Englands Handel och Sjöfart.
Af de utkommaade officiella berättelserna om han-
dels- och sjöfarts- rörelsen i Englared fianer man, att
orktadt under dessa sista åren ofta klagan försports
öfver dess tröghet i vissa grenar, den likväl på det
hela varit i ett fortfaramde och i många afseenden
betydligt stigande. Man fimmer, att den återgång
som helt naturligt följer på en öfverdrifven speku-
lation, sådan som egde rum emot slutet af förra å-
ret, frambringar ett större skembart aftegande i han-
deln köpmännen sinsemellan, än i den verkliga för-
brukningen; men framförallt fikner man, att Eeg-
lands utförsel af landets förmämasta manufakturartik
lar varit i ständig och betydlig tillväxt. Det:a är
en vigtig sak för ett land, som så högt uppdrifvit
sin fabriks- och manufaktur-industri, och af alla
intressen är det den jordbrukande klassems, som deraf
hemtar största myttan. Denna exportförökning är
den bästa garantien för fortfaramdet af den stora
konsumtion på hvilken jordbrukarne måste i syn-
nerhet stödja sin beräkning för sina produkters för-
ökande, under inflytelsen af jordems förbättrade od-
ling och gynsamma skördar.
Såsom ett bevis på demna förökning af export-
värdet vilje vi här nämna, att under två månader
(från den 5 Januari till den 5 Mars), i jemnförelse
med samma tid under nästföregående år, magrufak-
turvaror exporterats: 1850 för 8,871,400 ; 1849
för 7,456,370 ; 1843 för 7,272,030 f; så att vär-
det i år med öfver 1,400,000 eller 20 procent
öfverstiger sjelfva det mycket gynsemma året 1849.
Denna jemnförelse blifrer ännu märkvärdigare då
man betraktar qvantiteterra af då förnämsta manu-
fakturartiklarne som utförts. Så t. er. finner man,
att af bomullsväfmader utgått: 1850, öfver 201
millioner yards, då 1848 exporten endast utgjorde
460 millioner; snören, band ech nät 47 millioner
yards, då 1848 utsändes blott 10 !, millioner; bom-
ullstråd 714,000 E, men 4848 blott 538,000.
Bomullsgarns-exportea har qvarstått vid samma
belopp, eller öfver 47 millioner , och likaså bow-
ullsstrumpor, som hållit sig vid omkring 30,000
dussin.
Man märker härvid genast, att.den största förök-
niogen i export varit af sådant gods, hverpå mera
omsorg och således äfren mera arbete varit användt.
Garnexporten har ej ökat sig, men väfnader och
tråd, så ofantligt; och detta förhållande förklerar
hvarföre arbete ej sekmats för arbetarne, äfven i de
trakter der eljest inskrärkning i andra imdustrigre-
nar vållat en minskning i arbetspersonalen.
Äfven i ull-manufakturen har en betydlig förök-
ning ägt rum. Så hafva t. ex. af ylleväfnader ut-
förts under de två månaderna 1850 7,783,000 yards
då 4842 endast utfördes 4,550,000 yards, och ull-
garn 42 060 yards, eller 60 proc. mera än år 1848.
Likaså är förhållandet med exporten af siden och
linnevaror, samt nästan alla andra manufakturartik-
lar, isynnerhet några af de vigtigare metallerna. Åf
Stångjern har utförts nära 60,000 tons, då sednaste
året utskeppningen under samma minader icke gick
upp till mer än 335,440 tons, men tåckjernsexporten
har minskats med 4,200 tons. Kopparplåt-exporter
visar sig vara förökad till 38,000 centner från 28,770
sistl. år och 18,550 år 1848.
Denna förökning i efterfrågan utaf Englands ma-
nufakturarbeten lemnar da bästa utsigter att det
afbräck, som nu en tid ägt rum för några andra
intressen, skall afbjelpas:s Man tycker sig härpå se
ett bevis deruti, att under samma tid importen af
de hufvudsakligaste jordbruksartiklarne: minskats.
För att göra) sig ett begrepp om den verkan, som
importen kan ega på prisen å den inhemska produktio-
nen, har man nemligen en intressant ledning af
jemförelsen mellan importen. under samma månader.
Man fioner t. ex. följande förhållanden:
Import af Spannmål och Mjöl.
Spannmål, 1850. 1849.
Hvete Qwarters 127,700. 348,400.
Korn 7.300. — 47,000.
Hafra 3.000. 12,800.
Råg 1.200. 12.500.
Arter 2.800. 7,000.
Bönor 29.000. — 53,400.
272.500. 688.500.
Mjö!. 1850. 1849.
Hvete- ctws 208,000. 230,000.
Hafre- D 180. 619.
Rig- , 30. 2,800.
Mais- — 390. 13900.
Ae
208,600. 247,3519.
Reduceras mjölsorterna till motsvarande spann-
målsbelopp, Visar sig således spannmålsimporten år
1850 utgöra 609,000 qwarters och år 1849 1,541,000
qwarters.
Men deremot visar sig en oantligt större skilnad
i hvad som under samma tid klarerades för förbruk-
ning inom landet. Så finner man nemligen, sedar
den nya spannmålslagen den 4 Febr. 4849 trädde i
kraft, att för hemmarknaden, sedan på samma grun-