Om hans förbindelser med kontrarevolutionens hufvud män visste hon egentligen ingen ting. Han förstod at nu såsom förr i hennes närvaro skicka sig såsom en en thusiastisk ifrare för folkets väl. Med skarp qvickhe gisslade han agitatorernas och de deputerades svagheter Wanda ägde skarpsinnighet nog att inse fel, hvilka vä kunde finna en ursäkt i de utomordentliga förhållandena men i alla händelser icke kunde förnekas. Dylika utfal voro en salfvelse och en njutning för hennes far och synnerhet derföre öfversåg hon till och med med öfver drifter hvitka hon var benägen att anse såsom frukten a berömlig pietet. Men i trots af denna Wandas sjeifillusion kände hor likväl en oförklarlig ängslan och ofta frågade hon sig sjel i ensamheten, sedan hon skiljts vid Karl: älskar jag .ho nom verkligen? — Hon eftertänkte. och framletade all: hans företräden för att vara rättvis. Hans sköna; figur hans nobia sätt, hansrsnillrika konversation;allt hvad son talade till hans fördel sökte hon lifligt föreställa :sig Förgäfves, bilden upplöste sig och hon var icke i Stånd oaktadt all ansträngning att åter föreställa sig dess drag si klara och bestämda som hon önskade. Hon grämde sit derföre och gjorde sig sjelf de bittraste förebråelser. Hor kallade sig otacksam, emedan hon icke :med lika:kraft-oct styrka besvarade hans kärlek. Hon förargades och var på det högsta missnöjd med sig sjelf. En dag, då hon för gäfves sökte frfamtrolla hans bild i sin fantasi, framträdde ofrivilligt :6annan bild: Dörner stod klar och tydlig fö; hennes blick; sådån söm hon såg hohomförsta gängen blek med ädelt ansigte och med blod drypande från der höga klara pannan. ; j Wanda rodnade vid detta minne, ehuru hon vår all deles ensam för sig:sjelf, och-en ström af heta tårar lät tade hennes svårt beklämda hjerta. Efter den dagen öfvergaf hon helt och hållet sitt fan tasispel. Deremot fördubblade hon sin hjertlighet mo fistmannen, liksom om hon ville genom yttre tillgifven hetsbetygelser ersätta den tomhet som fanns i djupet a hennes hjerta, Men ånyo oroades hon af den sednaste nattens hän delser, af Rolfs beteende, af legationssekreterarens hållnirig som förrådde ångest och förskräckelse. Förgäfves ansträngd hon sig att se något ljus i detta mörker. Fruktan och aningar uppstego i hennes själ, Wanda var en af dessa klara naturer, som framförall eftersträfva insigt och sjelfmedvetet reglera sin verksam het. Alia obestämda, hemlighetsfulla förhållanden vor