BE Sö SR — nd Pr re TJ MAMA BE
dre teatern, och att derföre Forsbom och hans hu-
stru dit inviterades. Då Forsbom trodde att biljet-
terna kommit från någon af hans här vistande släg-
tingar, hade han låtit lura sig, och när han kom hem
samt hade något ärende i dragkistlådan, märkte han
att han blifvit bestulen. Den barnflicka, som under
tiden hemmavarit, hade likväl förut berättat att en
främmande karl varit der med helsningar från Fors-
boms svärföräldrar i Nerike, från hvilka budet sagt
sig medhafva ett paket och åtskiliga landtmanna-
varor.
Det bortstulna utgjordes af 400 rdr bko i 9 sed-
lar å 40 rdr ko, 4 å 6 rår 32 sk., 4 å 2 rdr och
Q:ne å 32 sk., samt en revers å 20 rdr, utgifven af
en ,pådrifvare vid byggrasjer och 5 st. assistans-
sedlar, med ett lånebelopp af 50 å 69 rår banko,
hvilka varit hos Forsbom pantsatta af Olssons gode
vän och stallbroder, den i spelmålen så ofta anta-
stade Cederdahl, som hyrt ett rum af Forsbom
ofvanför hans eget.
Af det förkomna hade Forsbom återfått 80 rdr
bko genast och 40 rdr bko, som skulle af de till-
rättafunna penningarne hafva omkommit, men blif-
vit af polisuppsyningsmannen Carlsson ersatte.
Flicken berättade att en stund efter sedan Fors-
bom och hans hustru bortgått, hade en fremmande
bust på och, då han sagt sig hafva ett paket från
hustru Forsboms föräldrar, blifvit insläppt. I den
fremmande personen igenkände flickan bestämdt den
figur som nu befanns vara Olsson, ehuru han då
haft glasögon och stora svarta glänsande mustacher.
Sedan flickan på hans uppmaning framtagit bläck
och pennor, samt gått upp till Cederdabl för att få
låna pepper, hade hon ungefär en qvart blifvit af!
boxom uppehållen. Först hade Cederdahl länge sökt
efter papper, derefter hade han framtagit två pen-
nor och velat formera, och då flickan ville vara nöjd
med en, hade han yttrat: åh! är det något för
karl, så vill han ha två pennor,. — Då flickan yt-
trat misstanke att den fremmande kunde tillgripa
något, hade Cederdabl sökt lugna henne, allt under
det han gjort sig ärende i olika byråar, för att
leta efter hvad han skulle ha. Vidare hade han
icke lemnat henne papperet, utan, sedan han sjelf
framtagit det och lagt det på byrån, narrat henne
att eftersöka det inuti densamma. Allt häntydde på
att han sökt uppehålla flicken. När den fremmande
skrifvit färdigt hvad han ville, stoppade han pappe-
ret i fickan, tog paketet med sig och gick bort un-
der löfte att återkomma andra dagen. Flickan märkte
icke att dragkistan varit uppbruten, ehuru hon ef-
tersåg att ett silfvermynt, som låg derpå, var qvar.
Polisgevaldiger Bäckström upplyste att Olsson bort-
bytt den rock flickan beskrifvit den fremmande per-
sonen hafva haft, under det han sutit i fängelset, ty
då han häktades innebade han den ännu.
Upsyningsmannen Carlsson berättade huru det till-
gått då penningarne återfunnits. Hustru O!sson hade
nekat till all vetskap om att mannen haft några
penningar med sig hem. Emellertid hade hon sjelf
gömt dem ute på gården i snön.
Olsson nekar. Han vill icke kännas vid hvarken
det ena eller det andra. Den aftonen, då stölden
begicks, uppgaf han sig hafva varit ute på några
krogar, som han uppgaf.
Hustru Olsson erkände att hon om morgonen sett
mannen lägga penningar i lådan, men hon hade icke
m— mm
—- O(6 Tr7HHHAH67 Ad m m;m mm mu
vågat uppgifva det för polisbetjeningen, utan i stäl-!
Igt gått ut och dolt dem.
