rar-trafiken ir enahanda åkdon hela vägen igenon
af än större vigt. JEw behörigt underhåll kräfve
derföre betydliga vägpenningar, hvilka blifva rät
tryckande för den arme bonden; som intill jernvä
20 införande icke eger någon annan afsättning på
sin Produkiign gt den en högst begränsad lokal
konsumtion bare Snart nog få chausserna hel
wch hållet gifva vika för jernvägarna, då de ofant
liga summor de förras. konstruktion kostat lande
kunna anses i det närmaste som bortkastade pengar
Detta lär sig äfven till Hästbånor, — såsom
substitut för vaaliga landsvägar — ty konstruerade
efter den lista methoden kunna de aldrig förbytas
till jernv — och konstruerade med nödig soli-
ditet, för s 1 kommande behbof, gifva Hästbanorna
ingen behållning. Resultatet blir i alla fall: om
byggnad och en betydligt större köstnad än hvad
jernväger 2 början erfordrat, om den då med ens
blifvit anlag
Amerika, i de flesta fall af mig högt beundradt,
och egande minga som storverk ansedde anlägg-
ningar, bar likväl hittills varit rikt på nödfallsverk
— visserligen battre än inga kommunikationsinrätt-
ningar i aytt och för otroligt hastiga framsteg
märkvärdigt land. Men Amerika kon just derige-
nom icke gälla som föresyn för Sverige, der utan
tvifvel de anläggningar äro de mest ändamålsenliga,
som tarfva a reparation; Dessutom, evligt sed-
naste underrättelser, äro de amerikanska ingeniörerne
numera ense om de öfvervägande fördelarne af per-
manenla an!iseningar (med större kostnad); samt
fördöma enhalliat de provisionella — vare sig ham-
nat, kanel: srnvägar eller andra brancher inom
vetenskapess område.
Diffsrei kostnaden mellan fernvågar bildade
af longitud timmerstockar, beslagne med wanligt
stångjern (s ade tramvägar), och de med valsade
railer på transversala sleepers konstruerade, är ej
så betydlig som man föreställer sig, och utgör på
långt när icke differensen i kostnaden af de respek
jern. Mindre åtgår till de förra,
men försli tes si mycket fortare och blir osäkert,
stnad uppstår beständigt genom nya be-
samt ny ko
läggningar: då deremot de grofva railerna (54 pr
aln) antagas här räcka från 20 till 25 år innan de
utbytas. Alla öfriga kostnader i Sverige för de tvenne
Olika syst ia blifva nära nog lika. Tramvä-
garn2 ära sutom ganska farliga under hastig fart
och kunna knappast begagnas af tunga lokomotiver
— oundgängliga reqvisita för brantare stigningarp,
som i vårt lahd icke böra undvikas, då derigenom
kostnaden för jordårbeten, broar m. m. så högst be-
tydligt reduceras, och större sättningar af bankarna
(med åtfölja de olyckshändelser) förekommas. Att
för längre sträckor låta sig nöja med lätt konstrue-
rade Hästbanor vore i min tanka ett högst oförstån-
digt gnideri, ty-jomte ofvan anförda konsiderationer
skulle i den händelsen komma att slösas nästan lika
mycket somm förut med den dyrbara tiden. Hufvud-
saken biefve förbisedd: afståndens förminskande
och koncentrerandet af det vidsträckta landets
spridda delar, hvilket endast kan åstadkommas ge-
nom kommunikationens skyndsamhet, på behörigt
konstruerade jernvägar.
Ett land; som under knappa 6 månader af året
äger goda och billiga kommunikationer på sjöar, ka-
naler och chausser, men under den öfriga tiden då-
liga eller afbrutna, är mödsakadt att hvarje år på
nytt börja sin trafik, samt dermed sluta just då den
kömmit i gång. Efter ett tiotal af år kan följakt-
ligen endast en föga ökad rörelse derstädes blifva
synbar... Deremot uti ett med jernvägar välsignadt
land fortgår trafiken i oupphörlig progression (o-
beroende al årstiderna) och en betydlig skilnad var-
seblifves ifrån ena året till det andra. Det är der-
före alldeles för litet, ehuru väl sagdt: att jernvä-
garna göra elf år eqvivalent med tvänne, eller att
dessa prisade kommunikationsanstalter fördubbla
menniskans lifstid.
På hr kanten Norströms värderade artikel i Je 104
af Aftonbisdet. anhåller jag få inskränka mig till föl-
jande körta anmärkningar:
ens åsigt: att de små jernvägarne
rna åt de blifvande större jernvägar-
na böra i f a rummet behjertas eller först an-
läggas, kan jag omöjligen dela, ty det blefve nästan
samma förhållande, som att göra by- och socken-
vägar lika goda med landsvägar, under det sjelfva
landsvägen endast fick åtnjuta samma knappa un-
derhåll, som gifves en dålig körväg. De. små och
detacherade ägarna kunna visserligen i deras
immediata omgifningar bereda någon lättnad; men
de höga syfiemål som numera efses med — och de
jer
förvånande resultater som blifvit framkallade genom
-— dessa kömmunikationsanstalter kunna endast å-
stadkommas medelst stora stråkvägar: riksstransito-
jernvägar. Jag anser båda hafvens förening (Stock-
holm- Götbeborgs-liniep) för Sverige allravigtigast.
Denna och dyiika genom landet löpande. skola sä-
kert inbringa ofantliga summor af utländska pen-
gar, då deremot våra små, detacherade jernvägar
endast befordra en något hastigsre omsällning af
det oftast torftiga rörelsekapitalet i orten.
Att igea framdrega Götha kanal, som tusende gån-
ger förut tjenat till skräckspegel, anser jag som ett
förhastande af hr kapten Norström, och troligen af
honom sjelf redan ogilladt. Dess tillstånd företer
ingenting annat än hvad i dylika fall ofta blifvit och
blir hände då ett ringa antal aktieägare taga
monopoliu: ;h på framtida spekulationer utlägga
större kapitsier än de för det närvarande beqvämt
kunna undvara. Jog har derföre aldrig velat upp:
muntra stora sktieägare, utan önskar att hela na-
tionen bildade ett ofantligt bolag med små sam-
manskott.
Hr -kaptenens önskan om statens mellankomst för
jernvägarnes anläggving är densamma jag städse ytt-
rat. Utom atv denna procedur är den naturligaste,
då med dessa kommunikationsmedel afses landets
hela och i blott partiella uppbjelpande, är den
för de enskilds den minst kännbara, och lemnar
dessutom utländska kapi:alister bästa garantien.
Jag har icke yttrat och tror) än mindre att
jernvägarna kunna genast uttränga alla andra
kommunikalionssätt; men min öfvartygelse är, att
de äro de bästa på jorden, och der taga företrädet
på de and bekostnad. — Min öfvertygelse vinner
speciell tillämpning på Sverige, så snart dess upply-
ste befolknisg, understödd af en vis regering, följer
andra länders prisvärda exempel.
Stockholm den 46 Maj 4850. C. Tottie.
Redaktionen kan icke i allt dela de af hr Tottie
här uttalade åsigter, men anser dem imedlertid för-
tjena sakkulnigzes granskning, och önskade att fram-
för allt den vigtiga prigcipfrågan om jernvägarne
TCO CSE ENSE WIESER SIE 1