SS ÄH —Ur VV VV
BERLIN OCH BRESLAU 1847—1849.
RoMAN är MAX RING.
FÖRRA DELEN:
MARIE.
FÖRSÖKET.
Endast legationssekreteraren blef qvar. Den gaml:
grefvinnan, som icke tyckte illa om den unge treflig
mannen, helst som han dessutecm var en vän till henne
frånvarande son, bjöd honom qvar till middagen. Barone
mottog bjudningen med glädje; han hoppades att slutliger
finna tillfälle att till en förklaring tvinga den kallsinnig:
Wanda, som än tycktes söka, än undvika honom.
Han fann det närvarande ögonblicket mycket passand:
och trodde sig så mycket heldre böra taga det iakt, som
den nyligen timade revolutionen syntes åvägabringa er
betydlig förändring i alla politikens grenar. Hans mor.
bror, justitieministern, var afskedad; från den sidan hade
ban svårligen någon protektion att hoppas; hans ekono-
miska hjelpkällor voro uttömda och på sin vän Adolphus
Hirsch kunde han nu mindre än förr räkna. Marie och
hennes moder stodo hotande för hans själ. Deras anspråk
måste under närvarande omständigheter mer än någonsir
tagas i betraktande.
Alla dessa tvingande förhållanden förmådde legations-
sekreteraren att våga ett afgörande steg. Derföre var mid-
dagsbjudningen dubbelt välkommen för honom.
Wanda stod ännu vid de höga spegelglasfönsterna. De
purpurröda gardinerna kastade ett rosenrödt skimmer öf-
ver hennes ädla anletsdrag. Hon var i detta ögonblick
förtrollande skön. Eftertinksamt begrundande lutade hon
sitt vackra hufvud något åt sidan. Det bruna ögat samn
i en strålande fuktigbet. En tår, cit ofrivilligt vittne om
den inre rörelse, som musiken och den rörande anlednin
gen framkallat, darrade vid de långa silkestena ögonhåren
Legationssekreteraren frossade af denna anblick. Han va
en fin kännare af qvinliga skönheter; han hade gjort sin
KE N
) Se A. B. M 89—92, 94, 97, 100 och 4101.