BE Sö SR — nd Pr re TJ MAMA BE dre teatern, och att derföre Forsbom och hans hustru dit inviterades. Då Forsbom trodde att biljetterna kommit från någon af hans här vistande slägtingar, hade han låtit lura sig, och när han kom hem samt hade något ärende i dragkistlådan, märkte han att han blifvit bestulen. Den barnflicka, som under tiden hemmavarit, hade likväl förut berättat att en främmande karl varit der med helsningar från Forsboms svärföräldrar i Nerike, från hvilka budet sagt sig medhafva ett paket och åtskiliga landtmannavaror. Det bortstulna utgjordes af 400 rdr bko i 9 sedlar å 40 rdr ko, 4 å 6 rår 32 sk., 4 å 2 rdr och Q:ne å 32 sk., samt en revers å 20 rdr, utgifven af en ,pådrifvare vid byggrasjer och 5 st. assistanssedlar, med ett lånebelopp af 50 å 69 rår banko, hvilka varit hos Forsbom pantsatta af Olssons gode vän och stallbroder, den i spelmålen så ofta antastade Cederdahl, som hyrt ett rum af Forsbom ofvanför hans eget. Af det förkomna hade Forsbom återfått 80 rdr bko genast och 40 rdr bko, som skulle af de tillrättafunna penningarne hafva omkommit, men blifvit af polisuppsyningsmannen Carlsson ersatte. Flicken berättade att en stund efter sedan Forsbom och hans hustru bortgått, hade en fremmande bust på och, då han sagt sig hafva ett paket från hustru Forsboms föräldrar, blifvit insläppt. I den fremmande personen igenkände flickan bestämdt den figur som nu befanns vara Olsson, ehuru han då haft glasögon och stora svarta glänsande mustacher. Sedan flickan på hans uppmaning framtagit bläck och pennor, samt gått upp till Cederdabl för att få låna pepper, hade hon ungefär en qvart blifvit af! boxom uppehållen. Först hade Cederdahl länge sökt efter papper, derefter hade han framtagit två pennor och velat formera, och då flickan ville vara nöjd med en, hade han yttrat: åh! är det något för karl, så vill han ha två pennor,. — Då flickan yttrat misstanke att den fremmande kunde tillgripa något, hade Cederdabl sökt lugna henne, allt under det han gjort sig ärende i olika byråar, för att leta efter hvad han skulle ha. Vidare hade han icke lemnat henne papperet, utan, sedan han sjelf framtagit det och lagt det på byrån, narrat henne att eftersöka det inuti densamma. Allt häntydde på att han sökt uppehålla flicken. När den fremmande skrifvit färdigt hvad han ville, stoppade han papperet i fickan, tog paketet med sig och gick bort under löfte att återkomma andra dagen. Flickan märkte icke att dragkistan varit uppbruten, ehuru hon eftersåg att ett silfvermynt, som låg derpå, var qvar. Polisgevaldiger Bäckström upplyste att Olsson bortbytt den rock flickan beskrifvit den fremmande personen hafva haft, under det han sutit i fängelset, ty då han häktades innebade han den ännu. Upsyningsmannen Carlsson berättade huru det tillgått då penningarne återfunnits. Hustru O!sson hade nekat till all vetskap om att mannen haft några penningar med sig hem. Emellertid hade hon sjelf gömt dem ute på gården i snön. Olsson nekar. Han vill icke kännas vid hvarken det ena eller det andra. Den aftonen, då stölden begicks, uppgaf han sig hafva varit ute på några krogar, som han uppgaf. Hustru Olsson erkände att hon om morgonen sett mannen lägga penningar i lådan, men hon hade icke m— mm —O(6 Tr7HHHAH67 Ad m m;m mm mu vågat uppgifva det för polisbetjeningen, utan i stäl-! Igt gått ut och dolt dem. Flere personer skola uppkallas till nästa rättegångsdag. — Uoder de så kallde företrädena, i poliskam maren infann sig en dag en gammal man, mycket torftigt klädd; då han hunnit inom skranket gjorde han en artig bugning för polismästaren cch sade med leende mine: Mjuka tjenare, min herre! Hvyad vill ni? frågade polismästaren allvarsamt. Jo jag skulle be ödmjukast att få gå min väglb Allt för gerna! men hvad skulle ni då här att göra ? Jo, jag har råkat ut för bofvar, som bytt bort mitt pass. Hvad heter ni och hvem är ni? Jo jag är vagnmakare från Borås. År pi känd af någon här i Stockholm ? Ja, af en mycket förnäm person, som jag Var och helsade på i går; å så känner jag en kopparslagare, men den bar blifvit så styf i nosen, att han inte vill kännas vid mig ! Sedan det blifvit utrönt att mannen var i rätta ärender stadd, erhöll han tillstånd att utfå pass, hvarefter han åter gjorde en artig bugning och sade: Gud välsigna er, min herre! Helsa Pettersson om han råkas!) — En ung soldat, som endast nio månader tjenat vid ett af gardesregementerna, har måst skiljas derifrån, emedan han varit besvärad af delirium tremens. Di han inställdes i poliskammaren frågade polismästaren honom: Har du supsjuka? Ja.n Har du fått den vid regementet ? Nej, jag bar haft den sedan jag var helt liten.n (A. P.) — Eskilstuna. Förliden lördag, middagstiden forslade en forbonde från Julita socken ett s. k. Westgöthelass genom staden och, utkommen utom andra — ÄB GO tullen vid Oxbacken, stjelpte han lasset öfver sigl. och blef ögonblickligen död. — Från kronofogdens i orten, hr assessor Kramers vid tullen belägne bostad och några alnar utom tullen, är det merendels så oländigt, att det är svårt att komma fram, snart sagdt hvilken årstid som helst. Det torde derföre vara skäl att förorda detta lilla vägstyckes förbättrande, på det att flere olyckor af samma art må förekommas.: Karlensom djöt. dödeny-hvars Bamn vi för närvarande icke hafvacuppgiftr uppå, hade icke stadnatinorh stadens område; var nykter och lärer efterlemna hustru och 6 minderårige barn. — Linköping Det i tisdagsbladet omnämnda ryktet om en mordbrandsanläggning å Häradshammar och inbrott i prestgården har besannats. Vid eldsvådan i byn bafva flera kreatur innebrärnt, och under det elden rasade som bäftigest och alla voro sysselsatta med släckningen, skedde inbrottet i Häradshammars prostgård, hvarvid bofrarne, som med en spänd bössa lära hotat doktor Stenhammar, då han öppnade dörren, frånstulo honom ett repeterguldur, ett signet af messing, en polerad mindre tång samt omkring 420 rdr rgs i pennicgar. Från doktorns dräng stals ett silfverfickur. Efter hvad som berättas, skall doktorn i de båda våldsverkarne trott sig igenkärna de härifrån förrymde rånarne Hägerbeck och Wennermark. Oaktadt kronobetjeningen genast lät genomsöka skogar, logar och lador i trakten, kunde dock förbrytarne icke fås reda på, utan voro spårlöst försvunne. Men med en postiljon från Wimmerby har erhållits underrättelse, att Wennermark och Hägerbeck blivit gripne nära invid Westervik och forslade till Cslmar länshäkte, hvarifrån de sedermera skulle hitföras. Arresteringen säges hafva tillgått så, att sedan de båda rymmarne råkat en bonde, med hvilken de fått äke, samt supit honom plakat full och kastat hoonom af åkdonet, hade de åkt framåt landsvägen ett stycke, men sedan tagit ef vägen och då icke rkat bättre ut, än att de kommit in uti en skog, der de träfa