r hesigtning anbefalld för att utröna, huru det för-
håller sig med bristfälligheterna på skiljeväggen.
— Sistiidne thorsdags eftermiddag omkring kl. 4
nedföll en tre års gosse, son till arbetskarlen Johan
Olsson, frin ett fönster, beläget fyra trappor upp i
. huset JM 24 vid Köpmansgatan och krossades mot
gatan så att döden ögonblicklist följde. Modren hade
varit boris för att tvätta och en piga Ulrika Eag-
dahl, sku2e hafva tillsyn om barnet, hvilket ålig-
gande hon dock ej fullgjorde bättre, än att hon lät
det klifv2 upp i fönstret, hvarifrån det nedstörtade
innan hov hann förekomma olyckan.
— Sistlidnes gårdags f. m. inträff.de den olycks-
händelsen, extra vindragaren Lindströms 92-åriga
son Johan August Lsopold ifrån tredje våningen uti
huset J4 2 vid Skottgränden, mnedföll ifrån fönstret
uti gatan. sarat mycket illa skadades. Detta är nu
tredje gången under veckans lopp som dylik olycks-
händelse inträffat.
— Naiten 2ill sistlidne onsdag hade slagtargesällen
Niklas P: sson, under ett anfall af vansinne, med
en knif s 1 sig i halsen, i afsigt att afhända sig
lifvet. Filckir blef genast eftersänd, hvilken för-
band såret. svin dock ansågs af så farlig beskaffen-
het, att don sårade samma morgon kl. 3 måste af-
sändas ti!: !asarettet. Här uppförde han sig i bör-
jan vildsint, så att han måste vaktas, men omkring
kl. half 6 bef han lugna till sinnes, så att man an-
såg någon vidare tillsyn för ögonblicket ej vara af
nöden, hvarför han lemnades allena med en annan
patient; ren kl. 6 samma morgon ropade han plöts-
ligt: Se si; hvarvid han rusade upp ur sängen
och kastad sig ut genom fönstret, ned i gården.
Som det 1u hvari ban var intagen, är beläget två
trappor uy erhöll han så svåra skador att han ge-
nast afled. -
— Af poisuppsyningsmannen Zettergren arreste-
rades i går vid middagstiden en person, som uuder
handel sött uprångla en norsk specieriksdaler, hvil-
ken vid närmare påseende befanns vara falsk och
gjuten af tenn. Karlen inställdes i poliskammaren,
der han ogaf sig vara snickare från Norrland,
derifrån har nyligen hit sjöledes enländt. Hans namn
uppgaf ban vara Löfqvist; och vid å honom anställd
visitation befanns han innehafva ytterligare 107 st.
dylika fslska slantar, jemte en riktig norsk specie-
riksdsler. Denne sistnämnde skall han först hafva
för den person, med hvilken han sökte
de!, men sedermera framtagit den fal-
ska. Angående sin åtkomst till det falska myntet
förmälde han sig hafva bekommit det i hemorten, i
ändarnå! att här förvexlas. Att slantarne voro fal-
ska nekade han sig veta, ehuru deras olikhet med
var alltför märkbar. -
i dag hållits med Löfqvist, hvilken på
åtskilliga rigor uppgaf, att han emottagit de falska
pPenningarne af en kopparslagaregesäll, Eric Wenn-
ström, uti Hudiksvall, hvilken lofvat Löfqvist hälf-
ten af beoopet, om han ville bortvexla ders i Stock-
holm. L:kväl påstod han, att han icke egt ringaste
kunskap om, att mynten varit falska. Sedan Löf-
qvist bortvexlat penningarne och helsat på sin bror
i Stockholm, hade han ämnat att i sällskap med
Wennström begifva sig till Amerika, dit han utta-
git pass. En mamsell Olsson, som har diversehan-
del! vid Skeppsbron och hos hvilken Löfqvist i går
gjorde försök att bortvexla ett af mynten, berättade
att Löfqvist, då man gjort honom uppmärksam på
myntets falska beskaffenhet, svarat att han sjelf er-
hållit detsamma då han vexlat en treriksdalerssedel
på ett kaffehus vid Skeppsbron. Tillfrågad hvarföre
han gjort a oriktiga uppgift, svarade han att
det skett redan han blifvit rädd och icke vetat
hvad han rat. Någon af polisbetjeningen berät-
tade äfven, han ryktesvis fått veta, det Löfqvist
ts på fru Bookmans kaffehus bort-
alskt mynt. Detta bestred Löfqvist
Tillfrågad om han icke sjelf an-
att betinga sig hälften af en så stor
i går f. m. I;
vexla ett dry
såsom ogr
såg det os
kt
LE
summa, som den han af Wennström emottagit, en-
dast för bes att vexla densamma, svarade han,
att han nog fann det orätt, men att då Wennström
sjelf erbjulit honom så mycket, då tyckte han att
han nog ie emottiaga det. Målet uppsköts till
dess skrifvels2 hunnit afgå till Norrland, och Löfqvist
återfördes kiet.
— Sjök Kiem, norrman, liggande med sitt
fartyg vid hoffsbro, har anmält, att då han sistl.
gårdag sk passera öfver landgången från sitt far-
tyg, hade omålsbäraren Nilsson undanryckt land-
gången, s kaptenen fallit i sjön. Vid härom i
dag hållet ör berättade ett af kapten Klem härom
åberopadt 12, att då kaptenen kort före ofvan
nämnde bind se kommit ombord, hade Nilsson gått
emot kapt: och begärt att erhålla bränvin. Vitt-
net hade icka bört hvad kaptenen härpå svarat, men
Nilsson hade blifvit uppbragt öfver det erhållna sva-
ret, samt yttrat under det han åter begaf sig iland:
kommer kaptenen på vår landgång, så vräker jag
honom i (Landgången, som var delad i tvenne
hälfter, tillhörde nemligen spanmålsbärarne, hvilka
vanligen hi landgångar till de fartyg för hvilkas
räkning de arheta.) En stund derefter hade kapte-
nen åter stigit upp på landgången för attlemna far-
tyget, dervid Nilsson, som stått på land, fattat tag
uti den hifi af landgången på hvilken kaptenen
stått, och under utrop: du din norrska rackare får
icke gå på vär landgång, omhvälft densamma; och
då kaptenen i anledning deraf hoppat öfver på den
andra häften, hade Nilsson äfven omstjelpt den, så
alt kaptenen fallit i sjön. — Detta bested Nilsson
såsom helt och bållet ogrundadt. Han hade hvarken
hotat kapter eller med afsigt hvälft honom i sjön,
ty kaptenen hade af en händelse bestigit landgån-
gen just under der Nilsson varit sysselsatt att rikta
densamma, dorvid olyckan skett. Till bestyrkande
häraf åberopade Nilsson 6 af sina kamrater såsom
vittnen, hiilxs all: han mediagit till poliskammaren.
Doatta slog lertid så illa ut för Nilsson, att 2:ne
af kamrale öfverensstämmande berättade, att de
hört Nilsson vitra: pokommer kaptenen på langången,
så hyfvar jaz honom i sjön; äfvensom att Nilsson
ryckt undan landgången för kaptenen. De öfriga
fyra hade icke alls åsett händelsen, emedan de vid
tillfället sofvit middag. Målet är uppskjutit för flere
vittnens hörsnde.
BLANDADE ÄMNEN