en Friis afslutat fältkassa-räkenskap, han afslutat någon hufvudbok för embetsverk, vid hvilket sistnämnda arbete förekomma en mängd olikartade och invecklade förhållanden, hvilkas utredande icke genom något formulär kan åstadkon: , utan fordrar, jemte redigt hufvud, mycken erfarenhet. I afseenda åter på den vigt höglofl. kollegium gifvit åt de med bokslutskamereraretjensten förenade ie jag underdånigst få åberopa hvad rdåniga besvärsskrift anfört angående afdelningsksmererarnes och kammarförvandternes åligganden m, Hvad igen angår de särskilda yttrandena af herr pr ten, generallöjtnanten och kommendören m. m , och herr generalmajoren. och kommendören im. m, Meijer, i anseende till de af dem vid det underdåniga förslagets upprättande afgifna vota; så har, enligt det den underdåniga förklaringen bifogade protokoll, herr presidenten, likasom herr generalmajoren, ansett den ena af de författningar, åberopat, i ändamål att få upplysning om de skäl, hvarpå bemälde mina förmän grundat sina anmärkningar mot min embetsmannaverksamhet, icke mera vara gällande, nemligen kgl. förordningen den 23 November 1756; enär, i bref till krigskollegium den 7 December 1819 (i -anledning deraf att en tjensteman, som bland de sökande till en kamereraretjenst, hade öfvervägande anciennetet, förmenat sig hafva bordt blifva till den lediga tjensten anmäld, utan att förslag upprättades), Kongl. Maj:t i nåder förklarat, att nämnde förordning icke allenast genom 4772 års regementsförändring blifvit upphäfven, utan ock i det allmänneligen kupogjorda Kongl. brefvet den 43 Juli 4776 förklarad krafuös och förfallen. s Det är mig icke obekant, att tjenstebetänkandet af den 20 Oktober 4756, kungjordt genom Kongl. Förordniagen den 23 November samma år, blifvit upphäfvet, såsom utfärdadt under en styrelsereform, olika den som bildades år 1772; men denna regeringsform förändrades, såsom bekant är, genom den af år 1789, och denna åter ombildades väsendtligt genom 41809 års grundlagar med de dertill hörande konstitutionella statuter; och alla dessa regeringsformer, ehuru olika de än äro, öfverensstämma likväl deruti, att de icke godkänna 4756 års förordning, hvilken gynnar anciennetetsprincipen, såsom den enda befordringsgrunden, och bestämmer, att! när en sökande 3:ne gånger varit uppförd på förslag, bör, när han 4:de gången söker enahanda befattning, intet förslag upprättas, utan han allemast anmälas! till åtnjutande af sysslan och lönen; men jag har icke åberopat 1756 års förordning i någotdera af berörde hänseenden, eller hvad angår tjensteålder, såsom herr generalmajoren synes hafva velat antyda. I öfrigt är kändt, att alla, alltifrån år 1680, såsom grundlag gällande stadgar, och de författningar, som i öfverens: vnelse med dem emanerat, blefvo upphäfna genom 4772 års regeringsform; men förändringar bafra sedermera inträffat, och flera äldre, med nu gällande grundlags anda öfverensstämmande författningar hafva blifvit återupplifvade och tilllämpas, deribland författningarne om anciennetet, ehuru icke såsom enda bafordringsgrund. Herr presidenten yttrar, att han under sin tjenstetid såsom krigskollegii chef funnit sig sakna det nit i tjensten och det ordningssinne, som herr presidenten snser vara erforderliga, synnerligen för en så vigtig tjänst som den ifrågavarande; och har ansett tillfyilest, att nu endast anföra, hurusom jag, ensam bisnd kollegii embetsoch tjenstemän, försökt undandraga mig att befordra genomförandet af Kongl. M i nåder anbefallda förändrade organisation af oliegium, då jag icke emottagit kol-l. legii förordnande att