skogarnas respektablaste bjesse, trott att han under denna frånvaro legat i ide. Först sedan snön nu ändtligen gått af marken, har han åter börjat ruska på sig, kommit fram i dagen och släppt den så kallade vintertappen, som man igenfinner i Dagl. Allehanda. Beklagligen har den långa hvilan icke bidragit till humörets uppmuntrande och synnerligen kan vår vinterman nu, lika litet som förut, låta bli att gräla på Aftonbladet, hvilket kanske skulle väcka vår förtviflan, om vi icke hade väpnat oss med en så god portion tålamod. Representationsfrågan är härvid åter framme i den vanliga tonen. I måndagens Allehanda egnades ej mindre än fyra spalter åt de mest sega försök, att göra motiverna till Aftonbladets handlingssätt i denna fråga misstänkta. Se här ett prof på denna sednaste manöver i en artikel som kallas: Aftonbladet och det hvilande förslaget: Fri och öppen talan är någonting, hvarom man får se förbehåll! uti hvarje stämning, åtminstone af en viss sorts advokater. De vilja alltid hafva någon dörr öppen, hvarigenom de framdeles, då behof kan vara. må framdraga någon ny, oväntad knalleffekt, någon bevisning, någon modifikation i sina påståendep. Da tycka det icke vara riktigt klokt att genast framlägga hela sin tanke, alla sina ressurser; det skulle kunna hindra dem att kasta sig på en ny bog, ifall omständigheterne sedermera så fogade, att det kuade synas nödvändigt. Skälet är just det, att de äro advokater, d. v. s. att de framför allt vilja vinna, men icke äro så nogräknade om, på hvad grunder det sker: hvad som drifver dem, är mindre öfverlygelse än önskan. Och denna frukta de att kompromettera genom att för tidigt ge sig ombord med sådant, hvaraf den förra konstitueras, om än ganska många elementer dertill skulle redan i första taget kunna fås. Må man icke missförstå oss. Vi tala icke om den möjlighet, ja skyldighet, som kan uppstå för hvar och en att modifiera sin åsigt efter nya skäl och facta, som kunna visa sig; vi tala om den taktiken att undanskjuta redan befintliga, att tillsluta ögonen för dem, att vägra upptaga dem till skärskådande, endast för att hafva, hvad man kallar, bänderna friap, till dess framdeles sig visar, på hvad sätt det kan befionas fördelaktigast att taga dem. Den ene omfattar en sak derföre, att han af allt, hvad redan är synligt, anser henne vara god; den andre gör det med föresats att ställa sig så, att han vinner henne på ett eller annat sätt — på skäl, som redan finnas, eller gom kunna upptäckas och användas i den stund, då afgörandet kommer i fråga. Den ene tror sig böra förfäkta, hvad han finner vara rätt och klokt, utan att ängsligt se sig om efter vindens riktning för ögonblicket; den andre tror, att det just är på detta, som man hufvudsakligen måste fästa afseende, för att decidera sig,. Den ene vill hafva en reform derföre, att han anser densamma vara den bästa, som kan fås; den andre vill afvakta den politiska ställningen i det ögonblick frågan kommer att afgöras,, såsom Aftonbladet uttrycker sig, ja, icke blott ställningen inom fåderneslandet, utan den allmänna politiska ställningen i Europa. Helt naift säger Aftonbladet: detta blir att taga i öfvervägande, då afgörandets stund inträffar; men hvem kan väl på förhand, i en tid så upprörd och volkanisk som vår, tilltro sig att säga, hurudan ställningen kan vara sju å åtta månader härefter ? Detta är skälet, hvarföre den så länge bibehållna indecisionen uppstått! Vi hafva således, heter det, för vår del alliid ansett rättast att bibehålla fria händer, för att, när tidpunkten för handling nalkas, kunna gifva vår röst med den vigt, den kan äga i vågskålen, genom liktänkandes förtroende till våra eafsigter och vårt omdöme (!?), i enlighet med hvad en samvetsgrann pröfning af alla för handen vararde förhållanden kan diktera. De fria hånderne bibehållas således fria, för att kuana gripa tag u!i förhållandena (den politiska ställningen i Europa)!! Det var således dit, den der namnkunniga indecisionen pekade! Det var således dessa förhålianden, som skola bestämma beslutet, likasom det ver de, som bestämde de flesta, på ett par år agiterade förslagens skaplypnel 8c. c. Månne icke detta är ett temligen starkt försök att nedsvärta andras karakter? Lyckligtvis kan alltsammans lätt vederiäggas med en enkel framställning af Aftonbladets antecedentia i afseende på det hvilande förslaget. Hela verlden som man säger, eller åtminstone en stor del af svenska publiken, vet att Aftonbladet ifrån början icke hyste någon sympathi för det hvilande förslaget. Skälen härill kunna resumeras i få ord. Då den ena statsmakten, regeringen, har så ofantligt öfvervägande prerogativer som fallet är hos oss, icke blott genom innehafvandet af hela den verkställande makten, den utomordentligt vidsträckta maktfullkomligheten i befordringsväg enligt 28 8 i regeringsformen, den civila, militära och ecklesiastika förvaltningen och chefskapet öfver kyrkan, jemte rättigheten att ensam sluta krig, fred och handelstraktater, utan äfven : lagstiftningen, genom sitt obercende af repre: sentationen i allt som angår organisationen a! allmänna embetsverk och inrättningar, hvilket såsom hvar och en finner, är en makt af den mest ingripande natur, och slutligen genom den så vidsträckt tolkade ekonomiska lagstiftningen som småningom fått inkräkta åtskilligt äfven på privaträttens område; då icke någon fråga uppstått att rubba ett jota af alla dessa kunga. maktens prerogativer; då vidare inom sjelfva regeringen, konungens allenastyrande, d. v. s. allena beslutande rätt derjemte är föga mindre än absolut och slutligen rådgifvarnes ansvarighet i sjelfva verket är föga att räkna på i händelse af möjliga usurpationer eller maktmissbruk; vid alla dessa förhållanden anse vi den billiga fordran nationen äger atl