vid namn Favand, som
bevistat fälttåget men sedermera fått plats i
nationalförsarmlingen, bevittnade åtskilliga gan-
ska svåra osnständigheter. Skulle man t. ex.
tro det vara nödvändigt för hr general Oudinots
ära att siiunda på tribunen utveckla sin oför-
måga såsom talare och sina politiska passioner?
Han glor
som stladeu Rom gjorde mot vår
armä; han
och vår :
:måes ansträngnin, ar genom att, !värt-
det långa och förfärliga motstånd,
hjeltemodiga
förminskade glans-n af sin egen ära
emot den ubestridliga sanningen, påstå att ro-
merska folket mottog franska armeen med en-
thusiasm.
I den vumämnda propositionen af den 44
Mars bade krigsministern på 1830 års stat för
den italienska expeditionsarmeens underhåll un-
der åre!s sex första månader begärt en kredit
af 101,450 för gendarmeriet, 6600 för militär-
justicen, 4.6 034, 895 för truppernas sold och un-
derhåill, 777,450 för furage, 45,000 för hem-
liga utgifier m. m. inalles uppgående till en
summa at 2,629 940 francs. Det förberedande
utskottet hade utan alla invändningar tillstyrkt
bifall til kvigsministerns begäran.
Emazrse! Arago började debatten med den
förklaring. ait bans mening icke var att för
femte ginsen förnya den högst vigtiga debatt,
som föravledts genom den romerska affären.
Emellertid kunde han icke låta följande fras i
utskottsbetänkandet passera utan protest:
Vår intervention i Italien, dess föremål, dess vil-
kor hafva blifvit karakteriserade i offentliga tal och
behöfva icke underkastas någon vidare undersökning;
dess ändamål! är återställande af den heliga fadrens
verldsliga myndighet inom kyrkostaten och upprätt-
hållandet af värt lagliga inflytande i Italien.
Det är omöjligt att icke påminna den, som
skrifvit detta, om de ministeriella förklarin-
garne af d. 17 April och den konstituerande för-
samlingens votum af d. 7 Maj. Denna församling
var utan ivilvel svag, då den tog de ministerieila
förklaringarne för sådana förbindelser på hvilka :
man kunde räkna; men den har aldrig önskat
påfvens restauration på hans verldsliga thron.
(Bifall på venstra sidan.)
Den dåvarande konseljpresidenten, hr Odilon
Barrot, sade:
j
Vi gå icke
merska repup:
siga, att vi
Hvad ha:
vill Rom för att upprätthålla den ro-
ken, men ingen skall heller kunna
så dit för att anfalla den.
emellertid regeringen gjort? Den
har icke gjurt något annat än störtat denna re-
pöblik, än inblandat sig i ett folks inre ange- ;
lägenheter.
Hvad väntar man nu af den helige fadren? ;
Utskottets eufald är verkligen märkvärdig. Hvad
säger det i sitt betänkande? Jo, det säger:
Det är säkert, alt den helige fadrens återkomst
till Rom der betydde detsamma som en institution.
(Ironiskt skratt på venstra sidan.)
Men hur kan då påfvens återkomst till Rom
betyda lika mycket som en institution? Är han
nu omgifven af andra personer än före revolu-
tionen? Nej, kardinal Antonelli är alltid hos
bonom och hans närvaro betecknar endast en
sak, nemlige::
Den presterliga regeringen, d. v. s. den mest
förhatliga af alla regeringar, inbegreppet af alla
tyranniets yttringar, åtföljd af inqvisitionen och
det skräcksystem, som tungt hvilat öfver Rom
alltsedan det triumvirat, som majoiiteten så
mycket älskar, dit inträdt, kardinalernas röda
triumvirat ... (Munterhet på högra sidan —
bifall på venstern )
Om man åtminstone kunde säga att förföl-
jelserna upphört efter påfvens återkomst till
Pr
MM m-— m —
- LO
Ram, men långt derifrån; olyckliga qvinnor
esse