förrätta kammarförvandtstjenst, hvarigenom jag skall hafva ådsgalagt det bestämda-! ste prof af bristande nil i tjensten; och att jag genom af! e fullgöra kollegii beslut, att under den tid ärflyter tills de af mig anförde underdåniga besvär öfver kollegii åtgärd att förordna mig till kammarförvandt hunnit blifva af Kongl. Maj:t pröfvade och afgjorde, jag uppenbarligen skall hafva handlat moi stadgandet i Kongl. brefvet den 145 Februari 4763, hvilket. förfarande skulle bevisa bristande ordningssinne, föga lämpligt för den soml söker en kontorschefsbefattning, hvars innehafvare bör vara Yngra kamraters föresyn. Hvad hr presidenten och generallöjtnanten anfört lärer dock icke kunna tillräknas mig såsom brist på nit och ordningssinne. Jag har, genom att icke mottaga det nämnda förordnandet, icke föranledt någon rubbnaing i ärendernas gång, och på den plats. jag innehar är full sysselsättning. Jag anser mig således icke hafva uraktlåtit någon skyldighet, och får underdånigst åberopa min underdåniga besvärsskrift, samt endast tillägga, att en flyttning från en tjenst till en annan, på obestämd tid, alltid medför betydliga olägenheter, både för tjensten och innehafvaren . af densamma; för det sistnämnda desto mera, om han är äldre tjensteman, och hans med familjs välfärd stålles på spel. Herr generalmajoren m. m. Meijer åter har icke ansett sig vara förbunden att uppgifva något faktiskt skäl för sitt omdöme om mig såsom tjensteman, utan anfört att brist på skicklighet och nit j kan ådagaläggas vid den alldagliga behandlingen afl tjensteärender, utan att. egentligen embetsfel, eller till större skada ledande försummelse . deraf uppstå, men ändock vara tillräcklig för att bestämma det omdöme, hvarefier de sökandes mer eller mindre tjenligbet för tjensien skall mätas och uppskattas, 0. 8. V.; hvarföre herr generalmajoren anser både statens gagn och sitt samvete bjuda, att utan all undfallenhet för anspråken, grundade på ålder och rutin, hvilka sednare herr generålmajoren dock äfven tillerkänner sitt värde, afgifva sin röst med afseende på endast tjenstens bästa besättande. Ett bemötande af dettå herr generalmajorens yttrande skulle leda till en större vidlyftighet, och resultatet ändock, enligt min tanka, blifva, att yttrandet endast innefattar ett resonremang, en blott subjectif åsigt; jag måste således ånyo förklara hr generalmajorens votum såsom, lindrigast sagdt, ogrundadt; och jag kan endast beklaga, att herr generalmajoren finner sig hafva vunnit den erfarenhet, att han anser statens gagn och sitt samvete förbjuda honom att medverka till min befordran; men lyckligtvis äro höglofl. kollegii öfrige ledamöter icke af samma tanka. Det är emedlertid en nog sällsam företeelse, att en tjensteman, hvilken, sedan harm i några och 50 år tjenat Kongl. Maj:t och kronan och under denna tid vid pass halftannat decennium förrättat kontrollerande befattningar både å kassörer och andra redogörare, dels såsom kamererare, dels såsom revisor, befattningar, under hvilkas utöfniog Kongl. Maj:ts och gkronans rätt och bästa städse ifrågåkommer; och då hvarken tjenstefel eller försummelse af tjensteåligganden kunnat läggas honom till last, han likväl af en förman, med hvilken han aldrig stått 1 närmare beröring, i eller utom tjensten, skall blifva ansedd såsom saknande skicklighet och nit att förrätta en tjenst, hvilken, jag vågar påstå det, är i vigt underordnad såväl afdelningskamererareoch kammarförvandtssom revisorstjensterna 1 krigskolfegium. Det. mest oförklarliga i herr generalmajorens votum Synes likväl vara att fastän herr goene