som för ändamålets vinnande kan finnas nödig; och
skall härutinnan flertalets af Ephorus, efter an-
ställd pröfning, stadfästade beslut tjena till -ef-
terrättelse; dock att ingen med fullmakt försedd
gymnasii-lärare, mot eget begifvande, må kunna till-
förbindas att meddela annan eller lägre undervisning,
än honom, till följd af innehafvande tjenst, redan
åligger. Der föreningen af nyssnämnde Läroverk
för närvarande möter hinder i den omständigheten,
att redan anställde Gymnasii-lärare icke ingå på nå-
gon förändring i sina göromål och åligganden, bör
möjligheten att framdeles verkställa densamma för-
beredas genom fästadt vilkor vid hvarje blifvande
tillsättning, att Läraren skall underkasta sig de för-
ändringar i undervisningsskyldigheten, som mera-
nämnde förening för honom kan komma att med-
föra. Om öfriga hinder, som det icke beror af E-
phorus och Lärarne att undanrödja, skall hos Oss
göras underdånig anmälan.
Utgör man nu en person, som känner sigobe-
nägen för läroverksreformen öfverhufvud och
föreningen af gymnasium och skola isynnerhet,
så läser och förstår man orden
och skall härutinnan flertalets af Ephorus,
efter anställd -pröfning, stadfåstade beslut
tjena till efterrättelse;
på ett sådant sätt, att hela föreningens verk-
ställighet öfverlemnas till biskopens (eforens)
skön. Man säger: det är godt cch väl, att lä-
rarnes flertal i det (af gymnasii- och skole-lärare
sammansatta) gemensamma kollegiet öfverens-
kommit om ett visst sätt för utförandet, hvil-
ket ej kan hindras eller motas genom en der-
inom befintlig minoritet; men om biskopen
icke behagar för sin del stadfästa detta af lä-
rarnes majoritet fattade heslut, så är det noll.
För att tillintetgöra hela Kong!. Maj:ts befall-
ning om gymnasii och skolans förening, behöf-
ves då aldrig någonting mera, än en biskop,
som icke-tycker om saken; ty det är först det
af honom stadfästade beslutet, som skall
tjena till ,efterrättelse,. Visserligen stå der
orden: efter anställd pröfaing, hvilka till-
kännagifva, att biskopen icke utan en sådan
eger att gå till väga. Men hvad betyda de?
Biskopen låter sina herrar lektorer och öfriga
skolmän veta, att han anställt pröfningen (i
sina tankar, i sitt hjerta, eller hvarest han be-
hagat — ty sättet, vilkoren, qvantiteten och
qvaliteten af pröfningen, eller huruvida någon
jemte biskopen skall anställa densamma, före-
skrifves ej i tydliga ordalag); samt att han
funnit sig böra neka beslutets stadfästande: så
är det slut. Det måste vara så mycket mera
dagsklart, att biskop Fahlerantz, och de med
honom liktänkande, velat uppfatta paragrafen
efter denna tolkning, som man i Posttidningen
för den 27 April läser en insänd artikel (un-
der rubriken Åzftonbladet och biskop Fohl-
erantz), hvilken just innehåller denna mening,
och slutligen säger:
Ett af vederbörande lärare uppgjordt förslag till
förening emellan hittills skilda läroverk blifver såle-
des först giltigt, sedan ephorus efter anställd pröf-
ning det stadfästat. Dessa ord måtte, om de skola
hafva någon betydelse, innebära; att ephorus icke
måste åt flertalets förslag gifva sin stadfästelse så-
som en blott formalitet, utan att han eger rätt och
skyldighet att pröfva förslagets lämplighet, och så-
vida han finner det antagligt, det stadfåsta. Intet
enda ord i den nämnda antyder, att saken, i fall
epherus för sin del ogillar förslaget, skall hänskju-
tas till regeringens pröfning och afgörandep.
För att här begagna sjelfva uttrycksformen
i Posttidningsartikeln, säga vi: om det kongl.
cirkuläret i 6 8, rörande läroverksföreningen,
pskall bafva någon betydelse, så måste dess ord
just innebära, att ephorus måste åt flertalets för-
slag gifva sin stadfästelse, eller ock ingå till
regeringen för att få decision. Hans personliga
godtfinnande kan omöjligen i cirkuläret hafva
varit åsyftadt såsom den i frågan afgörande mak-
ten. Detta är först och främst säkert deraf,
att, om regeringen så velat hafva det, behöfdes
icke hela cirkuläret, utan endast ett till hvarje
bskop i såilydande bref: Ers högvördighet eger
att förena gymnasium och skola till ett verk,
om han så finner; men låta det vara oför-
enadt såsom hittills, om han hellre anser detx.
Någon annan tanke, än denna, kan omöjligen
befinna sjg i grunden af biskop F:s sätt att taga
den kongl. föreskriften, likasom hos insändaren
i P.T. och alla dermed sympatiserande episko-
paler i hela landet. Den grofva orimligheten
af denna tolkning — ur de förnuftiga motivens
synpunkt — behöfva vi icke mer än blott på-
peka. Vi fråga hvarthän det väl skulle bära
med hvilken jaf regeringen anbefalld admini-
strativ förändring som helst i ett embetsverk,
derest denna skulle kunna motas, hindras, på
obestämd tid uppskjutas och alltså i samma
mån förintas genom en eller annan af verkets
tjenstemäns vedervilja mot förändringen, eller
af chefens peremtoriska nej! mot reformen. Hafva
dessa män sina gravamina mot saken, så for-
Irar både klokhet och billighet, att regeringen
öre sitt besluts fattande hör dem och öfver-
väger deras skäl. Och att ett slikt hörande,
och hörande om igen, i skolfrågan under Iop-
pet af åratal förunnats, och. det så rundligt,
utt visst icke här ifrågavarande auktoriteter
eforer och konsistorier) kunna klaga öfver att
cke, hafva fått sina andraganden mot reformen
ramburna till regeringen samt der tagna i öf-
rervägande — det vet hvar och en. Sedan,
ter, regeringsbeslutet omsider blifvit fattadt,
nåste det af auktoriteterna åtlydas.
Detta bestrider väl också ingen; men man
äger: då skulle 6 Fi cirkuläret -hafva- varit
nnorlunda skrifven, så att, om regeringen verk-
igen ej ville öfverlemna skolreformen åt bi-