r hesigtning anbefalld för att utröna, huru det förhåller sig med bristfälligheterna på skiljeväggen. — Sistiidne thorsdags eftermiddag omkring kl. 4 nedföll en tre års gosse, son till arbetskarlen Johan Olsson, frin ett fönster, beläget fyra trappor upp i . huset JM 24 vid Köpmansgatan och krossades mot gatan så att döden ögonblicklist följde. Modren hade varit boris för att tvätta och en piga Ulrika Eagdahl, sku2e hafva tillsyn om barnet, hvilket åliggande hon dock ej fullgjorde bättre, än att hon lät det klifv2 upp i fönstret, hvarifrån det nedstörtade innan hov hann förekomma olyckan. — Sistlidnes gårdags f. m. inträff.de den olyckshändelsen, extra vindragaren Lindströms 92-åriga son Johan August Lsopold ifrån tredje våningen uti huset J4 2 vid Skottgränden, mnedföll ifrån fönstret uti gatan. sarat mycket illa skadades. Detta är nu tredje gången under veckans lopp som dylik olyckshändelse inträffat. — Naiten 2ill sistlidne onsdag hade slagtargesällen Niklas P: sson, under ett anfall af vansinne, med en knif s 1 sig i halsen, i afsigt att afhända sig lifvet. Filckir blef genast eftersänd, hvilken förband såret. svin dock ansågs af så farlig beskaffenhet, att don sårade samma morgon kl. 3 måste afsändas ti!: !asarettet. Här uppförde han sig i början vildsint, så att han måste vaktas, men omkring kl. half 6 bef han lugna till sinnes, så att man ansåg någon vidare tillsyn för ögonblicket ej vara af nöden, hvarför han lemnades allena med en annan patient; ren kl. 6 samma morgon ropade han plötsligt: Se si; hvarvid han rusade upp ur sängen och kastad sig ut genom fönstret, ned i gården. Som det 1u hvari ban var intagen, är beläget två trappor uy erhöll han så svåra skador att han genast afled. — Af poisuppsyningsmannen Zettergren arresterades i går vid middagstiden en person, som uuder handel sött uprångla en norsk specieriksdaler, hvilken vid närmare påseende befanns vara falsk och gjuten af tenn. Karlen inställdes i poliskammaren, der han ogaf sig vara snickare från Norrland, derifrån har nyligen hit sjöledes enländt. Hans namn uppgaf ban vara Löfqvist; och vid å honom anställd visitation befanns han innehafva ytterligare 107 st. dylika fslska slantar, jemte en riktig norsk specieriksdsler. Denne sistnämnde skall han först hafva för den person, med hvilken han sökte de!, men sedermera framtagit den falska. Angående sin åtkomst till det falska myntet förmälde han sig hafva bekommit det i hemorten, i ändarnå! att här förvexlas. Att slantarne voro falska nekade han sig veta, ehuru deras olikhet med var alltför märkbar. i dag hållits med Löfqvist, hvilken på åtskilliga rigor uppgaf, att han emottagit de falska pPenningarne af en kopparslagaregesäll, Eric Wennström, uti Hudiksvall, hvilken lofvat Löfqvist hälften af beoopet, om han ville bortvexla ders i Stockholm. L:kväl påstod han, att han icke egt ringaste kunskap om, att mynten varit falska. Sedan Löfqvist bortvexlat penningarne och helsat på sin bror i Stockholm, hade han ämnat att i sällskap med Wennström begifva sig till Amerika, dit han uttagit pass. En mamsell Olsson, som har diversehandel! vid Skeppsbron och hos hvilken Löfqvist i går gjorde försök att bortvexla ett af mynten, berättade att Löfqvist, då man gjort honom uppmärksam på myntets falska beskaffenhet, svarat att han sjelf erhållit detsamma då han vexlat en treriksdalerssedel på ett kaffehus vid Skeppsbron. Tillfrågad hvarföre han gjort a oriktiga uppgift, svarade han att det skett redan han blifvit rädd och icke vetat hvad han rat. Någon af polisbetjeningen berättade äfven, han ryktesvis fått veta, det Löfqvist ts på fru Bookmans kaffehus bortalskt mynt. Detta bestred Löfqvist Tillfrågad om han icke sjelf anatt betinga sig hälften af en så stor i går f. m. I; vexla ett dry såsom ogr såg det os kt LE summa, som den han af Wennström emottagit, endast för bes att vexla densamma, svarade han, att han nog fann det orätt, men att då Wennström sjelf erbjulit honom så mycket, då tyckte han att han nog ie emottiaga det. Målet uppsköts till dess skrifvels2 hunnit afgå till Norrland, och Löfqvist återfördes kiet. — Sjök Kiem, norrman, liggande med sitt fartyg vid hoffsbro, har anmält, att då han sistl. gårdag sk passera öfver landgången från sitt fartyg, hade omålsbäraren Nilsson undanryckt landgången, s kaptenen fallit i sjön. Vid härom i dag hållet ör berättade ett af kapten Klem härom åberopadt 12, att då kaptenen kort före ofvan nämnde bind se kommit ombord, hade Nilsson gått emot kapt: och begärt att erhålla bränvin. Vittnet hade icka bört hvad kaptenen härpå svarat, men Nilsson hade blifvit uppbragt öfver det erhållna svaret, samt yttrat under det han åter begaf sig iland: kommer kaptenen på vår landgång, så vräker jag honom i (Landgången, som var delad i tvenne hälfter, tillhörde nemligen spanmålsbärarne, hvilka vanligen hi landgångar till de fartyg för hvilkas räkning de arheta.) En stund derefter hade kaptenen åter stigit upp på landgången för attlemna fartyget, dervid Nilsson, som stått på land, fattat tag uti den hifi af landgången på hvilken kaptenen stått, och under utrop: du din norrska rackare får icke gå på vär landgång, omhvälft densamma; och då kaptenen i anledning deraf hoppat öfver på den andra häften, hade Nilsson äfven omstjelpt den, så alt kaptenen fallit i sjön. — Detta bested Nilsson såsom helt och bållet ogrundadt. Han hade hvarken hotat kapter eller med afsigt hvälft honom i sjön, ty kaptenen hade af en händelse bestigit landgången just under der Nilsson varit sysselsatt att rikta densamma, dorvid olyckan skett. Till bestyrkande häraf åberopade Nilsson 6 af sina kamrater såsom vittnen, hiilxs all: han mediagit till poliskammaren. Doatta slog lertid så illa ut för Nilsson, att 2:ne af kamrale öfverensstämmande berättade, att de hört Nilsson vitra: pokommer kaptenen på langången, så hyfvar jaz honom i sjön; äfvensom att Nilsson ryckt undan landgången för kaptenen. De öfriga fyra hade icke alls åsett händelsen, emedan de vid tillfället sofvit middag. Målet är uppskjutit för flere vittnens hörsnde. BLANDADE ÄMNEN