SS ÄH —Ur VV VV BERLIN OCH BRESLAU 1847—1849. RoMAN är MAX RING. FÖRRA DELEN: MARIE. FÖRSÖKET. Endast legationssekreteraren blef qvar. Den gaml: grefvinnan, som icke tyckte illa om den unge treflig mannen, helst som han dessutecm var en vän till henne frånvarande son, bjöd honom qvar till middagen. Barone mottog bjudningen med glädje; han hoppades att slutliger finna tillfälle att till en förklaring tvinga den kallsinnig: Wanda, som än tycktes söka, än undvika honom. Han fann det närvarande ögonblicket mycket passand: och trodde sig så mycket heldre böra taga det iakt, som den nyligen timade revolutionen syntes åvägabringa er betydlig förändring i alla politikens grenar. Hans mor. bror, justitieministern, var afskedad; från den sidan hade ban svårligen någon protektion att hoppas; hans ekonomiska hjelpkällor voro uttömda och på sin vän Adolphus Hirsch kunde han nu mindre än förr räkna. Marie och hennes moder stodo hotande för hans själ. Deras anspråk måste under närvarande omständigheter mer än någonsir tagas i betraktande. Alla dessa tvingande förhållanden förmådde legationssekreteraren att våga ett afgörande steg. Derföre var middagsbjudningen dubbelt välkommen för honom. Wanda stod ännu vid de höga spegelglasfönsterna. De purpurröda gardinerna kastade ett rosenrödt skimmer öfver hennes ädla anletsdrag. Hon var i detta ögonblick förtrollande skön. Eftertinksamt begrundande lutade hon sitt vackra hufvud något åt sidan. Det bruna ögat samn i en strålande fuktigbet. En tår, cit ofrivilligt vittne om den inre rörelse, som musiken och den rörande anlednin gen framkallat, darrade vid de långa silkestena ögonhåren Legationssekreteraren frossade af denna anblick. Han va en fin kännare af qvinliga skönheter; han hade gjort sin KE N ) Se A. B. M 89—92, 94, 97, 100 och 4101.