hopen och förklarade att folkets billiga önskningar blifvi uppfyllda. Ett dundrande Lebe hoch! skallade frå hvarje mun. Alla ansigten strålade af glädtig belåtenhet! Allt tvång var försvunnet; obekanta personer skakade me enthusiasm händerna med hvarandra och omfamnade hvar ann såsom länge bekanta vänner. Man lyckönskade hvar andra från alla håll. Arbetare i blus talade i förtrolig to: med bestjernade och kraschanerade herrar. Bland dess befunno sig Rolf och doktor Dörner, hvilka efter en kor arrestering såsom oskyldiga hade blifvit ställde på fri fot Alla syntes vara belåtna. Endast den förbittring, som all tid herskat mot militären och blifvit ytterligare förstärk genom dess beteende under de sednaste dagarne, gaf sig luf genom folksamlingens enhälliga rop: Bort med militären! En smärt man med fint aristokratiskt ansigte och för nämt utseende lutade sig till konungen, som syntes fråg bonom någon ting. Grefve Arnim yppade tydligen folket nya fordran för konungen. Svaret var, att man icke bord sätta i fråga att trupperne skulle aflägsnas på ett mindr hedrande sätt. Folket blef misslynt och återupprepad flera gånger sitt rop. land massan rådde ännu ett missförstånd, som va lätt ursäktligt. Man hade under så lång tid blifvit val vid att slutligen se sig bedragen. . Den förvirring, som uppkom till följd af konungen vägran, var stor; missnöje visade sig nästan öfverallt. Fol ket stod villrådigt omkring slottet, liksom ett brusand haf, hvilket af en vindstöt försättes i skummande raseri ;Hvad är det som kommer der? frågade doktorn ma chinarbetaren, pekande. Vid Gud! det är kavallerin, ropade arbetaren med be störtning. OÖ, jag visste väl, att man endast dref gyckel och svel med 0ss.p Kavalleriet ryckte allt närmare. Man hörde hästhof varnes dånande slag mot gatstenarne. Man såg redan sa blarne blänka. Man högg in på den värnlösa, förvirrade mängden. I samma ögonblick aflossades tvenne skott. Förräderi!, skrek machinarbetaren med sin djupa, dun drande stämma. Förräderi, förräderilv instämde hela massan, som a ångest och raseri började röra sig. Lösen var gifven. Hvarthän ?, frågade doktorn Rolf. Hvad skole v taga oss till? Vi måste uppkasta barrikader, skrek denne hög