som då jemte sina arbetare var i verkstaden,
och sagt att grefven önskade hans biträde för upp-
dyrkningen af ett lås, men tillagt att dermed icke
brådskade; i följd hvaraf vittnet svarade sig skola
komma följande morgon. (Man jemföre härmed grefve
Görlitz uppgift om J. Stauffs svar, när han återkom
från smeden.)
Traugott vittnade att han väl hade, på sätt Jo-
han Stauff uppgifvit, bott någon tid i grefve Gör-
litz hus, men nekade bestämdt att bafva lärt Johan
något sätt att begagna spansktgrönt till färgning.
Efter afhörandet af detta vittnesmål ändrade
J. Stauff sin uppgift derhän, att ban hade lärt!
färgningssättet af sin mor.
Det är redan nämndt att det var med den
34:de sessionen den 12 April, som denna rät-
tegång afslutades vid assisrätten. Juryn afgaf
då sitt yttrande, och samma dag beslutade och
kungjorde domstolen utslaget. Domstolen hade
till juryn framställt följande frågor, hvilka på l
nedanstående sätt besvarades. ;
4. År den anklagade, Johann Slauff, saker avtl:
den 43 Juni 4847, med berådt mod, och rättsvi-
drigt, hafva mot grefvinnan von Görlitz uöfvatl,
kroppsligt våld och åstadkommit skador, som varit l,
verkande orsak till hennes död, och att hafva åsyf-l;
tat så väl skadandet som den derigenom åstadkomna li
döden, för att rättsvidrigt åtkomma annans i gref-
vinnans ägo befintlig lösegendom? Ja, den ankla-lj
gade är saker att hafva begått detta brott, med alla l,
de i frågan innefattade omständigheterna.
j
I
(
I
(
j
j
4
2. Är den anklagade, Johann Stauff, saker att
den 43 Juni 147 hafva med föresats antändt grefve
von Görlitzs boning och de deri befintliga saker,
hvilka befunnos i grannskapet af andra menniskors
boningar och vistelseorter, samt kunde till dessa
sprida branden? Ja, den anklagade är saker aut
bafva begått detta brott, med alla de i frågan inne-
fattade omständigheter.
3. År den anklagade, Johann Stauff, saker att
under loppet af år 4847, då han såsom betjent vi-
stades i grefve von Görlitzs hus, hafva, utan våld-;
förande af någon person, men utan ägarens sam-l,
tycke, tillgripit, för att rättsvidrigt tillegna sig, åt- i;
skilliga sin husbondefru tillhöriga saker, nämligen )
gyldne smycken och andra, hvaribland ett armband
af guldtrådar, en broche af guld, en fingerring af
guld och platina, ett armband af gul metall, ett perl-
snöre? Nej, den anklagade är icke saker; emedan,
efter juryns omdöme, smyckena kommit i den an-
klagadss hand medelst rån och icke medelst stöld.
4. År den anklagade, Johann Stauff, saker att
med berådt mod hafva fattat det rättsvidriga beslu-
tet att afdagataga grefve von Görlitz, och att hafva
begynt utförandet af sin afsigt derigenom, att han,
den 2 November 1847, lade en mängd spansktgrönt,
som under vanliga omständigheter kunnat tjena till
brottets fullbordan, eller som han ansåg dertill för-.
slå, i en sås, som var tillagad ät grefven? Ja, o.s. v.J
I afseende på den anklagades far, Heinrich
Stauff, frågades: I
Är Heinrich Stauff saker att under loppet af årl
41847, men först efter den af hans son Johann Stauff,
begångua gerningen, hafva med vett och vilja bi-
trädt sonen att gömma de, tillgripna sakerna och att
afsätta dem till andra? År han saker att med be-
rådt mod hafva bistått honom med utplånande af
spåren efter brottet och bevisen till dess uppdaganrde,
derigenom, att ban förändrade de medelst brottetl
erhållna smyckena; och slutligen, att hafva dragit!l
fördel af den af honom kända missgerningen? Sva-(
ret blef: Ja, den anklagade är saker att hafva be-
gått brottet, under alla de i frågan innefattade om-
ständigheterna; likväl är icke ådagalagdt att han ägt
kunskap om de, i 4:a och 2:a frågorna angående
Johann Stauff, uppräknade förbrytelserna. 1
I afseende på den anklagades bror, Jacob Stauff,!!
S
RA - —L
kid
frågades: Ar Jacob Stauff saker att, först efter miss-!s
gerningens begående, hafva med vett och vilja bi-
trädt sin bror, Johann Stauff, isynnerhet dermed,
ett ban gömde de genom brottet erhållna smyckena
samt efteråt hemtade dem från gömstället och lem-
nade dem åt Heinrich Stauff? Ja, Jacob Stauff är
saker att bafva begått brottet, under alla de i frå-
gan innefattade omständigheterna; men det är icke
bevisadt att han ägt kunskap om de, i 4:a och 2:a
frågorna angående Johann Steauff uppräknade för-
brytelserna. l
Alla juryns svar voro enhälligt fattade.
När juryn bade svarat, upplästes svaren af
domstolens ordförande för de sakfällde, med
tillfrågan om de ansågo det af åklagaremakten
emot dem yrkade ansvaret för hårdt. De för-
klarade sig icke anse det så; men hänsköto
likväl saken till de enligt den ackusatoriska
rättegångsordningen dem Biträdande offentliga
advokaterna. Desse sökte genom några korta
anföranden utverka mildring i ansvaret; men
hvilket af åklagaren bestriddes.
Dessa förberedelser voro undangjorda kl. 8.
Domstolens ledamöter ingingo då i sitt råd-
plägningsrum, för att fatta domslutet. Klockan
3, till 9 återinträdde de och intogo sina do-
mareplatser, hvarefter presidenten afkunnade
utslaget, som lydde så:
Johannes Stauff är dömd till tukthusstraff för
lifstid och till ersättning af 3; af rättegångskostna-
derna; Heinrich Stauff är dömd till 9 månaders
korrektionsfängelse; Jacob Stauff till 3 månaders.n
En ofantlig menniskomassa trängdes i och
omkring domsalen, för att få öfvervara slut-
uppträdet i denna rättegång, hvilken af Tysk-
lands jurister anses för en ibland de märkvär-
digaste i närvarande sekel. Man har anmärkt,
att målet hade under det ännu vid början af
rättegången gällande hemliga och inqvisitoriska
rättegångssättet blifvit så intrassladt, att det
icke kunde utredas, och att intet annat val
återstod, än att antingen, på det icke ovanliga
inqvisitoriska viset, låta de anklagade försmäkta
i fängelse tills de omkommo, under det att
misstankan emot dem någorlunda inför opi-
nionen rättfärdigade ett sådant behandlingssätt,
— eller ock att frikänna dem alldeles, i trots
af misstankans sannolikhet. Den befriade tryck-
pressen i Tyskland fästade uppmärksamheten
på detta i begge fallen otillfredsställande alter-
natif; och när sedan det ackusatoriska rätte-
gångssättet samt dom genom jury infördes,
och dödsstraff för de flesta fall afskaffades ge- k
nom 1848 års revolution, blef det möjligt, och
till och med lätt, att vinna klarhet i bevisen
och att bringa målet till ett både inför dom-
stolen, allmänna omdömet och de anklagade
sjelfva rättvist slut.
LANDSORTS-NYHETER. ;
Hernösand den 8 Maj. Enligt med sedna-
CA mm AA -- mö AJA AA AA sh -
-— An
- -
-—
Me ——-— ns D
or
— VR —
-— —