ciationer, blefve på ett tillfredsställande sätt utredt.
— Red. torde-framdeles återkomma till några an-
märkningar angående detta ämne.
— Redaktionen af Aftonbladet har blifvit
anmodad att meddela följande svar på en i
sårdagsbladet införd förklaring:
Hrr Trägårdh och -Renhult säga sig hafva dröjt
ned: att aflägsna den skugga vi med eller utan af-
sigl kastat på dem, i hopp att Reform sjelfmant
skulle rätta det osanna i sin uppgift. Vi anse oss
böra lemna hrr.T. se R. vårt svar härå, och det blir:
att det förefaller oss högst kuriöst att de herrärne
kunna så tala, då hvarken de eller någon annan
jttrat till oss något, som kunde tjena till veder-
äggning af hvad vi sagt. Sålunda har det ju varit
ss omöjligt att rätta det möjligen falska i uppgif-
en? - Oss synes att hrr T. R. bort hafva den
;rannlagenheten, att först konfrontera sig med oss i
len saken och sedan, om detta icke medfört önskad
rerkan, vända sig till någon annan med sina för-
claringar. Detta är den vanliga proceduren, hvarom
vi troligen ej behöfva upplysa?
Hvad iör öfrigt hrr T. R. säga: att de, som
ria män i ew frill land icke behöfva begära til-
åtelse af någon för sitt handlingssätt, så är det vis-
erligen mycket vackert sagdt, men å andra sidan
1tesluter det icke friheten för pressen, att gilla eller
cCtandra detsamma och det i enlighet med den tanka
nan fattar om saken; denna frihet firutsätter likväl
ifven att upplysningar i saken kunna meddelas.
Slutligen få vi förklara, att vi hvarten vilja brr
Trägårdhs och Renhults eller någon annan menni-
kas ofård, lika litet som vi kunna tro, att vi bru-
it stafven öfver någon, derföre att vi sagt, att han
jeskat med uppvaktningar hos Konungen. Att upp-
akta Konungen är mycket loyalt och bör, enligt
vår tanka, snarare lända till båtnad än vanheder.
Redakt. af Reform.