Möjligt! Möjligen också icke. För närvarande stå ni 30; och demokratien 1201,. Jag säger eder, vi kunn alls icke veta, om vi ej i dag ett år till äro republikaner. Ni skulle således också i nödfall förklara er för repu bliken ? sÖppet sagdt, herr legationssekreterare, hvarföre icke Om affärerna i sådant fall gå och handeln icke lider nå gon skada, så äro vi för republik. Är Nordamerika kan ske olyckligt? Jag säger er, att de Newyorkska köpmän nen äro de respektablaste menniskor i verlden, och vexel på ett nordamerikanskt hus är så god som klingand mynt. Hvad begär man mer af en republik ? Käraste Hirsch, vi skola nu icke fördjupa oss i e dispyt om statsformer, utan frågan är endast och allenast om ni vill hjelpa mig ur en svår förlägenhet. Jag kan icke, herr baron, jag kan verkligen icke. Jag är beredd att gifva hvad säkerhet som helst. Jag kan icke, herr baron, jag kan icke. Legationssekreteraren rekommenderade sig kort me en min af stolthet och förakt. Herr Adolphus Hirsc var glad att han gick sin väg. De gamla aristokratisk bekantskaperna började genera honom. La haute volå hade bokstafligen förlorat sin kredit hos honom. Det va farligt att umgås med en baron. Man blef misstänkt, or man längre samtalade med det förra systemets fallna stor heter. Den allmänna opinionen utöfvade ett bestämdtin flytande på vår bankir, hvilken sedan Marsdagarne tag; en demokratisk rigtning oeh till sitt bord inbjöd demc kratiens förnämsta stolpar, samt nu var lika efterbängse efter en Eichler, Schassler och Held, som förut efter löj! nant Brillwitz, von Luckow och den ryska grefven. Legationssekreteraren blef förstämd öfver sin gaml väns afslag och än mer öfver den tydliga missaktning sor låg i bankirens ord. Hvilken förändring bade icke på kor tid inträdt? Aristokratien bade förlorat sin glans och si nimbus. Verlden vände ryggen åt den afgud, åt hvilke den kort förut hade offrat och utsrött rökelse; man had vändt sig till dagens nya gudar. En bitter känsla bemäk tigade sig sålunda legationssekreteraren, icke allenast fö den förlägenhet som bankirens vägran beredde honom utan äfven för den förnedring som han dervid erfor. Förs i detta ögonblick berörde honom den öfverhandtagande re volutionen på det obehagligaste. Han hade hittills vack lat, huruvida han skulle ansluta sig till och foga sig efte den nya rörelsen. Hans klara förstånd, hans ljusa blic hade redan för länge sedan gjort honom uppmärksam p