BERLIN OCH BRESLAU 1847—1849. ROMAN Ar MAX RING. FÖRRA DELEN: MARIE. Redan ofta hade modren sökt komma till tals me Marie om denna sak, som så mycket tycktes ligga henn på hjertat; men förgäfves, : Marie förstod alltid att drag sig derifrån; hon förrådde hvarken böjelse eller obenägen het, så att modren icke visste hvad hon skulle tro. Ta lade den sjuka om sin nära förestånde död,så började Ma rie att gråta och modren fick i sjelfva saken ingen upp lysning. Hon ansåg dottrens inbundenhet och undvikan de svar komma af blyghet. Men sedan den sjuka fåt allimera visshet derom att intet hopp om bättring i hel sotillståndet fanns för henne, så förnyades hennes önskan at Marie skulle gifta sig med den arbetsamme och hederlig arbetaren. Af detta skäl väntade bon derför med häftis otålighet machinarbetarens ankomst, som Marie deremo med bävan emotsåg. Har han icke kommit än?, frågade modren efter nå gra ögonblicks orolig stlummer. Klockan är ej mer än sex; först kl. 7 slutas arbetet fabriken.v å Den sjuka suckade djupt och försökte inslumra ånyc men hennes qval och grubblande lemnade henne ingen rc Efter en kort stund öppnade hon åter sina matta ögo; och sade: Att han icke kommer än! rr . Hennes otålighet tilltog för hvarje minut. Oroligt ka stade hon sig i sängen, så att till och med Marie sjel började önska Rolts srkomst, ehuru hon mer än eljes fruktade hans närvaro, Ändtligen kom machinarbetaren. Full af deltagsnå närmade han sig till modrens bädd. Hon utsträckte emc honom sin brännande hand. Hennes slocknande öga e) ) Se A. B. As 89-92, 94, 97, 100—105; 105-408.