skogarnas respektablaste bjesse, trott att han
under denna frånvaro legat i ide.
Först sedan snön nu ändtligen gått af mar-
ken, har han åter börjat ruska på sig, kommit
fram i dagen och släppt den så kallade vinter-
tappen, som man igenfinner i Dagl. Allehanda.
Beklagligen har den långa hvilan icke bidragit
till humörets uppmuntrande och synnerligen
kan vår vinterman nu, lika litet som förut,
låta bli att gräla på Aftonbladet, hvilket kan-
ske skulle väcka vår förtviflan, om vi icke
hade väpnat oss med en så god portion tå-
lamod.
Representationsfrågan är härvid åter framme
i den vanliga tonen. I måndagens Allehanda
egnades ej mindre än fyra spalter åt de mest
sega försök, att göra motiverna till Aftonbla-
dets handlingssätt i denna fråga misstänkta.
Se här ett prof på denna sednaste manöver i
en artikel som kallas: Aftonbladet och det hvi-
lande förslaget:
Fri och öppen talan är någonting, hvarom man
får se förbehåll! uti hvarje stämning, åtminstone af
en viss sorts advokater. De vilja alltid hafva någon
dörr öppen, hvarigenom de framdeles, då behof kan
vara. må framdraga någon ny, oväntad knalleffekt,
någon bevisning, någon modifikation i sina påståen-
dep. Da tycka det icke vara riktigt klokt att ge-
nast framlägga hela sin tanke, alla sina ressurser;
det skulle kunna hindra dem att kasta sig på en ny
bog, ifall omständigheterne sedermera så fogade, att
det kuade synas nödvändigt. Skälet är just det, att
de äro advokater, d. v. s. att de framför allt vilja
vinna, men icke äro så nogräknade om, på hvad
grunder det sker: hvad som drifver dem, är mindre
öfverlygelse än önskan. Och denna frukta de att
kompromettera genom att för tidigt ge sig ombord
med sådant, hvaraf den förra konstitueras, om än
ganska många elementer dertill skulle redan i för-
sta taget kunna fås.
Må man icke missförstå oss. Vi tala icke om den
möjlighet, ja skyldighet, som kan uppstå för hvar
och en att modifiera sin åsigt efter nya skäl och
facta, som kunna visa sig; vi tala om den taktiken
att undanskjuta redan befintliga, att tillsluta ögonen
för dem, att vägra upptaga dem till skärskådande,
endast för att hafva, hvad man kallar, bänderna
friap, till dess framdeles sig visar, på hvad sätt det
kan befionas fördelaktigast att taga dem. Den ene
omfattar en sak derföre, att han af allt, hvad redan
är synligt, anser henne vara god; den andre gör det
med föresats att ställa sig så, att han vinner henne
på ett eller annat sätt — på skäl, som redan finnas,
eller gom kunna upptäckas och användas i den stund,
då afgörandet kommer i fråga. Den ene tror sig
böra förfäkta, hvad han finner vara rätt och klokt,
utan att ängsligt se sig om efter vindens riktning
för ögonblicket; den andre tror, att det just är på
detta, som man hufvudsakligen måste fästa afseende,
för att decidera sig,. Den ene vill hafva en re-
form derföre, att han anser densamma vara den bä-
sta, som kan fås; den andre vill afvakta den poli-
tiska ställningen i det ögonblick frågan kommer att
afgöras,, såsom Aftonbladet uttrycker sig, ja, icke
blott ställningen inom fåderneslandet, utan den all-
männa politiska ställningen i Europa. Helt naift
säger Aftonbladet: detta blir att taga i öfvervä-
gande, då afgörandets stund inträffar; men hvem
kan väl på förhand, i en tid så upprörd och volka-
nisk som vår, tilltro sig att säga, hurudan ställnin-
gen kan vara sju å åtta månader härefter ?
Detta är skälet, hvarföre den så länge bibehållna
indecisionen uppstått! Vi hafva således, heter det,
för vår del alliid ansett rättast att bibehålla fria
händer, för att, när tidpunkten för handling nal-
kas, kunna gifva vår röst med den vigt, den kan
äga i vågskålen, genom liktänkandes förtroende till
våra eafsigter och vårt omdöme (!?), i enlighet med
hvad en samvetsgrann pröfning af alla för handen
vararde förhållanden kan diktera.
De fria hånderne bibehållas således fria, för att
kuana gripa tag u!i förhållandena (den politiska
ställningen i Europa)!! Det var således dit, den der
namnkunniga indecisionen pekade! Det var således
dessa förhålianden, som skola bestämma beslutet,
likasom det ver de, som bestämde de flesta, på ett
par år agiterade förslagens skaplypnel 8c. c.
Månne icke detta är ett temligen starkt för-
sök att nedsvärta andras karakter? Lyckligt-
vis kan alltsammans lätt vederiäggas med en
enkel framställning af Aftonbladets antecedentia
i afseende på det hvilande förslaget.
Hela verlden som man säger, eller åtmin-
stone en stor del af svenska publiken, vet att
Aftonbladet ifrån början icke hyste någon sym-
pathi för det hvilande förslaget. Skälen här-
ill kunna resumeras i få ord. Då den ena
statsmakten, regeringen, har så ofantligt öfver-
vägande prerogativer som fallet är hos oss, icke
blott genom innehafvandet af hela den verk-
ställande makten, den utomordentligt vidsträckta
maktfullkomligheten i befordringsväg enligt
28 8 i regeringsformen, den civila, militära
och ecklesiastika förvaltningen och chefskapet
öfver kyrkan, jemte rättigheten att ensam sluta
krig, fred och handelstraktater, utan äfven :
lagstiftningen, genom sitt obercende af repre:
sentationen i allt som angår organisationen a!
allmänna embetsverk och inrättningar, hvilket
såsom hvar och en finner, är en makt af den
mest ingripande natur, och slutligen genom den
så vidsträckt tolkade ekonomiska lagstiftningen
som småningom fått inkräkta åtskilligt äfven
på privaträttens område; då icke någon fråga
uppstått att rubba ett jota af alla dessa kunga.
maktens prerogativer; då vidare inom sjelfva
regeringen, konungens allenastyrande, d. v. s.
allena beslutande rätt derjemte är föga min-
dre än absolut och slutligen rådgifvarnes an-
svarighet i sjelfva verket är föga att räkna
på i händelse af möjliga usurpationer eller
maktmissbruk; vid alla dessa förhållanden an-
se vi den billiga fordran nationen äger atl