Talaren erkände nödvändigheten att gifva
regeringen medel till sjelfförsvar, blott dessa
medel icke voro plågomedel. Af denna orsak
ogillade han den ort, man föreslagit, hvars af-
lägsna läge helt och hållet skilde de deporte-
rade frin sitt fädernesland, sin familj, sina an-
förvani!er och under en 7 å 10 månaders lång
sjöresa utsätter dem för skeppsbrott och hun-
gersnöd. Som mera lämpliga deportationsstäl-
len nämnde talaren åtskilliga bergstrakter i
Guyana eller den del af Algier, som ligger e-
mellan öcknen och Atlas. Lamartine slutade
med följande erinran om dödsstraffets afskaf-
fande vid Februarirevolutionen:
pDåi vi inför det beväpnade och vredgade folket
genomdrefvo dödsstraffets afskaffande, sade vi till oss
sjelfva: Hvad ock republikens öde må blifva, nu har
den dock åtminstone gifvit sitt offer till mensklig-
heten och till Gud, och vi kände en djup, innerlig
tillfredsställelse öfver detta resultat. Skolen j känna
samma tillfredsställelse om j genom en öfverdrifven
strafflag väl fått deportera edra generaler, edra ta-
lare, edra filosofer 4500 timmars väg bort från fä-
derneslandot ?
Röster: Hyem? hvem? Hvilka generaler?
Lamarline påminte att konventet deporterat Car-
not, Barsc-Mardois och Barthålemy, samt lemnade
fra nen, trött af talrika interpellationer från högra
sidan.
Den 20 diskuterades en artikel angående lagens
retroaktiva kraft på de som blifvit dömde i Bourges
och Versailles m. fl. Vezia och Vatismenil ville
låta kassationsrätten eller en annan juridisk auktoritet
afgöra decna fråga. Baroche ville sielf åtaga sig att
afgöra den genom att låta deportera de ifrågava-
rande personerna. Det var icke att gifva lagen re-
troaktiv kraft, utan endast att använda den på
fällda domar, vare sig äldre eller yngre än lagen.
Odilon Barrot, som framlagt det första förslaget
ionslagen, hvari något icke fanns om
va verkan, uppträdde med stor energij
mot inrikes stern, och förklarade nationalförsam-?
lingen vara inkompetent att sålunda utsträcka en
lags verkan. Detta var en fråga, som endast kunde
afgöras af domstolarne, hvilka skulle använda lagen.
Tnorikesministern Baroche uppträdde än en gång för
att försvara sin och regeringens åsigt, hvilken icke
dessmindre blef underkänd, såsom förr är nämndt.
Inrikesministern. Baroche skall då hafva yttrat:
pJag ingifver min afskedsansökan, i hvilket yttrande
tre eller fyra af hans kolleger skola hafva förenat
sig. Journal des Debats prisar högligen Odilon Bar-
rots tal, hvilket i allmänhet anses hafva varit det,
som gaf nådestöten åt den af utskottet genom rege-
riegens inflytande modifierade redaktionen.
Öfverallt i landet samlas bidrag för de familjer,
hvilka blifvit efterlemnade af de omkomna solda-
terna. Regeringen har beslutat uppresa ett monu-
ment till minne af dem, och ministåren för allmänna
byggnader har nedsatt en kommission, bestående af
tekniska embetsmän och ingeniörer, för att under-
söka det system man hittills följt vid kedjebroars an-
läggning.
TYSKLAND.
Uti Erfurt tillkännagaf presidenten i Stats-
huset, efter slutad session den 24 dennes, attl:
husets uppgift nu vore löst, sedan revisions-
arbetet var fulländadt, men att de båda husen
derefter hade att sammanjemka sig, rörande
de fall der besluten utfallit skiljaktigt. Den
22 sammanträdde de båda husens författnings-
utskott: för att åvägabringa en dylik samman-
jemkning. Statshusets utskott består af 25,
Folkhusets af 23 ledamöter.
Då dessa de förenade utskottens öfverlägg-
ningar blifvit slutade, troddes Erfurterparla-
mentet komma att tills vidare prorogeras.
ÖSTERRIKE.
Uti Wien hafva följande föreskrifter i fråga
om presterskapets förhållande till de verldsliga
myndigheterna blifvit fastställda af regeringen.
4:0 Såväl biskoparna, som de under dem lydande
andliga står det fritt att i andliga ärender vända
sig till påfven, och mottaga påfvens anordningar,
utan att dervid vara bundne vid de verldsliga auk-
toriteternas godkännadde.
9:0,. Det står de katholska biskoparna fritt att låta
anordningar utgå till deras Clerus och deras myn-
digheter, rörande föremål som höra till deras om-
råde, utan statsauktoriteternas godkännande; dock
skola dylika, för så vidt de medföra yttre verknin-
gar, eller skola offentligt kungöras, samtidigt med-
delas i afskrift till de regeringsauktoriteter, i hvilkas
distrikter bekantgörelsen sker.
3:0. De förordningar, hvarigenom hittills den kyrk-
liga makten var hindrad uti att bestämma kyrkliga
straff, som likväl icke hafva återverkan på de borger-
liga rättigheterna, förlora all kraft och verkan.
4:0. Den andliga makten har rätt att, uti den i
kyrkolagen bestämda form, suspendera eller afsätta
dem, som ej förvalta kyrkans embeten öfverensstäm-
mande med deras pligt, och att betaga dem de em-
betet åtföljande inkomster.
8:0. För befordrande af undersökningar kan stats-
auktoriteternas medverkan påkallas.
GREKLAND.
Konferenserna mellan franska underhandlaren
Gros och engelska sändebudet Wyse fortsattes
ännu den 9 April. Den 6 firades i Athen
grekiska konstitutionsfesten; och i Pireos smyc-
kade sig alla utländska fartyg med helleniska
flaggan, dagen till ära. Engelska flottan vid
Salamis deltog äfven i högtidligheten, genom
lossande af 21 skott från hvart fartyg, och lät
helleniska flaggan svaja hela dagen; hvilket
gjorde en ypperlig verkan på den grekiska be-
folkningen.
Fa
le 4 mm Le Kd
BA AR LJ BA 4 pe FA mn MA
RN
j
TURKIET. a
Till gårdagsposterna om upproret i Bossnier
kan läggas den upplysningen, att det är der
muhamedanska bossniska adeln, som leder rö
relsen, för att motarbeta den af Porten fö
Bossnien förkunnade pTanzimat d. v. s. jem
likheten inför lagen, hvarigenom den ända hit
tills bestående feodalmakten öfver de lifegn:
bönderna, som äro kristna, skulle upphäfvas
Så okunnig eller förslafvad är den kristna va
sallbefolkningen, att feoda!herrarne förmått den
resa sig tll deras hjelp i striden mot befriel
sen. Det är ett upprepande på visst sätt a
samma företeelse, som öfverraskade så mycke
vid de äldre polska uppresningarne mot Ryss
land.
De vilkor, som Österrike betingat sig i a!
seende på de ungerska flyktingarnes qvarhå
lande i Turkiet, äro i sjelfva verket icke
lysande, som man, af den igårdagsnumret upl
tagna Wienerberättelsen derom, skulle föi