rar-trafiken ir enahanda åkdon hela vägen igenon af än större vigt. JEw behörigt underhåll kräfve derföre betydliga vägpenningar, hvilka blifva rät tryckande för den arme bonden; som intill jernvä 20 införande icke eger någon annan afsättning på sin Produkiign gt den en högst begränsad lokal konsumtion bare Snart nog få chausserna hel wch hållet gifva vika för jernvägarna, då de ofant liga summor de förras. konstruktion kostat lande kunna anses i det närmaste som bortkastade pengar Detta lär sig äfven till Hästbånor, — såsom substitut för vaaliga landsvägar — ty konstruerade efter den lista methoden kunna de aldrig förbytas till jernv — och konstruerade med nödig soliditet, för s 1 kommande behbof, gifva Hästbanorna ingen behållning. Resultatet blir i alla fall: om byggnad och en betydligt större köstnad än hvad jernväger 2 början erfordrat, om den då med ens blifvit anlag Amerika, i de flesta fall af mig högt beundradt, och egande minga som storverk ansedde anläggningar, bar likväl hittills varit rikt på nödfallsverk — visserligen battre än inga kommunikationsinrättningar i aytt och för otroligt hastiga framsteg märkvärdigt land. Men Amerika kon just derigenom icke gälla som föresyn för Sverige, der utan tvifvel de anläggningar äro de mest ändamålsenliga, som tarfva a reparation; Dessutom, evligt sednaste underrättelser, äro de amerikanska ingeniörerne numera ense om de öfvervägande fördelarne af permanenla an!iseningar (med större kostnad); samt fördöma enhalliat de provisionella — vare sig hamnat, kanel: srnvägar eller andra brancher inom vetenskapess område. Diffsrei kostnaden mellan fernvågar bildade af longitud timmerstockar, beslagne med wanligt stångjern (s ade tramvägar), och de med valsade railer på transversala sleepers konstruerade, är ej så betydlig som man föreställer sig, och utgör på långt när icke differensen i kostnaden af de respek jern. Mindre åtgår till de förra, men försli tes si mycket fortare och blir osäkert, stnad uppstår beständigt genom nya besamt ny ko läggningar: då deremot de grofva railerna (54 pr aln) antagas här räcka från 20 till 25 år innan de utbytas. Alla öfriga kostnader i Sverige för de tvenne Olika syst ia blifva nära nog lika. Tramvägarn2 ära sutom ganska farliga under hastig fart och kunna knappast begagnas af tunga lokomotiver — oundgängliga reqvisita för brantare stigningarp, som i vårt lahd icke böra undvikas, då derigenom kostnaden för jordårbeten, broar m. m. så högst betydligt reduceras, och större sättningar af bankarna (med åtfölja de olyckshändelser) förekommas. Att för längre sträckor låta sig nöja med lätt konstruerade Hästbanor vore i min tanka ett högst oförståndigt gnideri, ty-jomte ofvan anförda konsiderationer skulle i den händelsen komma att slösas nästan lika mycket somm förut med den dyrbara tiden. Hufvudsaken biefve förbisedd: afståndens förminskande och koncentrerandet af det vidsträckta landets spridda delar, hvilket endast kan åstadkommas genom kommunikationens skyndsamhet, på behörigt konstruerade jernvägar. Ett land; som under knappa 6 månader af året äger goda och billiga kommunikationer på sjöar, kanaler och chausser, men under den öfriga tiden dåliga eller afbrutna, är mödsakadt att hvarje år på nytt börja sin trafik, samt dermed sluta just då den kömmit i gång. Efter ett tiotal af år kan följaktligen endast en föga ökad rörelse derstädes blifva synbar... Deremot uti ett med jernvägar välsignadt land fortgår trafiken i oupphörlig progression (oberoende al årstiderna) och en betydlig skilnad varseblifves ifrån ena året till det andra. Det är derföre alldeles för litet, ehuru väl sagdt: att jernvägarna göra elf år eqvivalent med tvänne, eller att dessa prisade kommunikationsanstalter fördubbla menniskans lifstid. På hr kanten Norströms värderade artikel i Je 104 af Aftonbisdet. anhåller jag få inskränka mig till följande körta anmärkningar: ens åsigt: att de små jernvägarne rna åt de blifvande större jernvägarna böra i f a rummet behjertas eller först anläggas, kan jag omöjligen dela, ty det blefve nästan samma förhållande, som att göra byoch sockenvägar lika goda med landsvägar, under det sjelfva landsvägen endast fick åtnjuta samma knappa underhåll, som gifves en dålig körväg. De. små och detacherade ägarna kunna visserligen i deras immediata omgifningar bereda någon lättnad; men de höga syfiemål som numera efses med — och de jer förvånande resultater som blifvit framkallade genom -— dessa kömmunikationsanstalter kunna endast åstadkommas medelst stora stråkvägar: riksstransitojernvägar. Jag anser båda hafvens förening (StockholmGötbeborgs-liniep) för Sverige allravigtigast. Denna och dyiika genom landet löpande. skola säkert inbringa ofantliga summor af utländska pengar, då deremot våra små, detacherade jernvägar endast befordra en något hastigsre omsällning af det oftast torftiga rörelsekapitalet i orten. Att igea framdrega Götha kanal, som tusende gånger förut tjenat till skräckspegel, anser jag som ett förhastande af hr kapten Norström, och troligen af honom sjelf redan ogilladt. Dess tillstånd företer ingenting annat än hvad i dylika fall ofta blifvit och blir hände då ett ringa antal aktieägare taga monopoliu: ;h på framtida spekulationer utlägga större kapitsier än de för det närvarande beqvämt kunna undvara. Jog har derföre aldrig velat upp: muntra stora sktieägare, utan önskar att hela nationen bildade ett ofantligt bolag med små sammanskott. Hr -kaptenens önskan om statens mellankomst för jernvägarnes anläggving är densamma jag städse yttrat. Utom atv denna procedur är den naturligaste, då med dessa kommunikationsmedel afses landets hela och i blott partiella uppbjelpande, är den för de enskilds den minst kännbara, och lemnar dessutom utländska kapi:alister bästa garantien. Jag har icke yttrat och tror) än mindre att jernvägarna kunna genast uttränga alla andra kommunikalionssätt; men min öfvartygelse är, att de äro de bästa på jorden, och der taga företrädet på de and bekostnad. — Min öfvertygelse vinner speciell tillämpning på Sverige, så snart dess upplyste befolknisg, understödd af en vis regering, följer andra länders prisvärda exempel. Stockholm den 46 Maj 4850. C. Tottie. Redaktionen kan icke i allt dela de af hr Tottie här uttalade åsigter, men anser dem imedlertid förtjena sakkulnigzes granskning, och önskade att framför allt den vigtiga prigcipfrågan om jernvägarne TCO CSE ENSE WIESER SIE 1