Flere personer skola uppkallas till nästa rätte-
gångsdag.
— Uoder de så kallde företrädena, i poliskam
maren infann sig en dag en gammal man, mycket
torftigt klädd; då han hunnit inom skranket gjorde
han en artig bugning för polismästaren cch sade
med leende mine:
Mjuka tjenare, min herre!
Hvyad vill ni? frågade polismästaren allvarsamt.
Jo jag skulle be ödmjukast att få gå min väglb
Allt för gerna! men hvad skulle ni då här att
göra ?
Jo, jag har råkat ut för bofvar, som bytt bort
mitt pass.
Hvad heter ni och hvem är ni?
Jo jag är vagnmakare från Borås.
År pi känd af någon här i Stockholm ?
Ja, af en mycket förnäm person, som jag Var
och helsade på i går; å så känner jag en koppar-
slagare, men den bar blifvit så styf i nosen, att
han inte vill kännas vid mig !
Sedan det blifvit utrönt att mannen var i rätta
ärender stadd, erhöll han tillstånd att utfå pass,
hvarefter han åter gjorde en artig bugning och sade:
Gud välsigna er, min herre! Helsa Pettersson om
han råkas!)
— En ung soldat, som endast nio månader tjenat
vid ett af gardesregementerna, har måst skiljas der-
ifrån, emedan han varit besvärad af delirium tre-
mens. Di han inställdes i poliskammaren frågade
polismästaren honom:
Har du supsjuka?
Ja.n
Har du fått den vid regementet ?
Nej, jag bar haft den sedan jag var helt liten.n
(A. P.)
— Eskilstuna. Förliden lördag, middagstiden fors-
lade en forbonde från Julita socken ett s. k. West-
göthelass genom staden och, utkommen utom andra
— ÄB GO
tullen vid Oxbacken, stjelpte han lasset öfver sigl.
och blef ögonblickligen död. — Från kronofogdens i
orten, hr assessor Kramers vid tullen belägne bo-
stad och några alnar utom tullen, är det merendels
så oländigt, att det är svårt att komma fram, snart
sagdt hvilken årstid som helst. Det torde derföre
vara skäl att förorda detta lilla vägstyckes förbätt-
rande, på det att flere olyckor af samma art må fö-
rekommas.: Karlen- som djöt. dödeny-hvars Bamn vi
för närvarande icke hafvacuppgiftr uppå, hade icke
stadnatinorh stadens område; var nykter och lärer
efterlemna hustru och 6 minderårige barn.
— Linköping Det i tisdagsbladet omnämnda
ryktet om en mordbrandsanläggning å Häradsham-
mar och inbrott i prestgården har besannats. Vid
eldsvådan i byn bafva flera kreatur innebrärnt, och
under det elden rasade som bäftigest och alla voro
sysselsatta med släckningen, skedde inbrottet i Hä-
radshammars prostgård, hvarvid bofrarne, som med
en spänd bössa lära hotat doktor Stenhammar, då
han öppnade dörren, frånstulo honom ett repeter-
guldur, ett signet af messing, en polerad mindre
tång samt omkring 420 rdr rgs i pennicgar. Från
doktorns dräng stals ett silfverfickur. Efter hvad
som berättas, skall doktorn i de båda våldsverkarne
trott sig igenkärna de härifrån förrymde rånarne
Hägerbeck och Wennermark. Oaktadt kronobetje-
ningen genast lät genomsöka skogar, logar och lador
i trakten, kunde dock förbrytarne icke fås reda på,
utan voro spårlöst försvunne. Men med en postil-
jon från Wimmerby har erhållits underrättelse, att
Wennermark och Hägerbeck blivit gripne nära in-
vid Westervik och forslade till Cslmar länshäkte,
hvarifrån de sedermera skulle hitföras. Arresterin-
gen säges hafva tillgått så, att sedan de båda rym-
marne råkat en bonde, med hvilken de fått äke,
samt supit honom plakat full och kastat hoonom af
åkdonet, hade de åkt framåt landsvägen ett stycke,
men sedan tagit ef vägen och då icke rkat bättre
ut, än att de kommit in uti en skog, der de träf-
a