Om detta ej är fanatism, så bekänna vi oss
icke förstå hvad det ordet betyder.
— Vi hafve-sedan den förflutna veckan att
på en gång omnämna trenne musikaliska soi-
reer, m:lle Hilma Sjöbergs sistl. Lördag i De
la Croix salong, fröken Beity Boyes i Tisdags
på stora börssalen och den som på samma ställe
gafs i går afton, arrangerad för Jakobs och Jo-
hannes församlingars skyddsförening till för-
mån för deras fattiga.
M:ile Hilma Sjöberg har som bekant sedan
vid pass fem år varit elev vid Kongi. teatern,
men nu nyligen tagit engagement vid ett dra-!
matiskt sällskap, som under hr Stjernströms
ledning skall uppträda i Finlazd.
Under den sednare tiden har m:lle Sjöberg
varit med mycken godhet omfattad af förre!
teaterdirektören frih. Hamilton cch dess fa-
milj, hvilkas bemödande äfven till en ej obe-
tydlig del torde få tillskrifvas att den unga
artisten hade att glädja sig åt nära fullt hus
på denna soir, ämnad till ett understöd för
den förestående resan. Hennes eget blygsam-l
ma väsende och täcka utseende hade äfven
utan tvifvel bidragit till denna sympathi. Hvad
hennes förtjenst som artist beträffar, så med-
gifver hennes röst visserligen icke att hon
kan blifva någon opera- eller konsertsångerska
i egentlig mening, men då hon ämnar egna
sig till skådespelerska kan hon utan tvifvel
vid tillfällen som äro förenade med mindre
fordringar, såsom i vådeviljer, draga parti af
den tid hon egnat åt sin musikaliska bildning.
Den rädsla som vidlådade hennes uppträdande
första gången gjorde för öfrigt att hon min-
dre lyckades än vid tillfällen då man enskildt
bört henne och då hon vunnit bifall för ett
på en gång anspråkslöst och lifligt föredrag.
Aftonen illustrerades för öfrigt genom biträde
af hr Ciaffei som sjöng en duett med soire-
gifverskan och ett solostycke, Schuberts bal-
lad Elfkungen; en trio af Haydn, utförd af hrr
Byström, Wittig och Hjortsberg, dervid pianot
hade hufvudstämman, den lilla qvicka enakts-
komedien: En förtviflad äkta man, spelad
med stor finess af fru Strandberg och med
den förening af känsla och komisk effekt, som
man städse återfinner hos hr Jolin, samt slut-
ligen af den sistnämnde konstnären ensam det
af honom sjelf författade ypperliga stycket:
Studentens Majnatt, hvilket naturligtvis ingen
så som författaren sjelf lärer kunna utföra.
Vi tillåte oss endast den lilla erinran att ett
något mera distinkt uttalande af orden skulle
än mer förhöja värdet af den i öfrigt mäster-
liga exekutionen.
Fröken Betty Boye hade ty värr icke den
lyckan att äga fullt hus på sia soir, och de
närvarande voro i tillfälle att bevittna, att de som
gin o i mistning af att höra henne, förlorade
mest dervid. Det är redan kändt sedan sist-
lidet år, då fröken Boye lät böra sig offentli-
gen på en af Konstnärsgillet gifven soire, att
hennes röst är en kontra-alt af den ypperliga-
ste timbre. Utförandet tillkännagaf då likväl
tydligt att hon nyss hade börjat egna sig åt
konstnärsbanan. Ännu kunna visserligen hen-
nes studier icke anses fulländade; men publi-
kens lifliga bifall för hvarje nummer som af
konsertgifverskan utfördes, gaf likväl ett vits-
ord både åt de framsteg hon gjort under det
sista året och åt hennes lyckliga mnaturgåfvor.
Hennes röst kan i vårt land anses såsom en
sällsynthet genom sitt omfång och särdeles ge-
nom sin skönhet i det lägre registret, och hon
iger alla moyenger att kunna blifva en stor
sångerska, hvartill hon redan är på god väg
genom lika mycket styrka, enkelhet och flärd-
löshet som känsla, ej sällan glöd i sitt före-
drag, hvilket med ett ord sagdt, är mycket
dramatiskt, samt derjemte ett distinkt och väl-
ljudande uttal af orden, hvilket alltid förhöjer
intrycket af tonerna. Utan att binna göra reda
för hvarje stycke, kunne vi ej underlåta att
nämna trenne, som gjorde synnerligt intryck,
den ena en utmärkt vacker aria ur Gläcks
Orpheus, den andra en fransysk romans, som
hon återgaf med en ganska korrekt prononcia-
tion och en fullkomlig takt i nyanseringen och
len tredje en af hr Dannström för tillfället
komponerad komisk vexelsång, som lemnade
henne tillfälle att utveckla det rika omfånget
af sin röst, och som emottogs med stormande
bifall.
Harmoniska sällskapet bidrog med en kör
ar Wilhelm Tell, och dessutom förekom en
pianotrio af Beethoven, der mlle Virgine Pa
ban i hufvudstämman utvecklade både smak
och färdighet, biträdd af hrr Sack och Randel,
hvilkas förtjenst förut är bekant.
Slutligen hafve vi att omnämna gårdagens
soir, som gafs till förmån för skyddsförenin-
sens i Jacobs församling välgörenhetsfond. O-
ktadt en så beskaffad tillställning icke faller
nom kritikens område, kan det dock ej anses
ogrannlaga att omnämna, det publiken der med
stort nöje hörde hr kyrkoherden Fröst med
sin sköna stämma och ett särdeles känsligt
föredrag sjunga de bekanta sköna kupletterna
ar Vattendragaren af Cherubini, med icke
mindre sköna ord komponerade för tillfället,
såsom det berättades, af en bland våra äldre
förnämsta skalder, kanslirådet W.
Det applåderades icke denna afton, men en
vackrare hyllning åt sångaren var, att tårar
syntes i många sköna ögon. Fröken Boye sjöng
ifven med mycken framgång ett nummer, nemli-
sen den förut nämnda arian ånyo ur Glucks Or-
oheus, hvilken åstadkom stor sensation. Man
bör ej heller förbigå en duett af mile Löfgren
och hr Strandberg, ur operan I Masnadierin
f Verdi, som gick rätt väl, hvilket så myc-
set mera förtjenar nämnas, som den unga sån-
serskan mindre lyckades i samma stycke vid
stt föregående tillfälle, då hon sjöng det med
ar Caggiati. Det länder hr Strandberg till
reder, att han nu uppträdde för att lemna
venne tillfälle att utplåna det mindre fördel-
ktiga omdöme, som sedan berörde tillfälle