BERLIN OCH BRESLAU 1847—1849.
ROMAN Ar MAX RING.
FÖRRA DELEN:
MARIE.
Redan ofta hade modren sökt komma till tals me
Marie om denna sak, som så mycket tycktes ligga henn
på hjertat; men förgäfves, : Marie förstod alltid att drag
sig derifrån; hon förrådde hvarken böjelse eller obenägen
het, så att modren icke visste hvad hon skulle tro. Ta
lade den sjuka om sin nära förestånde död,så började Ma
rie att gråta och modren fick i sjelfva saken ingen upp
lysning. Hon ansåg dottrens inbundenhet och undvikan
de svar komma af blyghet. Men sedan den sjuka fåt
allimera visshet derom att intet hopp om bättring i hel
sotillståndet fanns för henne, så förnyades hennes önskan at
Marie skulle gifta sig med den arbetsamme och hederlig
arbetaren. Af detta skäl väntade bon derför med häftis
otålighet machinarbetarens ankomst, som Marie deremo
med bävan emotsåg.
Har han icke kommit än?, frågade modren efter nå
gra ögonblicks orolig stlummer.
Klockan är ej mer än sex; först kl. 7 slutas arbetet
fabriken.v å
Den sjuka suckade djupt och försökte inslumra ånyc
men hennes qval och grubblande lemnade henne ingen rc
Efter en kort stund öppnade hon åter sina matta ögo;
och sade:
Att han icke kommer än! rr .
Hennes otålighet tilltog för hvarje minut. Oroligt ka
stade hon sig i sängen, så att till och med Marie sjel
började önska Rolts srkomst, ehuru hon mer än eljes
fruktade hans närvaro,
Ändtligen kom machinarbetaren. Full af deltagsnå
närmade han sig till modrens bädd. Hon utsträckte emc
honom sin brännande hand. Hennes slocknande öga e)
) Se A. B. As 89-92, 94, 97, 100—105; 105-408.