HNANUTISFIS HABL URVUCkE På ARE PUYRVISIv, måtte fatta alltför dåliga tankar om vår vettenskapliga ståsrpuakt. Hvad Allehanda slutligen antyder, att Feuerbacks skrifter i Tyskland redan fått sin välförtjenta dom, är ett påstående, lika fåkunnigt som 0sgnut. J. W. MILITAR-AFDELNING. (Insändt.) Bidrag till tredje militärdistriktets historia. Om man jemförer armåens rangrullor för nedannämde år, blifva följande olsagligheter i befordringsväg åstådlige inom kongl. Wermlands fältjägareregemente. hvilket har den !ycksn att tillhöra hr generalen arefve Löwenhjelms distrikt: 1848 boordrades grefve Löwenhjelms slägtinge J. F. v. Ekstedt till kapten, med förbigående af den i tour äldste och till befordran ovillkorligen berättigaJe F. D. Freidenfelt, ehuru den förre var mer än 3 år yngre löjtnant. 4849 befordrades till kapten C. A. Wahrolis, ehuru 3!, år yngre löjtnant än Freidenfelt. 4850 befordrades till kaptener enligt Statstidningen den 47 April, ej mindre C. H. Ström än ock C. A. Bexell, ehuru den förre är 7!, och den sednare 40:; är yngre löjtnanter än Freidenfelt. Anmärkes att kapten Bexell var ett 42 års gammelt barn, då Freidenfelt redan tienstgjorde som officer. Kong!. Maj:ts nådiga tjenstgöringsreglemente 41:a del. 3 keep. 51 S 10 mom. anbefaller: Uii ordringsförslag, till och med kaptensgraden, åligger regementschefen, att i underdånighet föreslå, den efier tur och anciennetet närmast berättigade officer af regementet, så vida chefen icke har något grundadt skäl emot dess vidare befordran; i hvilket fall, jemte underdånigt uppgifvande deraf, han föreslår den som dertill närmast är i tur. Insindaren :ar förskaffat sig upplysning genom offentliga handlingar, att tit. Freideafelt, medelst företedde behörige attester och läkarebetyg, fulikomligen urdasröjt det sken af grundadt skäl som regementschefen och generalbefälhafvaren åberopat, då han första gången prejudicerades. Insändaren kan icke undgå, att vid nedskrifvandet af dessa rader, påminna sig hr general Löwenbjelm: öppna bref till den svenska allmänheten, infördt i Wermlands tiining och reproduceradt i Aftonbladet. Hr generalen ordade deruti mycket om sin rättrådigbet vid befordringar inom sitt distrikt, men efter de här citerade fakia, buru kan hr general Löweobjelm begära, att den svenska allmänheten skall tr honom vara en Rhadamanthus i denna undervertd ? Denne fältherre fir r sina triumfer, den ena efter den ändra — i fred. Uti Rom var fordom en militärlag som sanbefallde, att då en fältherre fördes i triumf, skul!e hans egne soldater gå ikring vagnen och sjunga visor, i hvilka de förebrådde honom hans fel, på get han ej skulle blifva högmodig. Då nu i vårt kära land, ingen militär vågar sjunga visor om sina förmäns fel, ehuru ganska många dro vid röst, är det publiciteiens pligt att uppstämma chorus vid dylika triumfer. Om ti. Freidenfelt underlåter att klaga i laglig väg derö ver, ait han godtyckligt beröfvats sin befordringsrätt och sin rättighet till kaptens pension, måhända tjusad af förhoppningarne om någon anaan ersauning, återstår likväl det högst farliga prejudikate:. som ett hotande mola på armeens horisont. Igen vet när det urladdar sig, och hvilken som nästa gång skall af blixten förkrossas! Hodie mihi, cras tibi!