hopen och förklarade att folkets billiga önskningar blifvi
uppfyllda. Ett dundrande Lebe hoch! skallade frå
hvarje mun. Alla ansigten strålade af glädtig belåtenhet!
Allt tvång var försvunnet; obekanta personer skakade me
enthusiasm händerna med hvarandra och omfamnade hvar
ann såsom länge bekanta vänner. Man lyckönskade hvar
andra från alla håll. Arbetare i blus talade i förtrolig to:
med bestjernade och kraschanerade herrar. Bland dess
befunno sig Rolf och doktor Dörner, hvilka efter en kor
arrestering såsom oskyldiga hade blifvit ställde på fri fot
Alla syntes vara belåtna. Endast den förbittring, som all
tid herskat mot militären och blifvit ytterligare förstärk
genom dess beteende under de sednaste dagarne, gaf sig luf
genom folksamlingens enhälliga rop: Bort med militären!
En smärt man med fint aristokratiskt ansigte och för
nämt utseende lutade sig till konungen, som syntes fråg
bonom någon ting. Grefve Arnim yppade tydligen folket
nya fordran för konungen. Svaret var, att man icke bord
sätta i fråga att trupperne skulle aflägsnas på ett mindr
hedrande sätt. Folket blef misslynt och återupprepad
flera gånger sitt rop.
land massan rådde ännu ett missförstånd, som va
lätt ursäktligt. Man hade under så lång tid blifvit val
vid att slutligen se sig bedragen.
. Den förvirring, som uppkom till följd af konungen
vägran, var stor; missnöje visade sig nästan öfverallt. Fol
ket stod villrådigt omkring slottet, liksom ett brusand
haf, hvilket af en vindstöt försättes i skummande raseri
;Hvad är det som kommer der? frågade doktorn ma
chinarbetaren, pekande.
Vid Gud! det är kavallerin, ropade arbetaren med be
störtning.
OÖ, jag visste väl, att man endast dref gyckel och svel
med 0ss.p
Kavalleriet ryckte allt närmare. Man hörde hästhof
varnes dånande slag mot gatstenarne. Man såg redan sa
blarne blänka. Man högg in på den värnlösa, förvirrade
mängden.
I samma ögonblick aflossades tvenne skott.
Förräderi!, skrek machinarbetaren med sin djupa, dun
drande stämma.
Förräderi, förräderilv instämde hela massan, som a
ångest och raseri började röra sig. Lösen var gifven.
Hvarthän ?, frågade doktorn Rolf. Hvad skole v
taga oss till?
Vi måste uppkasta barrikader, skrek denne hög