en Friis afslutat fältkassa-räkenskap,
han afslutat någon hufvudbok för em-
betsverk, vid hvilket sistnämnda arbete förekomma
en mängd olikartade och invecklade förhållanden,
hvilkas utredande icke genom något formulär kan
åstadkon: , utan fordrar, jemte redigt hufvud,
mycken erfarenhet.
I afseenda åter på den vigt höglofl. kollegium gif-
vit åt de med bokslutskamereraretjensten förenade
ie jag underdånigst få åberopa hvad
rdåniga besvärsskrift anfört angående
afdelningsksmererarnes och kammarförvandternes å-
ligganden m,
Hvad igen angår de särskilda yttrandena af
herr pr ten, generallöjtnanten och kommendören
m. m , och herr generalmajoren. och kom-
mendören im. m, Meijer, i anseende till de af dem
vid det underdåniga förslagets upprättande afgifna
vota; så har, enligt det den underdåniga förklarin-
gen bifogade protokoll, herr presidenten, likasom herr
generalmajoren, ansett den ena af de författningar,
åberopat, i ändamål att få upplysning
om de skäl, hvarpå bemälde mina förmän grun-
dat sina anmärkningar mot min embetsmanna-
verksamhet, icke mera vara gällande, nemligen kgl.
förordningen den 23 November 1756; enär, i bref
till krigskollegium den 7 December 1819 (i -anled-
ning deraf att en tjensteman, som bland de sökande
till en kamereraretjenst, hade öfvervägande ancien-
netet, förmenat sig hafva bordt blifva till den lediga
tjensten anmäld, utan att förslag upprättades), Kongl.
Maj:t i nåder förklarat, att nämnde förordning icke
allenast genom 4772 års regementsförändring blifvit
upphäfven, utan ock i det allmänneligen kupogjorda
Kongl. brefvet den 43 Juli 4776 förklarad krafuös
och förfallen. s
Det är mig icke obekant, att tjenstebetänkandet
af den 20 Oktober 4756, kungjordt genom Kongl.
Förordniagen den 23 November samma år, blifvit
upphäfvet, såsom utfärdadt under en styrelsereform,
olika den som bildades år 1772; men denna regerings-
form förändrades, såsom bekant är, genom den af
år 1789, och denna åter ombildades väsendtligt ge-
nom 41809 års grundlagar med de dertill hörande
konstitutionella statuter; och alla dessa regerings-
former, ehuru olika de än äro, öfverensstämma lik-
väl deruti, att de icke godkänna 4756 års förord-
ning, hvilken gynnar anciennetetsprincipen, såsom
den enda befordringsgrunden, och bestämmer, att!
när en sökande 3:ne gånger varit uppförd på förslag,
bör, när han 4:de gången söker enahanda befattning,
intet förslag upprättas, utan han allemast anmälas!
till åtnjutande af sysslan och lönen; men jag har
icke åberopat 1756 års förordning i någotdera af
berörde hänseenden, eller hvad angår tjensteålder,
såsom herr generalmajoren synes hafva velat antyda.
I öfrigt är kändt, att alla, alltifrån år 1680, såsom
grundlag gällande stadgar, och de författningar, som
i öfverens: vnelse med dem emanerat, blefvo upp-
häfna genom 4772 års regeringsform; men förän-
dringar bafra sedermera inträffat, och flera äldre,
med nu gällande grundlags anda öfverensstämmande
författningar hafva blifvit återupplifvade och till-
lämpas, deribland författningarne om anciennetet,
ehuru icke såsom enda bafordringsgrund.
