utkämpat sin första, svåraste period. Ehuru fördringarne kunde något skärpas, sedan ropet på lärsre blifvit mindre högljudt och sedan folkskolor med examinerade lärare här och der uppstått, till hvilka inträdessökande kunde hänvisas att förskaffa sig den första grofhyflingen, står dock den kongl. stadgan qvar, åtminstone till nästa riksdag, med sina små fordringar för inträde och afgång vid seminarium, ehuru :!2 treiton seminarierna nu ögonskenligen arbeta på en öfverproduktion af skollärarekandidater, som behofvet ej påkallar, och som kommer af de för små fordringarne. Må man ej missförstå mig! Jag har i ett hänseende beskrifvit tillståndet sådant jag sjelf sett dei. Men blickande tilibaka på de mörka punkterna, se jag deremellan de ljusa dagrar, som gjorde seminariilärarens ansvarsfulla kall i andra hänseenden till en lek med mödan. Biand dem, som strömmade till seminarium, funnos många sjä!fulla unga män med en bättre skoiuppfostran; och bland dem, som i sjelfva verket råa och obildade, började seminarkursen, hafva de fleste genom naturligt godt förstånd, zenom. jernfiit och ihärdighet, inom den korta t:den af 2 till 3 år, gjort öfverraskande framster ej mindre i odling och själslyftning, än i yiire hyfsning, ehuru många nog ändå antinge nödgats afstå från studiernas fortsättning, e!ier stanna för alltid på en lägre punkt af utveckling, till följe af bristande anlag och krafter. Att bland mängden af utexaminerade funnits hunger och törst efter bildning, borde man kunna sluta deraf, att. terminligen många. ehuru en gång utexaminerade med fullgoda betyg och äfven till lärare antagne, likväl till seminarium återkommit för studiernas fortsättande, då de dertill fått tid och kunnat förskaffa sig medel till uppehälle. Så mäste det ock vara med dem, som fått sin bildsing enligt seminarii nuvarande ofullkomliga orgenisation. Har den vunna bildningen varit liten, så är den dock för öfvergången stor nog, om den är sann och yttrar sig i begäret efter fortskridande, på egen hand genom ker, genom förnyade besök på seminmarium, genom deltagande i skolläraremöten, om umgänge med välvillige och för folkbi ngen nitälskande, bildade män. All sann religiöst-sedlig bildning, hvartill kommer den sanna fnatellektuella, huru liten den än är relativt till den, som vinnes vid högre läroverk, lingtifrån att föranleda klokhetsdunkel och högmodsanda, gifver innehafvaren fasthellre en städse växande insigt om egna brister, hvarigenom den sanna ödmjukheten inför Gud och menniskor uppkommer. Med afseende på vissa folkskollärare säger derföre en tysk författare: Jag tycker mera om den ostuderade godmo digheten, än om den slickade sirligheten, som tycker sig mycket vara, ändock den intet ärn (Slutet följer.)