jag vågar underdånigt anhålla, att vid tillsättande af bokslutskamereraretjensten få komma i nådig å tanka. Med djupaste vördnad 8c. Stockholm den 2 Maj 1850. SS. D. Stenberg. RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. Hr Philipssons tryckfrihetsåtal mot Folkets Rösto. Detta mål har i dag åter förevarit och en mängd vittnen blifvit afhörda, hvilket föranledt, att förband: lingen drog så långt ut på tiden, att för dagen någon fullständig redogörelse icke medhinnes. Sedan alla vittnena blifvit uppräknade, begärde hi Dufva få veta om detta var all den bevisning, hvara hr Sjöberg ville sig begagna; men denne förklarade. att han visserligen för tillfället ansåg den tillräcklig men då han icke hade för sed att på förhand examinera vittnena, så kunde han icke nu uppgifva om han icke skulle sedermera finna mnödigt att begära äpnu fleras hörande. Hr Sjöberg uppgaf vidare att källarmästar Maurde, Morgonbladets ansvarige utgifvare J. P. Svensson, gevaldiger Thomasson och kommissionären Almqvist skulle intyga att Hedman icke var berusad, då han afgaf sitt betyg och att de öfriga vittnena skulle höras angående den vid förra rättegångstillfället uppståndna frågan om Hedman utgifvit Folkets Röst inom en månad efter den 4 Oktober. Ehuru hr Dufva påstått att Hedman icke vore ansvarig utgifvare, ansåg han likväl det hafva ingen vigt om Hedman varit nykter eller rusig vil tillfället då han sjelf erkännt sig varit det, och icke kunna utöfva pågot inflytande på afgörandet om hr Sjöberg eller Hedman vore den sannskyldige ansvarige utgifvaren. Herr Sjöberg deremot ansåg det vara ganska behöfligt att få upplyst huruvida Hedman varit nykter, då han erkännt sig vara utgifvare, emedan en mängd machinationer i denna sak varit bedrifna. Hr Dufva ville nu anmärka att då det redan en gång förut varit från hr Sjöberg insinueradt att tumningar, som han uttryckt sig, varit använda, och då detta blifvit upptaget i protokollet, samt en offentlig organ, af hvilken hr Dufva icke väntat det, reproducerat detsamma, och hr Sjöberg nu förnyade sin insinuation, då han talade om machinatiener, så hade han den förklaringen att afgifva, att han hvad hr Sjöbergs insinuation beträffade, ansåg sig enklast genmäla den, genom att påminna om det faktum, att den kom ifrån notarien Franz Sjöberg. Sedan : domstolen öfverlagt om vittnens hörande huruvida Hedman var nykter, afsades ett beslut, som öfverensstämde med hr Dufvas mening, och öfver hvilket hr Sjöberg anmälde missnöje. Förut hade hr Dufva ett par gånger yrkat få höra boktryckaren Huldberg och då hade hr Sjöberg bestridt det, på den grund att han skulle kunna hafva nytta eller skada af sakens utgång; nu hade hr Sjöberg låtit instämma honom som vittne, men hr Dufva bestred det, på af Sjöberg förut åberopade skål. Hr Huldberg framträdde sjelf och förklarade sig hafva hvarken nytta eller skada af sakens utgång, men domstolen afslog hans hörande. Derefter företogs vittnesförhör med de öfriga tillkallade personerna, tillsammans nio, hvilket närmare i morgon skall relateras. I korthet må nu nämnas, att flera vittnen intygade, det Hedman första dagen, då Folkets Röst gafs ut, tillställt en sexa för sina kamrater: till firande deraf, att han börjat vara tidningsutgifvare; att Hedman flera gånger förklarst sig vilja läsa igenom tidningen, då han ändock vore der som ansvarar för den; att han också verkligen läst revidersarken innan tidningens upplaga trycktes; att han flera gånger uppmanat hr Sjöberg akta sig för att skrifva Hedman på fästning; att han beklagat sig öfver att hr Huldberg icke velat gifva honom ersättning för det han varit ansvarig under Okto ber, November och December månader; att han ännu sistliden lördag omtalat sig, såsom hafvande utgifvit tidningen från dess början; att tidningen ifrån början tillhört bokhandlaren De Vylder och varit under namnet Fäderneslandet redigerad af hr K. J. Ekeblad, samt sedermera blifvit af De Vylder öfverlåten till hr Huldberg, som äfven fått på sig öfverflyttadt det kontrakt De Vylder på sednaste tiden upprättat med hr Sjöberg; att denne sednare skulle mot visst arfvode besörja redigeringen, hvarefter tidningens namn förändrades till Folkets Röst, hvilken förlades af hr Huldberg en tid bortåt, tills hr Sjöberg öfvertog äfven förlagsrätien. — Skepparen Lindström, liggande med sir storbåt å Riddarholmsfjerden, har anmält, att matrosen Jonas Thunberg i förgår afton farit ut med en mindre båt och begifvit sig åt staden, men sedan ej återkommit. Båten hade efter midnatten kommit flytande med utkastade åror, och blifvit bergad vid granskapet af Strömsborg. Sundsvall. Rörande mordgerningen vid Arskogskrogen i Gnarps socken (se ÅA. B. Je 105), har nu en fullständigare underrättelse erhållits. Den mördade personens nsmn är Jon Andersson; han förmodas vara ifrån Åshälla socken i Westergötbland. Den 48 sistl. December har mordet blifvit begånget af kolaren Johan Höglund och torparen Johan Åndersson, af hvilka Jon Andersson blifvit öfvertalad att göra dem sällskap till en kolmila, belägen en half fjerdingsväg från stora landsvägen inom Njurunda socken, der han med ett yxhugg i hufvudet dödades af Johan Andersson; hvarefter mördarne i en medhafd större brädskrinda fört den döda kroppen till Njurunda bro och der vältrat den i strömmen. Synbarligen plågade af samvetsqval hafva mördarne nu, efter erhållna föreställningar, erkänt sitt brott och uppgifvit såsom bevekelsegrund, begäret att ätkomma den aflifvades penningar och andra tillhörigheter; på Medelpads kronohäkte afbid: de nu ransakningens företagande. (ÅA. o. Sk.) Rättegången i anledning af grefvinnan Görlitzs död. (Slut från J4 467).