utkämpat sin första, svåraste period. Ehuru
fördringarne kunde något skärpas, sedan ropet
på lärsre blifvit mindre högljudt och sedan
folkskolor med examinerade lärare här och
der uppstått, till hvilka inträdessökande kunde
hänvisas att förskaffa sig den första grofhyf-
lingen, står dock den kongl. stadgan qvar, åt-
minstone till nästa riksdag, med sina små for-
dringar för inträde och afgång vid seminarium,
ehuru :!2 treiton seminarierna nu ögonskenli-
gen arbeta på en öfverproduktion af skollärare-
kandidater, som behofvet ej påkallar, och som
kommer af de för små fordringarne.
Må man ej missförstå mig! Jag har i ett
hänseende beskrifvit tillståndet sådant jag sjelf
sett dei. Men blickande tilibaka på de mörka
punkterna, se jag deremellan de ljusa dagrar,
som gjorde seminariilärarens ansvarsfulla kall
i andra hänseenden till en lek med mödan.
Biand dem, som strömmade till seminarium,
funnos många sjä!fulla unga män med en bät-
tre skoiuppfostran; och bland dem, som i sjelfva
verket råa och obildade, började seminarkur-
sen, hafva de fleste genom naturligt godt för-
stånd, zenom. jernfiit och ihärdighet, inom den
korta t:den af 2 till 3 år, gjort öfverraskande
framster ej mindre i odling och själslyftning,
än i yiire hyfsning, ehuru många nog ändå
antinge nödgats afstå från studiernas fortsätt-
ning, e!ier stanna för alltid på en lägre punkt
af utveckling, till följe af bristande anlag och
krafter. Att bland mängden af utexaminerade
funnits hunger och törst efter bildning, borde
man kunna sluta deraf, att. terminligen många.
ehuru en gång utexaminerade med fullgoda
betyg och äfven till lärare antagne, likväl till
seminarium återkommit för studiernas fortsät-
tande, då de dertill fått tid och kunnat för-
skaffa sig medel till uppehälle.
Så mäste det ock vara med dem, som fått
sin bildsing enligt seminarii nuvarande ofull-
komliga orgenisation. Har den vunna bild-
ningen varit liten, så är den dock för öfver-
gången stor nog, om den är sann och yttrar
sig i begäret efter fortskridande, på egen hand
genom ker, genom förnyade besök på se-
minmarium, genom deltagande i skolläraremö-
ten, om umgänge med välvillige och för
folkbi ngen nitälskande, bildade män. All
sann religiöst-sedlig bildning, hvartill kommer
den sanna fnatellektuella, huru liten den än är
relativt till den, som vinnes vid högre läro-
verk, lingtifrån att föranleda klokhetsdunkel
och högmodsanda, gifver innehafvaren fasthellre
en städse växande insigt om egna brister, hvar-
igenom den sanna ödmjukheten inför Gud och
menniskor uppkommer. Med afseende på vissa
folkskollärare säger derföre en tysk författare:
Jag tycker mera om den ostuderade godmo
digheten, än om den slickade sirligheten, som
tycker sig mycket vara, ändock den intet ärn
(Slutet följer.)