Debatt: franska nationalförsamlingen den 2 Maj om expeditionen mot äcm. Man skulle tro att denna fråga, som så mången gång varit behandlad både på tribunen och af pressen, skulle vara uttömd, men det oaktadt uppstod härom i franska nationalförsamlingen den 2 Maj (såsom förut i korthet blifvit antydt) en af de märkligaste debatter, som vi derföre har nedan återgilva. Anie:n:agen var att krigsministe:n den 41 Mars ansett sig föranlåten :: begära nära tre millioner francs till undei!ad af franska armeee i Italien under de sex fö sta månaderna af år 1850. Det förberedande utskottet hade afgifvit betänkande i ämnet och deri utan alla omsvep bekräfta: republikanernas gamla påstående, att franska expeditionen till Rom icke hade annat ändamål än att störta den romerska republiken och återupprätta påfvens verldsliga makt, ehuru en hop officiella dokumenter samt de förklaringar som regeringen afgifvit såväl på tribunex som genom Monitören och andra organer förut ständigt föregifvit motsatsen och låtit försia. att franska regeringens afsigt endast varit atl å ena sidan i Rom försvara den sanna friheten iuct radikalernas öfverdrifter och å andra sidan förekomma Österrikarne 0. s. v. Under de förra debatterna dolde majoriteten sina känvsier; men uppenbarade dem nu helt ogenerad:. Man talade nu icke mer om afsigten att garantera de liberala ideternas triumf, och återupprätta vördnaden för mensklighetens och rättvisans principer. Nu förklarades öppet onen mot Rom endast skedde för sprätta den påfliga thronen och försvara de belga rättigheter, hvilkas vård och beskydd hade blifvit Frankrike anförtrodda. Aldrig,, säger en fransk tidning, har den politiska passivnen fört bögra sidan så långt utom gränserna för all konvenans, för all rättv.sa. Deras vrede steg ull sin höjd, då en gammal ärlig officer, vid namn Favand, som bevistat fälttåget men sedermera fått plats i nationalförsarmlingen, bevittnade åtskilliga ganska svåra osnständigheter. Skulle man t. ex. tro det vara nödvändigt för hr general Oudinots ära att siiunda på tribunen utveckla sin oförmåga såsom talare och sina politiska passioner? Han glor som stladeu Rom gjorde mot vår armä; han och vår : :måes ansträngnin, ar genom att, !värtdet långa och förfärliga motstånd, hjeltemodiga förminskade glans-n af sin egen ära emot den ubestridliga sanningen, påstå att romerska folket mottog franska armeen med enthusiasm. I den vumämnda propositionen af den 44 Mars bade krigsministern på 1830 års stat för den italienska expeditionsarmeens underhåll under åre!s sex första månader begärt en kredit af 101,450 för gendarmeriet, 6600 för militärjusticen, 4.6 034, 895 för truppernas sold och underhåill, 777,450 för furage, 45,000 för hemliga utgifier m. m. inalles uppgående till en summa at 2,629 940 francs. Det förberedande utskottet hade utan alla invändningar tillstyrkt bifall til kvigsministerns begäran. Emazrse! Arago började debatten med den förklaring. ait bans mening icke var att för femte ginsen förnya den högst vigtiga debatt, som föravledts genom den romerska affären. Emellertid kunde han icke låta följande fras i utskottsbetänkandet passera utan protest: Vår intervention i Italien, dess föremål, dess vilkor hafva blifvit karakteriserade i offentliga tal och behöfva icke underkastas någon vidare undersökning; dess ändamål! är återställande af den heliga fadrens verldsliga myndighet inom kyrkostaten och upprätthållandet af värt lagliga inflytande i Italien. Det är omöjligt att icke påminna den, som skrifvit detta, om de ministeriella förklaringarne af d. 17 April och den konstituerande församlingens votum af d. 7 Maj. Denna församling var utan ivilvel svag, då den tog de ministerieila förklaringarne för sådana förbindelser på hvilka : man kunde räkna; men den har aldrig önskat påfvens restauration på hans verldsliga thron. (Bifall på venstra sidan.) Den dåvarande konseljpresidenten, hr Odilon Barrot, sade: j Vi gå icke merska repup: siga, att vi Hvad ha: vill Rom för att upprätthålla den roken, men ingen skall heller kunna så dit för att anfalla den. emellertid regeringen gjort? Den har icke gjurt något annat än störtat denna repöblik, än inblandat sig i ett folks inre ange; lägenheter. Hvad väntar man nu af den helige fadren? ; Utskottets eufald är verkligen märkvärdig. Hvad säger det i sitt betänkande? Jo, det säger: Det är säkert, alt den helige fadrens återkomst till Rom der betydde detsamma som en institution. (Ironiskt skratt på venstra sidan.) Men hur kan då påfvens återkomst till Rom betyda lika mycket som en institution? Är han nu omgifven af andra personer än före revolutionen? Nej, kardinal Antonelli är alltid hos bonom och hans närvaro betecknar endast en sak, nemlige:: Den presterliga regeringen, d. v. s. den mest förhatliga af alla regeringar, inbegreppet af alla tyranniets yttringar, åtföljd af inqvisitionen och det skräcksystem, som tungt hvilat öfver Rom alltsedan det triumvirat, som majoiiteten så mycket älskar, dit inträdt, kardinalernas röda triumvirat ... (Munterhet på högra sidan — bifall på venstern ) Om man åtminstone kunde säga att förföljelserna upphört efter påfvens återkomst till Pr MM m-— m — LO Ram, men långt derifrån; olyckliga qvinnor esse