Herr presidenten yttrar, att han under sin tjen-
stetid såsom krigskollegii chef funnit sig sakna det
nit i tjensten och det ordningssinne, som herr pre-
sidenten snser vara erforderliga, synnerligen för en
så vigtig tjänst som den ifrågavarande; och har an-
sett tillfyilest, att nu endast anföra, hurusom jag,
ensam bisnd kollegii embets- och tjenstemän, för-
sökt undandraga mig att befordra genomförandet af
Kongl. M i nåder anbefallda förändrade organi-
sation af oliegium, då jag icke emottagit kol-l.
legii förordnande att förrätta kammarförvandtstjenst,
hvarigenom jag skall hafva ådsgalagt det bestämda-!
ste prof af bristande nil i tjensten; och att jag
genom af! e fullgöra kollegii beslut, att under
den tid ärflyter tills de af mig anförde under-
dåniga besvär öfver kollegii åtgärd att förordna mig
till kammarförvandt hunnit blifva af Kongl. Maj:t
pröfvade och afgjorde, jag uppenbarligen skall hafva
handlat moi stadgandet i Kongl. brefvet den 145 Fe-
bruari 4763, hvilket. förfarande skulle bevisa bri-
stande ordningssinne, föga lämpligt för den soml
söker en kontorschefsbefattning, hvars innehafvare
bör vara Yngra kamraters föresyn.
Hvad hr presidenten och generallöjtnanten anfört
lärer dock icke kunna tillräknas mig såsom brist på
nit och ordningssinne. Jag har, genom att icke
mottaga det nämnda förordnandet, icke föranledt
någon rubbnaing i ärendernas gång, och på den plats.
jag innehar är full sysselsättning. Jag anser mig
således icke hafva uraktlåtit någon skyldighet, och
får underdånigst åberopa min underdåniga besvärs-
skrift, samt endast tillägga, att en flyttning från en
tjenst till en annan, på obestämd tid, alltid medför
betydliga olägenheter, både för tjensten och inne-
hafvaren . af densamma; för det sistnämnda desto
mera, om han är äldre tjensteman, och hans med
familjs välfärd stålles på spel.
Herr generalmajoren m. m. Meijer åter har icke
ansett sig vara förbunden att uppgifva något fak-
tiskt skäl för sitt omdöme om mig såsom tjenste-
man, utan anfört att brist på skicklighet och nit
j
kan ådagaläggas vid den alldagliga behandlingen afl
tjensteärender, utan att. egentligen embetsfel, eller
till större skada ledande försummelse . deraf uppstå,
men ändock vara tillräcklig för att bestämma det
omdöme, hvarefier de sökandes mer eller mindre
tjenligbet för tjensien skall mätas och uppskattas,
0. 8. V.; hvarföre herr generalmajoren anser både
statens gagn och sitt samvete bjuda, att utan all
undfallenhet för anspråken, grundade på ålder och
rutin, hvilka sednare herr generålmajoren dock äf-
ven tillerkänner sitt värde, afgifva sin röst med af-
seende på endast tjenstens bästa besättande.
Ett bemötande af dettå herr generalmajorens ytt-
rande skulle leda till en större vidlyftighet, och re-
sultatet ändock, enligt min tanka, blifva, att yttran-
det endast innefattar ett resonremang, en blott sub-
jectif åsigt; jag måste således ånyo förklara hr ge-
neralmajorens votum såsom, lindrigast sagdt, ogrun-
dadt; och jag kan endast beklaga, att herr general-
majoren finner sig hafva vunnit den erfarenhet, att
han anser statens gagn och sitt samvete förbjuda
honom att medverka till min befordran; men lyck-
ligtvis äro höglofl. kollegii öfrige ledamöter icke af
samma tanka.
Det är emedlertid en nog sällsam företeelse, att
en tjensteman, hvilken, sedan harm i några och 50
år tjenat Kongl. Maj:t och kronan och under denna
tid vid pass halftannat decennium förrättat kontrol-
lerande befattningar både å kassörer och andra re-
dogörare, dels såsom kamererare, dels såsom revisor,
befattningar, under hvilkas utöfniog Kongl. Maj:ts
och gkronans rätt och bästa städse ifrågåkommer;
och då hvarken tjenstefel eller försummelse af tjen-
steåligganden kunnat läggas honom till last, han lik-
väl af en förman, med hvilken han aldrig stått 1
närmare beröring, i eller utom tjensten, skall blifva
ansedd såsom saknande skicklighet och nit att för-
rätta en tjenst, hvilken, jag vågar påstå det, är i
vigt underordnad såväl afdelningskamererare- och
kammarförvandts- som revisorstjensterna 1 krigskol-
fegium. Det. mest oförklarliga i herr generalmajo-
rens votum Synes likväl vara att fastän herr goene-