jag vågar underdånigt anhålla, att vid tillsättande
af bokslutskamereraretjensten få komma i nådig å
tanka.
Med djupaste vördnad 8c. -
Stockholm den 2 Maj 1850. SS. D. Stenberg.
RÄTTEGÅNGS- ocH POLISSAKER.
Hr Philipssons tryckfrihetsåtal mot Folkets
Rösto.
Detta mål har i dag åter förevarit och en mängd
vittnen blifvit afhörda, hvilket föranledt, att förband:
lingen drog så långt ut på tiden, att för dagen nå-
gon fullständig redogörelse icke medhinnes.
Sedan alla vittnena blifvit uppräknade, begärde hi
Dufva få veta om detta var all den bevisning, hvara
hr Sjöberg ville sig begagna; men denne förklarade.
att han visserligen för tillfället ansåg den tillräcklig
men då han icke hade för sed att på förhand exa-
minera vittnena, så kunde han icke nu uppgifva om
han icke skulle sedermera finna mnödigt att begära
äpnu fleras hörande.
Hr Sjöberg uppgaf vidare att källarmästar Maurde,
Morgonbladets ansvarige utgifvare J. P. Svensson,
gevaldiger Thomasson och kommissionären Almqvist
skulle intyga att Hedman icke var berusad, då han
afgaf sitt betyg och att de öfriga vittnena skulle hö-
ras angående den vid förra rättegångstillfället upp-
ståndna frågan om Hedman utgifvit Folkets Röst
inom en månad efter den 4 Oktober.
Ehuru hr Dufva påstått att Hedman icke vore ansva-
rig utgifvare, ansåg han likväl det hafva ingen vigt om
Hedman varit nykter eller rusig vil tillfället då han
sjelf erkännt sig varit det, och icke kunna utöfva
pågot inflytande på afgörandet om hr Sjöberg eller
Hedman vore den sannskyldige ansvarige utgifvaren.
Herr Sjöberg deremot ansåg det vara ganska be-
höfligt att få upplyst huruvida Hedman varit nyk-
ter, då han erkännt sig vara utgifvare, emedan en
mängd machinationer i denna sak varit bedrifna.
Hr Dufva ville nu anmärka att då det redan en
gång förut varit från hr Sjöberg insinueradt att
tumningar, som han uttryckt sig, varit använda,
och då detta blifvit upptaget i protokollet, samt en
offentlig organ, af hvilken hr Dufva icke väntat det,
reproducerat detsamma, och hr Sjöberg nu förnyade
sin insinuation, då han talade om machinatiener,
så hade han den förklaringen att afgifva, att han
hvad hr Sjöbergs insinuation beträffade, ansåg sig
enklast genmäla den, genom att påminna om det
faktum, att den kom ifrån notarien Franz Sjöberg.
Sedan : domstolen öfverlagt om vittnens hörande
huruvida Hedman var nykter, afsades ett beslut, som
öfverensstämde med hr Dufvas mening, och öfver
hvilket hr Sjöberg anmälde missnöje.
Förut hade hr Dufva ett par gånger yrkat få höra
boktryckaren Huldberg och då hade hr Sjöberg be-
stridt det, på den grund att han skulle kunna hafva
nytta eller skada af sakens utgång; nu hade hr Sjöberg
låtit instämma honom som vittne, men hr Dufva
bestred det, på af Sjöberg förut åberopade skål.
Hr Huldberg framträdde sjelf och förklarade sig
hafva hvarken nytta eller skada af sakens utgång,
men domstolen afslog hans hörande.
Derefter företogs vittnesförhör med de öfriga till-
kallade personerna, tillsammans nio, hvilket närmare
i morgon skall relateras.
I korthet må nu nämnas, att flera vittnen inty-
gade, det Hedman första dagen, då Folkets Röst
gafs ut, tillställt en sexa för sina kamrater: till
firande deraf, att han börjat vara tidningsutgifvare;
att Hedman flera gånger förklarst sig vilja läsa ige-
nom tidningen, då han ändock vore der som an-
svarar för den; att han också verkligen läst revi-
dersarken innan tidningens upplaga trycktes; att
han flera gånger uppmanat hr Sjöberg akta sig för
att skrifva Hedman på fästning; att han beklagat
sig öfver att hr Huldberg icke velat gifva honom
ersättning för det han varit ansvarig under Okto
ber, November och December månader; att han
ännu sistliden lördag omtalat sig, såsom hafvande ut-
gifvit tidningen från dess början; att tidningen ifrån
början tillhört bokhandlaren De Vylder och varit
under namnet Fäderneslandet redigerad af hr K.
J. Ekeblad, samt sedermera blifvit af De Vylder
öfverlåten till hr Huldberg, som äfven fått på sig
öfverflyttadt det kontrakt De Vylder på sednaste ti-
den upprättat med hr Sjöberg; att denne sednare
skulle mot visst arfvode besörja redigeringen, hvar-
efter tidningens namn förändrades till Folkets Röst,
hvilken förlades af hr Huldberg en tid bortåt, tills
hr Sjöberg öfvertog äfven förlagsrätien.
— Skepparen Lindström, liggande med sir stor-
båt å Riddarholmsfjerden, har anmält, att matrosen
Jonas Thunberg i förgår afton farit ut med en min-
dre båt och begifvit sig åt staden, men sedan ej
återkommit. Båten hade efter midnatten kommit
flytande med utkastade åror, och blifvit bergad vid
granskapet af Strömsborg.
Sundsvall. Rörande mordgerningen vid Arskogs-
krogen i Gnarps socken (se ÅA. B. Je 105), har nu
en fullständigare underrättelse erhållits. Den mör-
dade personens nsmn är Jon Andersson; han för-
modas vara ifrån Åshälla socken i Westergötbland.
Den 48 sistl. December har mordet blifvit begånget
af kolaren Johan Höglund och torparen Johan Ån-
dersson, af hvilka Jon Andersson blifvit öfvertalad
att göra dem sällskap till en kolmila, belägen en half
fjerdingsväg från stora landsvägen inom Njurunda
socken, der han med ett yxhugg i hufvudet dödades
af Johan Andersson; hvarefter mördarne i en med-
hafd större brädskrinda fört den döda kroppen till
Njurunda bro och der vältrat den i strömmen.
Synbarligen plågade af samvetsqval hafva mör-
darne nu, efter erhållna föreställningar, erkänt sitt
brott och uppgifvit såsom bevekelsegrund, begäret
att ätkomma den aflifvades penningar och andra
tillhörigheter; på Medelpads kronohäkte afbid: de
nu ransakningens företagande. (ÅA. o. Sk.)
Rättegången i anledning af gref-
vinnan Görlitzs död.
(Slut från J4 467).