Om hans förbindelser med kontrarevolutionens hufvud
män visste hon egentligen ingen ting. Han förstod at
nu såsom förr i hennes närvaro skicka sig såsom en en
thusiastisk ifrare för folkets väl. Med skarp qvickhe
gisslade han agitatorernas och de deputerades svagheter
Wanda ägde skarpsinnighet nog att inse fel, hvilka vä
kunde finna en ursäkt i de utomordentliga förhållandena
men i alla händelser icke kunde förnekas. Dylika utfal
voro en salfvelse och en njutning för hennes far och
synnerhet derföre öfversåg hon till och med med öfver
drifter hvitka hon var benägen att anse såsom frukten a
berömlig pietet.
Men i trots af denna Wandas sjeifillusion kände hor
likväl en oförklarlig ängslan och ofta frågade hon sig sjel
i ensamheten, sedan hon skiljts vid Karl: älskar jag .ho
nom verkligen? — Hon eftertänkte. och framletade all:
hans företräden för att vara rättvis. Hans sköna; figur
hans nobia sätt, hansrsnillrika konversation;allt hvad son
talade till hans fördel sökte hon lifligt föreställa :sig För-
gäfves, bilden upplöste sig och hon var icke i Stånd oak-
tadt all ansträngning att åter föreställa sig dess drag si
klara och bestämda som hon önskade. Hon grämde sit
derföre och gjorde sig sjelf de bittraste förebråelser. Hor
kallade sig otacksam, emedan hon icke :med lika:kraft-oct
styrka besvarade hans kärlek. Hon förargades och var på
det högsta missnöjd med sig sjelf. En dag, då hon för
gäfves sökte frfamtrolla hans bild i sin fantasi, framträdde
ofrivilligt :6annan bild: Dörner stod klar och tydlig fö;
hennes blick; sådån söm hon såg hohomförsta gängen
blek med ädelt ansigte och med blod drypande från der
höga klara pannan. ; j
Wanda rodnade vid detta minne, ehuru hon vår all
deles ensam för sig:sjelf, och-en ström af heta tårar lät
tade hennes svårt beklämda hjerta.
Efter den dagen öfvergaf hon helt och hållet sitt fan
tasispel. Deremot fördubblade hon sin hjertlighet mo
fistmannen, liksom om hon ville genom yttre tillgifven
hetsbetygelser ersätta den tomhet som fanns i djupet a
hennes hjerta,
Men ånyo oroades hon af den sednaste nattens hän
delser, af Rolfs beteende, af legationssekreterarens hållnirig
som förrådde ångest och förskräckelse. Förgäfves ansträngd
hon sig att se något ljus i detta mörker. Fruktan och
aningar uppstego i hennes själ,
Wanda var en af dessa klara naturer, som framförall
eftersträfva insigt och sjelfmedvetet reglera sin verksam
het. Alia obestämda, hemlighetsfulla förhållanden vor