Möjligt! Möjligen också icke. För närvarande stå
ni 30; och demokratien 1201,. Jag säger eder, vi kunn
alls icke veta, om vi ej i dag ett år till äro republikaner.
Ni skulle således också i nödfall förklara er för repu
bliken ?
sÖppet sagdt, herr legationssekreterare, hvarföre icke
Om affärerna i sådant fall gå och handeln icke lider nå
gon skada, så äro vi för republik. Är Nordamerika kan
ske olyckligt? Jag säger er, att de Newyorkska köpmän
nen äro de respektablaste menniskor i verlden, och
vexel på ett nordamerikanskt hus är så god som klingand
mynt. Hvad begär man mer af en republik ?
Käraste Hirsch, vi skola nu icke fördjupa oss i e
dispyt om statsformer, utan frågan är endast och allenast
om ni vill hjelpa mig ur en svår förlägenhet.
Jag kan icke, herr baron, jag kan verkligen icke.
Jag är beredd att gifva hvad säkerhet som helst.
Jag kan icke, herr baron, jag kan icke.
Legationssekreteraren rekommenderade sig kort me
en min af stolthet och förakt. Herr Adolphus Hirsc
var glad att han gick sin väg. De gamla aristokratisk
bekantskaperna började genera honom. La haute volå
hade bokstafligen förlorat sin kredit hos honom. Det va
farligt att umgås med en baron. Man blef misstänkt, or
man längre samtalade med det förra systemets fallna stor
heter. Den allmänna opinionen utöfvade ett bestämdtin
flytande på vår bankir, hvilken sedan Marsdagarne tag;
en demokratisk rigtning oeh till sitt bord inbjöd demc
kratiens förnämsta stolpar, samt nu var lika efterbängse
efter en Eichler, Schassler och Held, som förut efter löj!
nant Brillwitz, von Luckow och den ryska grefven.
Legationssekreteraren blef förstämd öfver sin gaml
väns afslag och än mer öfver den tydliga missaktning sor
låg i bankirens ord. Hvilken förändring bade icke på kor
tid inträdt? Aristokratien bade förlorat sin glans och si
nimbus. Verlden vände ryggen åt den afgud, åt hvilke
den kort förut hade offrat och utsrött rökelse; man had
vändt sig till dagens nya gudar. En bitter känsla bemäk
tigade sig sålunda legationssekreteraren, icke allenast fö
den förlägenhet som bankirens vägran beredde honom
utan äfven för den förnedring som han dervid erfor. Förs
i detta ögonblick berörde honom den öfverhandtagande re
volutionen på det obehagligaste. Han hade hittills vack
lat, huruvida han skulle ansluta sig till och foga sig efte
den nya rörelsen. Hans klara förstånd, hans ljusa blic
hade redan för länge sedan gjort honom uppmärksam p