Om detta ej är fanatism, så bekänna vi oss icke förstå hvad det ordet betyder. — Vi hafve-sedan den förflutna veckan att på en gång omnämna trenne musikaliska soireer, m:lle Hilma Sjöbergs sistl. Lördag i De la Croix salong, fröken Beity Boyes i Tisdags på stora börssalen och den som på samma ställe gafs i går afton, arrangerad för Jakobs och Johannes församlingars skyddsförening till förmån för deras fattiga. M:ile Hilma Sjöberg har som bekant sedan vid pass fem år varit elev vid Kongi. teatern, men nu nyligen tagit engagement vid ett dra-! matiskt sällskap, som under hr Stjernströms ledning skall uppträda i Finlazd. Under den sednare tiden har m:lle Sjöberg varit med mycken godhet omfattad af förre! teaterdirektören frih. Hamilton cch dess familj, hvilkas bemödande äfven till en ej obetydlig del torde få tillskrifvas att den unga artisten hade att glädja sig åt nära fullt hus på denna soir, ämnad till ett understöd för den förestående resan. Hennes eget blygsam-l ma väsende och täcka utseende hade äfven utan tvifvel bidragit till denna sympathi. Hvad hennes förtjenst som artist beträffar, så medgifver hennes röst visserligen icke att hon kan blifva någon operaeller konsertsångerska i egentlig mening, men då hon ämnar egna sig till skådespelerska kan hon utan tvifvel vid tillfällen som äro förenade med mindre fordringar, såsom i vådeviljer, draga parti af den tid hon egnat åt sin musikaliska bildning. Den rädsla som vidlådade hennes uppträdande första gången gjorde för öfrigt att hon mindre lyckades än vid tillfällen då man enskildt bört henne och då hon vunnit bifall för ett på en gång anspråkslöst och lifligt föredrag. Aftonen illustrerades för öfrigt genom biträde af hr Ciaffei som sjöng en duett med soiregifverskan och ett solostycke, Schuberts ballad Elfkungen; en trio af Haydn, utförd af hrr Byström, Wittig och Hjortsberg, dervid pianot hade hufvudstämman, den lilla qvicka enaktskomedien: En förtviflad äkta man, spelad med stor finess af fru Strandberg och med den förening af känsla och komisk effekt, som man städse återfinner hos hr Jolin, samt slutligen af den sistnämnde konstnären ensam det af honom sjelf författade ypperliga stycket: Studentens Majnatt, hvilket naturligtvis ingen så som författaren sjelf lärer kunna utföra. Vi tillåte oss endast den lilla erinran att ett något mera distinkt uttalande af orden skulle än mer förhöja värdet af den i öfrigt mästerliga exekutionen. Fröken Betty Boye hade ty värr icke den lyckan att äga fullt hus på sia soir, och de närvarande voro i tillfälle att bevittna, att de som gin o i mistning af att höra henne, förlorade mest dervid. Det är redan kändt sedan sistlidet år, då fröken Boye lät böra sig offentligen på en af Konstnärsgillet gifven soire, att hennes röst är en kontra-alt af den ypperligaste timbre. Utförandet tillkännagaf då likväl tydligt att hon nyss hade börjat egna sig åt konstnärsbanan. Ännu kunna visserligen hennes studier icke anses fulländade; men publikens lifliga bifall för hvarje nummer som af konsertgifverskan utfördes, gaf likväl ett vitsord både åt de framsteg hon gjort under det sista året och åt hennes lyckliga mnaturgåfvor. Hennes röst kan i vårt land anses såsom en sällsynthet genom sitt omfång och särdeles genom sin skönhet i det lägre registret, och hon iger alla moyenger att kunna blifva en stor sångerska, hvartill hon redan är på god väg genom lika mycket styrka, enkelhet och flärdlöshet som känsla, ej sällan glöd i sitt föredrag, hvilket med ett ord sagdt, är mycket dramatiskt, samt derjemte ett distinkt och välljudande uttal af orden, hvilket alltid förhöjer intrycket af tonerna. Utan att binna göra reda för hvarje stycke, kunne vi ej underlåta att nämna trenne, som gjorde synnerligt intryck, den ena en utmärkt vacker aria ur Gläcks Orpheus, den andra en fransysk romans, som hon återgaf med en ganska korrekt prononciation och en fullkomlig takt i nyanseringen och len tredje en af hr Dannström för tillfället komponerad komisk vexelsång, som lemnade henne tillfälle att utveckla det rika omfånget af sin röst, och som emottogs med stormande bifall. Harmoniska sällskapet bidrog med en kör ar Wilhelm Tell, och dessutom förekom en pianotrio af Beethoven, der mlle Virgine Pa ban i hufvudstämman utvecklade både smak och färdighet, biträdd af hrr Sack och Randel, hvilkas förtjenst förut är bekant. Slutligen hafve vi att omnämna gårdagens soir, som gafs till förmån för skyddsföreninsens i Jacobs församling välgörenhetsfond. Oktadt en så beskaffad tillställning icke faller nom kritikens område, kan det dock ej anses ogrannlaga att omnämna, det publiken der med stort nöje hörde hr kyrkoherden Fröst med sin sköna stämma och ett särdeles känsligt föredrag sjunga de bekanta sköna kupletterna ar Vattendragaren af Cherubini, med icke mindre sköna ord komponerade för tillfället, såsom det berättades, af en bland våra äldre förnämsta skalder, kanslirådet W. Det applåderades icke denna afton, men en vackrare hyllning åt sångaren var, att tårar syntes i många sköna ögon. Fröken Boye sjöng ifven med mycken framgång ett nummer, nemlisen den förut nämnda arian ånyo ur Glucks Oroheus, hvilken åstadkom stor sensation. Man bör ej heller förbigå en duett af mile Löfgren och hr Strandberg, ur operan I Masnadierin f Verdi, som gick rätt väl, hvilket så mycset mera förtjenar nämnas, som den unga sånserskan mindre lyckades i samma stycke vid stt föregående tillfälle, då hon sjöng det med ar Caggiati. Det länder hr Strandberg till reder, att han nu uppträdde för att lemna venne tillfälle att utplåna det mindre fördelktiga omdöme, som sedan berörde tillfälle